Det var i en lång essä i tidskriften New Yorker förra veckan som den judiska författaren och journalisten Masha Gessen menade att Gazaremsan i flera hänseenden påminner mer om nazisternas ghetton för judar än den mer vanligt förekommande liknelsen vid ett utomhusfängelse.
Resonemanget väckte genast hård kritik och protester i Tyskland, där Gessen i fredags skulle ta emot det prestigefulla Hannah Arendt-priset i Bremen. Staden Bremen, som är prisets ena instiftare, beslutade att inte längre upplåta rådhuset till prisceremonin. Den andra instiftaren, den gröna Heinrich Böll-stiftelsen, ställde in sin medverkan och tillbakavisade Gessens jämförelse som ”oacceptabel”.
Även ordföranden för Judarnas centralråd i Tyskland, Josef Schuster, kritiserade Gessens essä hårt.
– Det är inget annat än en Förintelserelativisering. Enligt tysk lag är relativisering av Förintelsen straffbart. Och har man gjort sig straffbar på det här viset förtjänar man inte ett pris uppkallat efter Hannah Arendt, sa Josef Schuster under en presskonferens i Berlin på fredagen.
Började före Hamas terrordåd
Debatten kring Masha Gessen är den senaste i en rad av händelser där inte bara framträdanden av Israelkritiska konstnärer och intellektuella ställts in eller skjutits upp i Tyskland sedan Hamas massaker den 7 oktober. Även palestinska röster vittnar om att de misstänkliggjorts och fått sitt utrymme i offentligheten kringskuret. Samtidigt som tyska medier beklagat att intellektuella palestinier inte velat ställa upp på intervjuer.
– Den offentliga debatten är väldigt, väldigt trång och hämmad, säger Eva Menasse, författare och talesperson för en av Tysklands två Pen-klubbar, Pen Berlin.
Hon menar att det finns en rädsla i landet för att råka ge utrymme åt antisemitism, något man försöker motverka med resolutioner och förbud. Två politiska handlingarna har varit avgörande i sammanhanget, menar Eva Menasse. Den ena är Angela Merkels uttalande om att Israels säkerhet är tysk ”Staatsräson”, det vill säga nationellt intresse; den andra en resolution som förbundsdagen antog 2019 där BDS, en rörelse som uppmanar till bojkott av Israel, stämplades som antisemitisk.
Den senare har lett till att människor mer eller mindre diskvalificerats från den tyska offentligheten om de uttryckt sympatier med BDS. Institutioner som upplåtit plats åt BDS-aktivister genom till exempel panelsamtal eller utställningar har hotats få offentliga bidrag indragna.
Eldas på av stämningen i sociala medier,
– Detta har förgiftat debatten långt innan den 7 oktober. Vi måste försöka bevara den samhälleliga friden genom att å ena sidan målinriktat bekämpa extremism, å andra sidan akta oss från att misstänkliggöra och skuldbelägga. Nu har vi istället en vansinnigt aggressiv debatt som eldas på av stämningen i sociala medier, säger Eva Menasse.
Vilja att skydda judar
Jürgen Zimmerer, professor i historia vid Hamburgs universitet, menar att Tyskland fortfarande lider av en chock som landet försattes i den 7 oktober.
– Plötsligt blev det klart vilken fara judiskt liv är utsatt för. Och från den tyska offentligheten finns det nu en rädsla för att råka göra något som ökar den faran. Chocken är ärlig och berättigad, jag märker den också hos mig själv, men följderna blir absurda, framför allt när det drabbar judiska intellektuella som Masha Gessen, säger han.
Förintelsens moraliska katastrof är så oerhörd att man måste förhålla sig till det.
Jürgen Zimmerer forskar bland annat på tysk minneskultur ur ett postkolonialt perspektiv. Åminnelsen av Förintelsen och processen att bearbeta den nationalsocialistiska historien har varit viktig inte bara för det tyska samhällets utveckling utan också för landets identitet. Men den kultur och politik som uppstått kring minnesarbetet har de senaste åren kritiserats för att ha blivit stel, ceremoniell och självgod, samtidigt som ny, internationell minnesforskning haft svårt att få fäste.
Jürgen Zimmerer är själv en av dem som deltagit i det som kallats för en ny historikerstrid i landet.
– Förintelsens moraliska katastrof är så oerhörd att man måste förhålla sig till det. Men man måste göra det på en universell nivå där ingen får exkluderas på grund av ras, kön, sexuell tillhörighet med mera. Nu testas den förmågan. Självklart måste vi göra allt som står i vår makt för att judar inte ska vara rädda för att visa sin judiska tillhörighet. Men vi måste också förhindra att andra degraderas till andra klassens tyskar, säger Jürgen Zimmerer.
”Sterilitet i tanken”
Trots protester och kritik kunde Masha Gessen i helgen ändå ta emot Hannah Arendt-priset, men i en mindre krets och utan officiellt firande. Föreningen, som sedan 1994 utsett pristagare som Timothy Snyder, Julia Kristeva och Tony Judt, vägrade gå med på att diskvalificera Gessens mångåriga arbete på grund av jämförelsen som görs i essän.
Jürgen Zimmerer anser att ghettoliknelsen visserligen går att ifrågasätta, men säger också att det inte är hans uppgift som tysk att lära en jude från en familj av Förintelseöverlevare hur hen ska hantera familjens minnen av Förintelsen och hur de sätts i förbindelse med andra förbrytelser.
– Det är inte jag som ska reglera det, säger han.
Vad betyder de här händelserna för Tysklands intellektuella anseende?
– Det skadar naturligtvis. Att försvåra för människor att framträda bara för att deras åsikter inte passar är väldigt problematiskt. Det leder till en viss sterilitet i tanken och diskursen, vilket i sin tur gör i att man slutar ifrågasätta sina egna positioner och kanske fattar politiskt felaktiga beslut, säger Jürgen Zimmerer.
Samtidigt har Masha Gessen under helgen intervjuats i samtliga större tyska tidningar. Den internetbaserade kulturtidskriften Perlentauscher kallade det i lördags sarkastiskt för en ”Masha Gessen-festival” som dragit genom landet.
Josef Schuster på Judarnas centralråd är en av dem som inte håller med om att obekväma röster inte få utrymme i Tyskland.
– Vi lever tack och lov i en demokrati. Då måste man naturligtvis acceptera att det finns avvikande åsikter, men också att det utövas kritik mot de åsikterna.
