Geografiskt syftar det på området mellan Jordanfloden och Medelhavet, det vill säga Israel, Västbanken och Gazaremsan. Betydelsen av slagordets fortsättning, ”... Palestine will be free”, är desto mer omdebatterad. En del menar att det betyder lika rättigheter för alla, andra hävdar att det är en antisemitisk uppmaning till folkmord och etnisk rensning. Hur kan tolkningarna skilja sig så radikalt åt?
Kriget om berättelsen
Eftersom det är fråga om en krigssituation, är orden som beskriver kriget nästan oundvikligen politiska. Det förklarar Helena Lindholm, professor i freds- och konfliktforskning vid Göteborgs universitet och expert på Palestinakonflikten.
– Kriget om berättelsen är lika påtagligt som själva kriget. Därför blir det viktigt för olika aktörer att försöka skaffa ett tolkningsföreträde – dels över vad som händer i själva krigsförloppet, men också hur vi pratar om det.
Historiskt kan slagordet kopplas till 1960-talet och den palestinska befrielseorganisationen, PLO.
– Deras målsättning var att bilda en sekulär stat för muslimer, judar och kristna. Då utgick man från hela det historiska territoriet Palestina, det vill säga det som idag utgör staten Israel och Västbanken och Gazaremsan.
Israelisk apartheid
Ursprungligen handlade slagordet alltså om en enstatslösning med lika rättigheter för alla grupper. Något antisemitiskt budskap fanns inte. Med tiden kom idén om en tvåstatslösning att accepteras av den palestinska ledningen, och då förlorade slagordet sin relevans. Sedan försämrades relationerna mellan Israel och Palestina igen, i relation till att en tvåstatslösning aldrig etablerades efter 1990-talets fredsprocess.
– Istället har den israeliska ockupationen fördjupats, och det som har etablerats är en enstatslösning med olika rättigheter för olika invånare. En sorts åtskillnadspolitik.
Det vill säga ”apartheid”, som flera aktörer benämner det.
– Det är ett adekvat begrepp för att beskriva situationen, i alla fall på Västbanken. Det är en geografisk uppdelning mellan olika folkgrupper, som också lever under olika lagar, säger folkrättsexperten Pål Wrange.
Hamas tolkning antisemitisk
Därför har tron på en tvåstatslösning minskat igen, samtidigt som många har gått tillbaka till idén om en stat för alla invånare. Och då återfår ”From the river to the sea” sin politiska relevans. Huruvida den enda staten ska inkludera judar eller inte beror på vem man frågar. För den islamistiska militanta organisationen Hamas är svaret solklart – även om de exempelvis 2017 öppnat för en tvåstatslösning.
– Deras tolkning är att det ska vara en islamisk statsbildning på hela det historiska Palestina, det vill säga Israel, Västbanken och Gazaremsan, säger Helena Lindholm.
Hamas stadgar från 1988 har en stark antisemitisk komponent, och när denna organisation använder slagordet kan det det således tolkas som en uppmaning att fördriva judar från området.
Men vad betyder det när människor i tusental skanderar det på gatorna?
– För de allra flesta som ropar det här slagordet innebär det egentligen bara frihet från förtryck. Det är inte alltid kopplat till vilken sorts statsbildning man vill se. Och det har inte i sig ett antisemitiskt budskap, utan det beror på hur det används.
Anti-palestinsk betydelse
Till saken hör att även representanter för den israeliska staten använder tankefiguren, fast på motsatt sätt. Som exempel kan nämnas premiärminister Benjamin Netanyahus parti Likud. I partiets ursprungliga partiprogram från 1977 står att läsa: ”Det judiska folkets rätt till landet Israel är evig och obestridlig och är förbunden med rätten till säkerhet och fred; därför kommer Judéen och Samarien (Israels namn på Västbanken) inte att överlämnas till någon utländsk administration; mellan havet och Jordan kommer det endast att finnas israelisk suveränitet.”
Den 28 december 2022 skrev Benjamin Netanyahu i ett inlägg på X att det judiska folket har ”en exklusiv och obestridlig rätt till alla områden på Israels land”. I regeringsförklaringen för den sittande koalitionen av konservativa Likud och ett antal högerextrema småpartier talas om en annektering av ockuperade områden på Västbanken.
Om ”From the river to the sea” är antisemitiskt i Hamas tolkning, finns det anledning att kalla det islamofobiskt när den israeliska regeringen använder tankefiguren?
– Jag skulle kanske inte säga att det är islamofobiskt, men anti-palestinskt, säger Helena Lindholm.
