I söndags förband sig ett antal av världens länder att skänka motsvarande 2,6 miljarder kronor i katastrofbistånd till Libanon efter explosionen i Beiruts hamn som hittills krävt minst 158 människoliv, skadat 6 000 personer och lämnat 300 000 hemlösa.
”Libanons framtid står på spel” och världens länder måste ”enas och ge stöd till Libanon och dess folk”, sade Emmanuel Macron under det virtuella mötet, samtidigt som han uppmanade Libanons regering att agera för landets bästa och att lyssna på de ”legitima krav som nu ställs av folket på Beiruts gator”.
Kräver utredning
Macron krävde också en ”opartisk, trovärdig och oberoende utredning” av hamnolyckan, något som Libanons president Michael Aoun redan förkastat.
I ett gemensamt uttalande efter mötet krävde 15 världsledare att det utlovade biståndet ”måste levereras direkt till den libanesiska befolkningen, effektivt och transparent”.
Biståndet ska enligt nyhetsbyrån Reuters inte vara kopplat till krav på politiska reformer i landet, men däremot kommer framtida, mer långsiktigt stöd, vara det.
Att stöd behövs har stått klart sedan länge. Landet har ännu inte återhämtat sig efter inbördeskriget 1975-1990 och så sent som i mars i år ställde Libanon in betalningen av sina utlandsskulder. Samtal har förts med Internationella valutafonden IMF om låneavskrivning av motsvarande närmare 90 miljarder kronor, men någon överenskommelse har ännu inte nåtts och förhandlingarna har gått i stå.
Saknar kapacitet
Med andra ord kunde inte explosionen kommit vid en sämre tidpunkt. Enligt Financial Times går 80 procent av landets import via den nu raserade hamnen. Visserligen finns ännu en hamn stor nog att ta emot sändningar – i Tripoli, åtta mil norr om Beirut – men dess kapacitet är bara hälften av Beiruts och enligt uppgifter ska den dessutom ha förfallit efter att regeringen underlåtit att bekosta nödvändig upprustning.
Någon risk för brist på nödvändiga livsmedel i det korta loppet finns inte, enligt Michel Afram, chef för Libanesiska institutet för jordbruksforskning, som Financial Times talat med. Lagren av till exempel spannmål har på grund av den ekonomiska krisen sjunkit, men det ska ändå finnas tillräckligt för 1,5 månaders konsumtion.
Frågan är vad som kommer att hända med priset på samma spannmål och andra nödvändiga varor. Redan före hamnkatastrofen hade priserna både dubblats och tredubblats på flera varor samtidigt som andra knappt gick att få tag på.