BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Den klädkod som påtvingats kvinnorna i Mosul infördes strax efter att IS invaderade staden för över två år sedan. Den verkställdes gradvis tills varje del av den kvinnliga kroppen försvunnit, först ansiktet och sedan resten av kroppen – till och med händerna, som måste täckas av handskar, och fötterna, som måste döljas av strumpor. Klädkoden fullbordades när IS basunerade ut i högtalare att kvinnor måste bära en tunn svart slöja över sina ögon.
Halima Ali Beder, 39, säger att hon med bitterhet utökade sin garderob med de nya plaggen. Först niqaben, som täckte hennes ansikte, och sedan abayan, som även kallas jilbab och är en löst sittande klänning. Trots det fick hon problem med IS allt strängare kontroller av klädkoden när hon gick ut i gränden utanför sitt hem för att hälsa på sin granne.
– Jag klädde på mig allt – niqab, abaya, handskar, strumpor. Det enda jag glömde var att täcka för mina ögon, säger Halima Ali Beder, en av dussintalet kvinnor som kommer från nyligen befriade stadsdelar i Mosul och som delar med sig av sina erfarenheter i flyktinglägret Khazer, drygt sju mil från Mosul i norra Irak.
Hon hade bara hunnit gå några steg när moralpolisen fick syn på henne. De ropade och tillrättavisade de henne.
– De sade: "Var är din man? Accepterar han att vem som helst kan se ditt ansikte?" Jag sade: "Men jag visar inte mitt ansikte. Bara mina ögon!"
Över två miljoner människor bodde i Mosul när staden togs över av IS den 10 juni 2014. Det var en konservativ stad där de flesta kvinnorna redan täckte sitt hår med en scarf och bar plagg som täckte armarna. Men precis som på andra platser där de militanta islamisterna prackat på invånarna sin troslära, togs de nya anständighetsreglerna till en så extrem nivå att de retade upp invånarna i Mosul. De berättar att de snart började känna sig kvävda.
Tre dagar efter att IS erövrat staden började de gå från dörr till dörr för att informera om "Stadens lag", där de beskrev hur de planerade att styra, berättar Rasha Al Aqeedi, som ursprungligen kommer från Mosul men nu forskar vid studie- och forskningscentret Al Mesbar i Dubai.
"Till de ärbara kvinnorna", stod det i lagen, "klä er anständigt i den vida, lösa jilbaben, håll er hemma och gå bara ut i nödfall".
Över hela det område som kontrollerades av IS sattes affischer upp med en bild av en kvinna som såg ut som en svart silhuett, helt täckt av kläder. Den beskrev den nya klädseln i sju punkter, däribland att en kvinnas klädsel ska vara "tjock och inte avslöja vad som finns under den" och "inte väcka uppmärksamhet".
Under den första månaden efter att IS tagit över var det ingen som tvingades att följa de nya reglerna. Men därefter, i slutet av juli, distribuerades tusentals niqaber till butikerna. Ett första dekret utfärdades, som beordrade kvinnor att bära niqab såväl som handskar. Det skulle följas av otaliga andra dekret. Ungefär samtidigt började invånarna se fordon målade med loggan för IS moralpolis patrullera i staden, berättar Rasha Al Aqeedi.
Mittemot universitetet öppnade polisenheten sitt högkvarter, känt som Diwan al-Hisba. Dess tjänstemän spred ut sig över staden, bärandes på böcker med numrerade dekret.
När polisen fick tag på en kvinna som inte följde klädkoden utfärdade de en anmälan i utbyte mot hennes mans id-kort. Han tvingades sedan inställa sig till förhör inför en domare. Beroende på brottet tvingades han antingen betala böter eller också dömdes han eller hans fru till piskstraff, enligt vittnesmål från personer som nyligen flytt från området.
När den islamiska polisen stormade in hemma hos Halima Ali Beder, krävde de att få hennes mans id-kort. När han sedan inställde sig tvingades han betala 50 000 dinarer i böter – ungefär 370 kronor, en ansenlig del av familjens månadsinkomst.
Kvinnor som lyckats fly staden berättar att vakterna blev allt fler varje månad, tills invånarna fick intrycket att moralpolisen fanns överallt. Poliser stod och hängde nära butiker och intill marknadsstånd. En kvinna, 27-åriga Zeena Mohamed, berättar att hon en gång lyfte upp tygfliken över ögonen bara tillräckligt mycket för att kunna se klänningen hon funderade på att köpa. Bakom den svarta slöjan kunde hon inte avgöra vilken nyans den hade, berättar hon.
Genast hörde hon en man skrika. Hon tittade upp och såg en polis, som skickade ut henne från butiken.
Andra berättar att de inte kunde veta säkert hur mycket växel de fick tillbaka i butikskassorna och att de inte vågade lyfta upp slöjan för att se efter. Att snubbla, till och med ramla, blev något som hände regelbundet, berättar de.
I de områden som kontrollerades av terrorgruppen i Irak, såväl som i Syrien och Libyen, blev IS hisba en ärbarhetsbyråkrati. Deras kontor fylldes av pärmar med anmälningar de utfärdat för olika överträdelser. De gav böter för en rad olika brott, bötfällde och piskade män för att de hade fel längd på skägget, för att de inte bett på utsatt tid, för innehav av cigaretter och alkohol samt för en lång rad andra, som de uppfattade det, moraliska brister.
På papper med gruppens svarta flagga, släppte IS fatwor som i detalj beskrev varje ny restriktion och angav straffen om dessa inte följdes, enligt dokument som forskaren Aymenn Jawad al-Tamimi fått tag på. Han delar med sig av flera, tidigare inte offentliggjorda, dokument till oss. I en fatwa diskuteras vilka färger som är lämpliga för kvinnor att bära, och konstaterar att rött är olagligt. En annan betonar vikten av att täcka hela ansiktet, eftersom det annars "tjusar och frestar".
En kvinna stoppades för att hon hade ett hål i strumpan och därmed visade huden på sin vrist. En medelålders sekreterare berättar att handskarna gjorde det svårt för henne att hålla i pennan, som hela tiden slant. När hon tog av sig handsken på den hand hon skrev med, fick någon syn på henne och hotade henne.
Eftersom klädkoden gällde vad kvinnor skulle ha på sig på offentliga platser, brydde sig inte 39-åriga Wafa om att ta på sig den påbjudna klädseln när hon gick ut på familjens bakgård för att baka tunnbröd i lerugnen.
Gården var omgiven av en mur, men tillräckligt låg för att folk skulle kunna kika över den, och det var så hisban såg henne. Poliser kom omedelbart för att kräva hennes mans id-kort.
– Jag sa till dem att om de tänker börja ingripa även inne i våra hem måste de börja leverera gasol och livsmedel och allt vi behöver så att vi inte måste gå ut. Jag sa att de tvingar oss att leva på stenåldern, berättar hon.
De släppte henne med en varning, men nästa gång straffades hon. Wafa, som bara vill uppge sitt förnamn, berättar att hon var på picknick med sina barn när hon lyfte sin khimar, tyget som täcker ansiktet, tillräckligt mycket för att kunna föra en sked till munnen. I samma sekund upptäckte hon den svarta bilen med moralpolisens gröna logo.
Den gången beslagtog de hennes mans id-kort och gav honom en kallelse att infinna sig till förhör. På kallelsen anges skäl nummer 4715 – "hustru utomhus utan khimar".
Därefter körde de Wafa till ett kontor, där en domare med långt skägg skrev ned hennes straff: 21 piskrapp.
– Jag försökte protestera, förklara. Hur ska jag kunna äta om jag inte får lyfta upp min khimar? Men de lyssnade inte, berättar hon.
De förde henne till ett rum där en syrisk kvinna beordrade henne att knäböja. I handen höll kvinnan en kabel med metallpiggar i ena änden.
– Smärtan jag kände var obeskrivlig. Jag skrek, grät, bad och reciterade böner, berättar hon.
Hennes rygg var så söndertrasad att hon fick tillbringa två nätter på sjukhus. I flera veckor efteråt kunde hon bara sova på mage.
Så småningom blev det uppenbart att syftet med reglerna var att hålla kvinnorna instängda i sina hem.
– Det var hela syftet. Kärnan i deras islamiska rättslära är att få kvinnor att försvinna, att göra dem osynliga, säger Rasha Al Aqeedi.
Hon nämner som exempel en kvinna hon har kontakt med som fortfarande bor i Mosul och som inte har lämnat sitt hem på över två år.
Ett litet antal kvinnor försökte göra uppror. Zeena Mohamed berättar att hon var en av dem. Hon sa regelbundet emot moralpolisen, vilket bekräftas av hennes mamma och systrar.
Strax innan deras stadsdel befriades gick Zeena Mohamed och hennes syster Mona till en butik som sålde damunderkläder. Bland kunderna fanns fruarna till två IS-krigare.
– De köpte de mest utmanande underkläderna i hela butiken, berättar Zeena.
När systrarna lämnade butiken passerade de två IS-män som stod och hängde i entrén utanför butiken. En såg att Zeena hade glömt att dra ned tygfliken över ögonen och började förmana henne högljutt. Hon minns att hon svarade:
– Din fru är där uppe och köper sexiga trosor och du är bekymrad över att jag visar mina ögon?
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
