– Jag är ute och går längs en gata här, jag är på väg för att träffa min familj för att se hur de mår.

Laila är orolig för familjen. Kriget har krupit allt närmare under de senaste dagarna och riskerna ökar för alla. Samtidigt finns det knappt längre några alternativ till att ge sig ut på gatorna för att få kontakt med anhöriga och vänner. Laila ber om ursäkt för den dåliga kvaliteten på samtalet. Hon kan inte använda något telefonnät för att prata, det går bara att kommunicera via Whatsapp, men internetuppkopplingen är mycket dålig.

Plötsligt dyker ett nytt ljud upp i bakgrunden. Laila har hastigt lämnat gatan och i stället för trafiken hörs nu ett dovt muller, som kommer allt närmare.

– Förlåt mig, förlåt! Men jag kan inte tala nu, för det kommer krigsplan uppe på himlen.

Sedan kommer det inget nytt svar. Hur mår hon? Lyckades Laila ta skydd undan flygattackerna? Har hon skadats? Eller någon i hennes familj? Det går inte längre att få reda på. Detta är frågor som lätt uppstår varje gång man försöker nå någon på plats i infernot i Syrien. Informationen blir lösryckt. Telefonnät kan blockeras, internetuppkopplingar släckas ner. Det går knappt heller att föra in tekniska lösningar till ett område som är under belägring.

”Helvetet på jorden”

FN:s generalsekreterare António Guterres sa i helgen att de omkring 400 000 människor som är kvar i östra Ghouta i dag bor i ”helvetet på jorden”. Läkare utan gränser (MSF) rapporterar att deras vårdinrättningar i östra Ghouta har bekräftat minst 700 döda och 3 700 skadade under de senaste två veckorna. Dödssiffrorna är större än så, eftersom MSF inte stödjer alla inrättningar i området.

Ghoutaområdet ligger bara drygt 15 kilometer öster om huvudstaden Damaskus men har varit i olika rebellgruppers händer sedan början av kriget i Syrien – och under belägring av Assadregimens styrkor sedan fem år tillbaka. Det är ett av de sista rebellkontrollerade områdena som återstår i landet. Med sin nuvarande offensiv vill den segrande Assadregimen återfå makten även här.

Ghouta var platsen för den ökända kemvapenattacken 2013, som släckte flera hundra människoliv. Som ett kusligt eko kom i måndags larm om att civila i Ghouta åter hade skadats av kloringas, som USA med flera säger kom från regimen.

I tisdags omnämndes en ny rapport från FN, som avslöjar att Nordkorea har trotsat internationella sanktioner och försett Syrien med utrustning som kan producera kemvapen, samt skickat egna tekniker som observerats i syriska kemvapenanläggningar. Ryssland hävdar i stället att måndagens kemvapenattack kom från rebeller, som vill skuldbelägga Assadregimen.

Undantag från vapenvilan

Inget av detta hade behövt fortsätta om den hyllade resolutionen om en 30 dagar rikstäckande vapenvila i Syrien som FN:s säkerhetsråd kom överens om i lördags faktiskt respekterades, och inte, som nu, hade flera falluckor. Resolutionen, som skrevs av Sverige och Kuwait, har inte någon bestämd tidsangivelse.

Man har dessutom undantagit kampen mot terrorgrupperna IS, al-Qaida och Tahrir al-Sham (tidigare Nusrafronten) från vapenvilan. Assadregimen säger att rebellgrupperna i östra Ghouta – varav en är jihadistisk – också är terrorister som måste bekämpas. Då är vapenvilan automatiskt omöjlig att få till stånd.

Samma resonemang använder även Natolandet Turkiet, som fortsätter sin offensiv mot vad de säger är kurdiska terrorister, i den syriskkurdiska enklaven Afrin. När Dagens ETC får kontakt med Kardo, en lokal journalist i Afrin, kan även han bekräfta att Turkiets krigföring inte visar tecken på att avstanna.

– De fortsätter att bombardera Afrin, de fortsätter skjuta missiler mot civila områden. För bara några dagar sedan attackerades en civil bilkonvoj.

Så länge ordet ”terrorist” kan användas i retoriken, ser en vapenvila i hela Syrien ut att vara omöjlig. Jag undrar hur Kardo själv ser på det internationella samfundets möjligheter att stoppa kriget. Han orkar knappt svara.

Att kurderna – som till och med varit västvärldens skyddslingar, fram till årsskiftet – nu har behövt vända sig till Assadregimen för att få hjälp mot Turkiets anfall, visar hur oerhört låg tilltron till omvärlden är.

– En av anledningarna till att man släppte in Assadvänliga styrkor var att stoppa den turkiska invasionen. Men inte heller det har ännu fungerat. Så… Det är svårt att spekulera om framtiden.