BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Nu tycker regimen att de börjar få mer kontroll över situationen i landet, så nu plockar de in folk en efter en. Det är inte ovanligt i Iran – de använder sig av övervakningsvideor för att identifiera människor och anklagar dem för att vara agenter för CIA, Mossad eller MI6. Egentligen är de bara vanliga människor, många av dem studenter, säger Farhad, som är på plats i Teheran.

Vad kommer hända med de som har gripits?

– Om de har tur hamnar de i fängelse och släpps efter avtjänat straff. Det är bäst att inte prata om vad som händer om de har otur. Många kommer troligtvis att släppas med lättare straff, men regeringen kommer att vilja visa att de styr landet med järnhand, så andra kommer att få tunga straff.

”Ekonomiskt motiverat”

Det är långt ifrån första gången stora protester äger rum i Iran. Men skillnader finns. Dels äger demonstrationer nu främst rum i många småstäder där invånarna aldrig tidigare demonstrerat, dels riktas kritiken mot hela systemet och inte enskilda problem. Det är även i stor utsträckning arbetarklassen som demonstrerar, och inte medelklassen, som historiskt sett har varit mer högljudd. Och det är också arbetarklassen som har drabbats hårdast av arbetslöshet och inflation de senaste åren. Idag är arbetslösheten i Iran tolv procent, men ungdomsarbetslösheten är över 20 procent – i ett land där tre femtedelar av befolkningen är under 30.

– Motivationen bakom protesterna är mycket mer ekonomiska än politiska – det handlar om att folk inte har råd att leva, om bristande tillgång till vatten som Iran har stora problem med och om att inte kunna köpa mat till sig själv och sin familj. De personer som har sådana här problem bor främst i mindre städer, därför är det främst där som protesterna har varit stora.

Nu säger revolutionsgardet att protesterna är slut. Hur tycker du att det ser ut?

– Här i Teheran tror jag att det stämmer, men här var det aldrig störst. Jag hör från vänner i mindre städer att det fortfarande pågår där. Även om det skulle vara slut nu – om ingenting förändras från regeringens sida förutsätter jag att det kommer att hända igen. Kanske inte i morgon eller i övermorgon, men snart.

Hur pratar folk på gatan om det som händer?

– Det handlar mycket om ett obehag som finns i hela landet. Många är väldigt besvikna efter parlamentsvalet 2016, som var väldigt hoppfullt. Men sedan dess är det inte mycket som har förändrats, några saker har till och med blivit sämre. Folk känner sig övergivna.

”Som en jordbävning”

Farhad tycker dock inte att man kan kalla protesterna för en rörelse, den nivån av organisering finns inte.

– Det finns inga alternativ i Iran, ingen som kan leda de här människorna. Jag skulle snarare beskriva protesterna som en explosion, som en jordbävning som spritt sig genom landet.

Fotnot: Farhad heter egentligen någonting annat.