Det är inte bara de franska högerpopulisterna som skördar framgångar inför EU-parlamentsvalet i Frankrike. För de franska nysossarna börjar det nu talas om att vinden har vänt, att det råder “Glucksmannia”.
Den socialdemokratiska EU-listans – Réveiller l’Europe – kampanjkontor ligger inte långt ifrån Place de la République i centrala Paris. Listan sammanför det traditionella, socialdemokratiska socialistpartiet PS (Parti socialiste). Hit kommer en aldrig sinande ström journalister. intresset ökar i takt med opinionssiffrorna visar på en skräll, ett fenomen – socialdemokraternas lista som toppas av fenomenet Raphaël Glucksmann.
Han har gett namn till vad bland andra Financial Times kallar “Glucksmannia”. Den 44-årige författaren och politikern som med en ny, grönare linje gett den franska socialdemokratin hopp om en framtid.
– Det finns ett stort väljarstöd för en EU-positiv politik till vänster i Frankrike, vi måste bara få ut vårt budskap, säger socialistpartiets talesperson och trea på listan, Pierre Jouvet, till Dagens ETC
Börjar utmana Macron
Réveiller l’Europe betyder “väcka Europa” och de presenterar sig som det enda alternativet till vänster som verkligen kan stoppa extremhögerns framfart. Skrällen är att de ökar dramatiskt i opinionsmätningarna och till och med börjar utmana Macrons majoritetskandidat Valérie Hayer om en andraplats. Bägge listor har dock svårt att nå 15 procent av väljarstödet medan extremhögerns Jordan Bardella (RN) väntas få över 30 procent.
Det senaste decenniet har vi i princip bevittnat det franska socialistpartiets (socialdemokrater) död. Efter att president François Hollande lät bli att ställa upp som presidentkandidat för en andra omgång mot Emmanuel Macron fick hans ersättare ur partiets vänsterfalang bara drygt 13 procent i presidentvalet första omgång. Det var en stor kris för partiet, man fick lämna det klassiska högkvarteret på rue Solférino och hade svårt att handskas med det faktum att socialis partiet, som gett presidenter som Francois Mitterrand och Hollande, nu blivit ett mindre parti i marginalen.
Den största vänsterkraften i Frankrike är idag LFI, Okuvade Frankrike med Jean-Luc Mélenchon i spetsen. Partiet är mer radikalt och långt mer EU-skeptiskt än socialisterna och Place Publique. Macron har med sitt EU-inriktade parti Renaissance i princip tagit över socialistpartiets roll i politiken.
Opinionsläget. Källa: Huffington Post Bild: AP/TT, Shutterstock
Bröt mot det mossiga
Redan inför EU-valet 2019 bröt sig den nya kraften ur: det rödgröna partiet Place Publique (PP) bildades med av stjärnskottet Raphaël Glucksmann och Aurore Lalucq. De fick då endast två mandat i EU-parlamentet. Men det nya partiet var något av ett fenomen, något som bröt med gammelsossarnas mossiga utstrålning och satsade mycket mer på klimatfrågan.
Även om socialdemokraterna fortsatt fick högt stöd på vissa håll lokalt, Anne Hidalgo blev till exempel omvald som Paris borgmästare, 2020, så gick det sedan katastrofalt dåligt i presidentvalet, där hon bara fick 1,75 procent av rösterna. Många kopplar fiaskot till Hidalgos kopplingar till gammelsossarna. I den franska nationalförsamlingen har de fått en lillebrorsroll i vänsterkoalitionen kallad Nupes – där vänsterpartiet LFI dominerar vilket upplevts förnedrande för de tidigare dominerande socialisterna.
Står fast vid Ukraina
Men nu inför EU-valet händer något: Place Publique och socialistpartiet går till val med en gemensam lista med den populäre och karismatiske Raphaël Glucksmann i spetsen samtidigt som Emmanuel Macron och hans politisk tappar popularitet. Väljarstödet för den socialdemokratiska listan växer så det knakar. Och analytikerna börjar ana, i vissa fall hoppas, att vi faktiskt bevittnar den franska socialdemokratins återkomst, efter tio år med Macrons liberalism.
– Det här visar på en möjlighet för socialisterna att återta den roll Macrons rörelse har haft sedan han bröt sig loss. Det behövdes något nytt men väljarna tycks vara på väg att byta linje, från Macron till den nya socialdemokratin, säger till exempel den politiska kommentatorn på Le Monde, Alain Franchon.
Att bekämpa EU:s extrema åtstramningspolitik är ett sätt att finansiera omställningen till ett grönt Europa.
Skillnaderna mellan Réveiller l’Europes och LFI:s lista finns främst utrikespolitiskt.
– Vi är för att utökat skicka vapen till Ukraina, så länge de krävs men ställer oss emot Macrons prat om att skicka marktrupper samt LFI:s prat om en fred som skulle innebära ett försvagat Europa. Vi är också för Ukrainas inträde i EU, säger Aurore Lalucq som bildade Place Publique med Glucksmann.
I Israel-Palestina-frågan kritiserar många till vänster listan för att vara för vag – man vill till exempel inte tala om kriget som ett pågående folkmord.
Beskatta de rika
– Vi är ett EU-positivt parti som vill se starkare EU och EU-försvar men också en rättvisare fördelning till medborgarna. Vi motsätter oss alla skattelättnader för de superrika, såväl företag som förmögna privatpersoner. Att bekämpa EU:s extrema åtstramningspolitik är ett sätt att finansiera omställningen till ett grönt Europa och svaret är att gemensamt, inom hela EU, beskatta de ultrarika, säger Aurore Lalucq.
Vad är det egentligen för skillnad mellan Socialistpartiet och Place Publique idag?
– Det finns ingen skillnad längre, säger socialistpartiets talesperson, Pierre Jouvet.
Är det Glucksmann-effekten?
– Det är en modern, klimatinriktad socialdemokrati som behövdes, säger Aurore Lalucq som nickar när jag undrar om hon och Glucksmann drivit socialisterna i sin riktning.
Men fortfarande är den franska socialdemokratin långt ifrån sina fornstora dagars triumfer.
– Vi ser via till exempel Pedro Sánchez i Spanien hur en EU-vänlig politik till vänster kan övertyga väljare och dessutom bekämpa extremhögern effektivt. Migration är en verklighet vi varken kan förneka eller släppa helt fri, vi är en realistisk rörelse och jag är säker på att vi kommer att växa nu, säger Pierre Jouvet
