Den garanterade friheten för en kvinna att frivilligt avbryta en graviditet. De ordens skrevs på måndagskvällen in i den franska grundlagen. Lagom till internationella kvinnodagen den 8 mars. Mer än tre femtedelar av rösterna i parlamentets båda kamrar krävdes för att få igenom det och 780 av 925 – det vill säga mycket mer – röstade för förslaget.
Det innebär att aborträtten från och med nu är betydligt mer skyddad, oavsett vem som sitter vid regeringsmakten framöver.
“En fransk stolthet, ett universellt budskap”, skriver president Emmanuel Macron på plattformen X.
De flesta håller med honom. I kongressen i Versailles där omröstningen skedde jublade och grät folk. Simone Veil, som införde aborträtten i fransk lagstiftning 1975 och som idag är begraven på Frankrikes allra mest hedersfyllda plats, Panthéon, representerades av sitt barnbarn som filmade de avgörande ögonblicken.
Även om de kallar det “en fransk seger och stolthet” är det uppenbart att Emmanuel Macron och premiärminister Gabriel Attal vill göra segern till sin. Men det handlar om ett pärlband av feministiska segrar, främst buren av franska kvinnorörelser.
Vårdpersonal har samvetsfrihet
Alla håller inte med om att det är en seger. Flera avstod i omröstningen och 72 av senatorerna och ledamöterna röstade mot. En av den radikala högerns mest högljudda röster, Philippe de Villiers, svarade Emmanuel Macron på X genom att skriva att det inte var en fransk stolthet utan “en skam” – och talade om “de oskyldiga mordoffer” som nu skulle fronta bilden av Republiken.
Trots det historiskt unika i att Frankrike nu har grundlagsskyddat en kvinnas rätt att avbryta en graviditet finns det flera kryphål. Fransk sjukvårdspersonal åtnjuter så kallad "dubbel samvetsfrihet" – det vill säga rätten att, om de av samvetsskäl inte vill utföra en behandling, så har de rätt att vägra. Dock undantaget livshotande situationer.
“En läkare eller barnmorska är aldrig tvingad att praktisera ett frivilligt avbrytande av graviditet och ingen barnmorska, sjuksköterska eller sjukvårdsassistent är tvungen att bistå en sådan”, står det i lagtexten sedan 1975 och fortfarande i den franska lagen.
Denna dubbla samvetsfrihet, som innebär att personalen kan åberopa friheten utan att behöva förklara sig, gäller dessutom även på andra områden: forskning på mänskliga embryon, sterilisering av män och kvinna samt utskrivning eller tillhandahållande av preventivmedel.
”Väldigt många kamper kvar”
Trots att kvinnor idag har rätt till “att frivilligt avbryta graviditet” kan det, beroende på hur många läkare som vill “ha det på sitt samvete” bli svårt. Detta är bland annat tydligt i Italien där samvetsfrihet inom vården råder och kvinnor i flera regioner, trots rätten till abort, i praktiken han svårt att tillgodogöra sig den.
Även i Sverige, där alla regerande partier säger sig vara för abort – har samvetsfriheten inom vården blivit en stridsfråga. Ellinor Grimmark, sjuksköterskan som läste till barnmorska, försökte – med ekonomiskt stöd från internationella abortmotståndsorganisationer – tvinga in en samvetsfrihetsklausul i svensk lagstiftning på juridisk väg. Detta gjordes via processer i Europadomstolen och Arbetsrättsdomstolen. Hon förlorade dock i alla instanser.
Idag firar vi segern för franska kvinnor och flickor.
– Vi feminister har ingen anledning att kasta in handduken. Det finns väldigt många kamper att föra fortfarande, som exempelvis mot den så kallade samvetsfriheten inom vården eller att kalla det abort i stället för “frivilligt avbrytande av graviditet. Men idag firar vi segern för franska kvinnor och flickor, kommenterade den socialistiska senatorn Laurence Rossignol det nya grundlagsskyddet, till France Inter.
