Enligt ett avtal ska kurderna dra tillbaka sina YPG-styrkor från en tre mil bred buffertzon längs med hela den syrisk-turkiska gränsen i nordost. Det invaderande Turkiet får därmed sin vilja igenom och ska avstå från vidare attacker.

Accepterar inte ockupation

YPG:s högste befälhavare har däremot avfärdat att de tänker låta hela sitt kurdiska hemland ockuperas av turkiska styrkor. Enligt honom ska man dra sig tillbaka från bara ett visst avsnitt av gränsen, inte mer. Donald Trump har framför allt hyllat sig själv för att ha skapat ett historiskt fredsavtal, något han kallar en seger för ”hela civilisationen”. Men bara morgonen efter, på fredagen, bröts vapenvilan när strider fortsatte i staden Ras al-Ayn/Serekaniye.

Något som står betydligt mer klart är att det turkiska militära anfallet mot kurderna i nordöstra Syrien har skapat en akut humanitär katastrof. Åtminstone dussintals civila har dödats i flygbombningar och markanfall. Två lokala journalister har dödats och flera västerländska journalister har skadats. Syriska milisgrupper som strider på den turkiska arméns sida har även genomfört kallblodiga avrättningar av civila.

– Situationen är verkligen inte bra. Min familj är här och vi mår okej, men vi har behövt fly söderut till Tabqah nu, säger Cihan, en ung kurdisk kvinna jag träffade för några år sedan i nordöstra Syrien.

Först kom IS – sedan turkarna

Cihan, hennes mor och tre systrar kommer ursprungligen från Raqqa, men flydde därifrån strax innan att IS utropade Raqqa till huvudstad i sitt nya ”kalifat”. Familjen kom till den kurdiska staden Kobane, men tvingades fly in till Turkiet när IS anföll även den staden. 2015 när IS besegrades, återvände man till Kobane, men nu har man ännu en gång tvingats fly och ta sig till Tabqah, väster om Raqqa.

– Vi tror inte att vi kan återvända till Kobane igen, risken finns att staden kommer bli anfallen, säger Cihan.

Hon och hennes systrar konverterade dessutom till kristendom under tiden i flyktinglägret i Turkiet. Nu är de oroliga för vad det kan betyda att de har lämnat islam, om de skulle råka hamna i händerna på de Turkietallierade milisgrupperna, som i flera fall är jihadister som tidigare begått omfattande övergrepp.

Kommer inte till lägren

Cihan och hennes familj ingår i den stora grupp av internflyktingar som uppstått till följd av den turkiska invasionen av nordöstra Syrien, men som även varit flyktingar dessförinnan. Enligt FN har minst 160 000 människor, varav 70 000 är barn, satts i rörelse sedan det turkiska anfallet inleddes den 9 oktober. Andra beräkningar talar om över 200 000 människor.

– Folk fortsätter röra på sig i detta nu, och de flesta tar sig söderut och till större städer som Hasakah och Raqqa, säger David Swanson som är talesperson för Syrieninsatserna vid OCHA, FN-organet som samordnar humanitära insatser.

Enligt David Swanson är den humanitära situationen i nordöstra Syrien mycket oroväckande. Bara en mindre del av de nya internflyktingarna har dykt upp i de flyktingläger som FN driver på plats. Merparten söker istället skydd hemma hos släktingar och vänner. Men under det turkiska anfallet har det uppstått kritiska skador på infrastruktur i regionen, däribland på vattenanläggningar och reningsverk.

– Nu finns det ett akut behov av humanitär assistans som kan säkra tillgången till vatten och sanitära anläggningar. Men även till mat, tak över huvudet och ett generellt skydd. Folk flyr sina hem och de här sakerna ligger högst upp på prioriteringslistan.

Organisationer drar sig tillbaka

Många av internflyktingarna är nu helt utlämnade åt det internationella stödet. Även om de har sökt skydd hos släktingar, eftersom de tär på hushållens resurser. David Swanson säger att vi nu även bevittnar ”en kris i krisen”, på så sätt att 1,8 miljoner människor i nordöstra Syrien redan mottog humanitär assistans innan den turkiska offensiven. Av de fick 900 000 människor akut assistans, och 710 000 var internflyktingar.

Striderna sedan den 9 oktober har nu ytterligare förvärrat denna situation.

För att göra saken värre har flera internationella hjälporganisationer valt att dra tillbaka större delen av sina personalstyrkor från nordöstra Syrien, eftersom de inte kunnat garantera deras säkerhet sedan Turkiet gick till anfall. FN:s hjälporganisationer stannar kvar med sin verksamhet och fortsätter hjälpa folk. Men de organisationerna lider av samma problem nu som under många år – de är kroniskt underfinansierade av FN:s medlemsstater.

David Swanson berättar att FN i mars 2019 gick ut med en vädjan om att få in motsvarande 33 miljarder j till sin budget, för att finansiera den humanitära insatsen i hela Syrien. I dagsläget är endast 38 procent av den budgeten täckt.

– Sedan i mars har det dessutom uppstått 400 000 nya internflyktingar i nordvästra Syrien och nu den här nya humanitära katastrofen i nordost. Det är extremt oroväckande att vi inte har tillräckligt med resurser, och extremt viktigt att det kommer in mer pengar.

6 oktober

Vita huset släpper ett uttalande om att Turkiet inom kort kommer inleda en militär operation i nordöstra Syrien. President Trump beslutar att dra tillbaka USA:s militära styrkor.

9 oktober

Turkiets president Recep Tayyip Erdogan påbörjar invasionen av nordöstra Syrien med egna styrkor och allierade syriska miliser, varav flera är jihadistgrupper. Död­ade civila rapporteras omedelbart.

12 oktober

Erdogans regim varnar att alla i Turkiet som kritiserar landets invasion i Syrien – som kallas Operation Fredsvår – ska utredas för terrorbrott.

13 oktober

Den kurdiska självstyret i nordöstra Syrien allierar sig i desperation med den syriska regimen och president Bashar al-Assad för att konfrontera Turkiet. Hundratals IS-anhängare rymmer från ett läger när turkisk-kurdiska strider utbryter i närheten.

15 oktober

Dagen efter att EU:s utrikesministrar fördömer Turkiets anfall, så stoppar Sverige omedelbart all vapenexport till Turkiet, i likhet med flera andra EU-länder.

16 oktober

Kritiken växer mot Trumps uttåg från Syrien och oprofessionella sätt att hantera eskaleringen, även hos amerikanska republikaner.

17 oktober

USA:s viceminister och utrikespresident möter Erdogan i Ankara och avslöjar plötsligt att man snabbt utarbetat en temporär vapenvila, med tillhörande avtal.

18 oktober

Vapenvilan bryts i staden Ras al-Ayn/Serekaniye när nya strider uppstår.