BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
En ny post skapades
Visserligen är en fjärdedel av alla platser i parlamentet reserverade för militären, men segern för Suu Kyis parti var så överväldigande att få trodde att det skulle bli något större problem. Aung San Suu Kyi kunde inte heller bli president eftersom landets grundlag, som skrivits av militären, säger att statschefen inte kan ha nära släktingar som är utländska medborgare. Den ene av hennes två söner är brittisk och den andre amerikansk. Men en helt ny post skapades för henne, State Counsellor, eller ungefär statskansler, vilket gjorde henne till faktisk regeringschef.
Nu, drygt ett och ett halvt år efter valet, börjar baksmällan sätta in. Så lätt var det inte att omvandla Burma till en modern, demokratisk stat. Stödet sviktar hos landets etniska minoriteter. Fullt krig rasar i norr mellan den burmesiska armén och etniska upprorsrörelser från bland annat kachinfolket. De har i årtionden kämpat för autonomi och trodde att den skulle komma med en den första demokratiskt valda regeringen på mer än ett halvt sekel. Det blev inte så. Över 100 000 människor i norr har blivit interna flyktingar. Byråkratin är lika tungrodd som tidigare. Journalister klagar över att de inte kan, eller får, intervjua ministrarna i den nya regeringen. Och Aung San Suu Kyi själv tycks ha dragit sig tillbaka, i den nya huvudstaden Naypyitaw. Hon syns sällan i offentliga sammanhang och gör nästan aldrig politiska uttalanden.
Och antalet investeringar från utlandet har sjunkit rejält jämfört med året innan valet 2015. Osäkerheten inför framtiden är alltför stor. Investerare vill ha kontinuitet och bryr sig sällan om demokrati.
Felriktad kritik
Internationellt har hon utsatts för hård kritik på grund av övergrepp mot rohingya-folket, en muslimsk minoritet i väster intill gränsen mot Bangladesh. Även FN har begärt att få undersöka situationen där.
När Aung San Suu Kyi i maj i år besökte London möttes hon av upprörda demonstranter som ropade ”skam åt dig” och ”rohingyas dör”. Men kort efter det besöket reste Burmas överbefälhavare general Min Aung Hlaing till Tyskland och Österrike där han togs emot med öppna armar, utan protester på gatorna.
Situationen synliggör Aung San Suu Kyis dilemma – och omvärldens feltolkning av situationen i Burma. Enligt landets grundlag är militären autonom och tar order bara från överbefälhavaren, inte den valda regeringen. De tre viktigaste ministrarna – de för försvar, inrikes och gränsfrågor – utses också av militären (inrikes innefattar också polisen och den lokala förvaltningen i alla delar av landet). Aung San Suu Kyi hart därför ingen möjlighet att påverka vad som händer i området där rohingya-folket bor, eller kriget i gränsområdena i norr.
David Mathieson, som i tio år arbetade för Human Rights Watch i Burma och fortfarande följer utvecklingen från sin bas här i Rangoon, menar att det internationella samfundet riktar sina berättigade fördömanden av grova övergrepp mot civilbefolkningen åt fel håll.
– Det är militären, inte Aung San Suu Kyi som bär skulden för dessa. När hon är i Sverige finns det ingen anledning att fördöma henne. Man bör istället visa större förståelse för den civila regeringens problem och inse att det är militären som blockerar strävandena att införa ett sant demokratiskt styre där mänskliga rättigheter respekteras, säger David Mathieson.
Hon har ett brett stöd
Samtidigt som stödet hos landets etniska minoriteter är lägre än någonsin och journalisterna klagar är Aung San Suu Kyi fortfarande populär hos den breda, burmesiska allmänheten.
Aung Thein, en ung taxichaufför i Rangoon, har ett litet foto på henne på bilens instrumentbräda. Han kallar henne för ”Mae Suu”, mamma Suu, och för honom och många andra är hon i det närmaste en gudomlighet. Och burmesen i gemen har inget till övers rohingyas. De anses vara illegala immigranter från Bangladesh, och inga argument tycks bita på den övertygelsen. Kriget i norr är för avlägset för att någon i Rangoon ska bry sig. Det är den bittra verkligheten i Burma i dag.
Burma i dag är kanske inte vad folk hade väntat sig 2015. Det ser mörkt ut – men därför att militären fortfarande har den övergripande makten. Aung San Suu Kyi kan inte kritiseras för det hon inte kan göra, men däremot för att hon håller tyst i många viktiga frågor, kanske för att inte stöta sig med den mäktiga militären.
När jag först träffade henne 1989 var hon en fantastisk talare och enorma folkmassor kom för att lyssna. Det är den Aung San Suu Kyi många saknar i dag. Om inte hon utmanar militären nu på samma sätt som hon gjorde tidigare, vem ska då göra det?
