Det varnas för att västvärlden håller på att tröttna. I både Bryssel och Washington pågår intensiva förhandlingar om nya stödpaket, då varken USA:s kongress eller EU:s stats- och regeringschefer lyckades enas i frågan före jul. Enligt rapporter har vapenleveranserna inte varit alls lika stora som utlovat och det varnas för att kriget mellan Israel och Hamas kan förpassa Ukraina till skuggan när republikaner föredrar att stötta Israel istället. 

Vladimir Putin har däremot sett nöjd ut i sina olika offentliga framträdanden den senaste tiden. Han har också lagt fram provocerande förslag om förhandlingar – där fredsuppgörelsen skulle innebära att Ukraina ger upp delar av sitt land till Ryssland. Samtidigt har de ryska robot- och drönarattackerna mot civilbefolkningen i Ukraina trappats upp till nivåer som inte setts sedan början av anfallskriget.

”Lever och slåss varje dag”

I Ukraina däremot sa överbefälhavaren general Valerij Zaluzjnyj till tidskriften The Economist i höstas att kriget närmar sig en låsning. Och i december blev president Volodymyr Zelenskyj märkbart irriterad när en journalist frågade honom i samband med en presskonferens om ett nederlag stod för dörren. Han förnekade kraftfullt att så var fallet och påminde om det svåra läge som landet befann sig i för två år sedan. 

– Vi var nästan helt ockuperade men vi kämpade oss igenom det. Läget är annorlunda nu. Jag håller med om att vi har utmaningar med stöd och vapenleveranser. Men vi lever och vi slåss varje dag och det är vad vi behöver fortsätta med, om inte annat för att inte skämmas i framtiden. 

Ska inte överdriva

Markus Göransson är universitetslektor på Försvarshögskolan och expert på bland annat ryska krigsvetenskapliga debatter och marktaktik. Han anser att retoriken om att Ukraina skulle vara på väg att förlora kriget är farlig och spelar Vladimir Putin i händerna.

– Den ukrainska armén är kompetent. Men kriget befinner sig i ett sådant läge att det är svårt att ta ny terräng för någon av parterna, säger han till Dagens ETC.

Visst stämmer det att västländerna inte har levererat tillräckligt med vapen till Ukraina, som är helt beroende av utlandet för att rusta sig. En anledning är att vapenlagren i västländerna var för små, konstaterar han.

– Men även Ryssland behöver komponenter utifrån, och köper dem från bland annat Nordkorea, säger Markus Göransson. 

Han menar att det är onödigt att överdriva krigströttheten hos Ukrainas allierade. I själva verket är stödet från många länder starkt och kontinuerligt. 

– Det finns en risk att påståenden kan bli självuppfyllande, säger han, men medger att det kommande presidentvalet i USA är ett stort orosmoln.

– USA är Ukrainas största leverantör av vapen och det finns en risk att det slutar på ett sätt som missgynnar Ukraina.

Inte en trojansk häst

Hur är det då med EU-stödet? Det är just nu blockerat, efter att Viktor Orbán lade in sitt veto på toppmötet i december. Markus Göransson tror dock att det är fel att kalla Ungern för ”Rysslands trojanska häst” i EU. Hans forskning på Ungern visar snarare att landet tror på framväxten av multipolär världsordning, där kriget kommer sluta med ett avtal mellan Ryssland och Ukraina och att Ryssland fortsätter att vara ett viktigt land som man måste samarbeta med.

– Ungern försöker att ta vara på situationen för att få ut mesta möjliga nytta för sitt eget land. Men det betyder inte att de går Putins ärenden. 

Marie Dumoulin är chef för programmet ”Wider Europe” på European Council on Foreign Relations, (ECFR), en europeisk tankesmedja. I höstas skrev hon, tillsammans med några kollegor, en ”plan för det långa kriget”, och hur EU behöver förbereda sig på att stötta Ukraina såväl militärt som ekonomiskt och energimässigt i många år framöver.

Även hon anser att det är felaktigt att prata om att Ukraina skulle vara på väg att förlora, och varnar för en ”självuppfyllande profetiaeffekt”.

– Vi är i ett läge där ingen av parterna kan få en avgörande fördel på fronten. Men status quo på frontlinjen betyder inte att konflikten är fryst. I själva verket ser vi en mycket hög nivå av våld och mycket hög intensitet i striderna, men utan avgörande framryckningar på någon sida, säger Marie Dumoulin när Dagens ETC ringer upp. 

”Stötta Ukraina borde vara prio”

I själva verket skulle Ukraina kunna få överhanden – om EU svarar på konflikten på att trappa upp stödet.

– Det är hela poängen med den plan som vi publicerade i höstas. Vi försöker visa hur stödet till Ukraina i verkligheten också är en investering i vårt eget försvar som vi inte bara är skyldiga Ukraina. Vi är även skyldiga det till oss själva. 

Problemet är att det kräver att EU-länderna ökar sin kapacitet att producera vapen.

– Många medlemsländer har ökat sina försvarsbudgetar, men pengarna har ofta gått till att köpa utrustning som andra producerar istället för att öka den egna produktionen. Här återkommer jag till det jag sa om den självuppfyllande profetiaeffekten. Det är legitimt att frukta för sin säkerhet och investera i sitt nationella försvar, men i den nuvarande situationen borde prioriteringen vara att stötta Ukraina. 

Vid sidan av vapenleveranser och säkerhetsgarantier anser Marie Dumoulin och hennes kollegor att det verkligt omvälvande stödet till Ukraina består av ett EU-medlemskap. Det ställer krav på såväl Ukraina som unionen. 

”EU måste se till att det verkligen är redo för utvidgning till upp till 36 stater och ta konkreta steg för att göra Ukraina till ett medlemsland”, föreslår experterna.