Många kritiker tror att Erdogan vill genomdriva en demografisk förändring i området. Å andra sidan har Erdogan hotat med att han ska ”öppna dörrarna” till Europa för samtliga 3,6 miljoner flyktingar i Turkiet, om EU inte går med på hans plan och samtidigt fortsätter kritisera honom.
Ekonomin påverkar
Det är inte säkert att Erdogan kan göra verklighet av något av hoten. Men FN uttryckte både ödmjukhet och villighet att studera planen när FN:s generalsekreterare António Guterres besökte Erdogan vid månadsskiftet. Turkiet har flest antal flyktingar i hela världen och varje sak som kan skapa instabilitet tas på allvar.
Erdogans behandling av flyktingarna skiljer sig starkt från hur han agerade i början av Syrienkriget, när han talade om dem som ”gäster” och så småningom även föreslog att de alla borde få turkiskt medborgarskap.
Enligt den turkiske statsvetaren och professorn Ayhan Kaya beror förändringen på att Erdogan i stort sett bara vänt kappan efter vinden.
– Det har vuxit fram en allt starkare främlingsfientlighet mot flyktingarna på senare år i det turkiska samhället. Turkiet har stora ekonomiska problem och i sådana situationer blir invandrare och flyktingar ofta syndabockar.
Ayhan Kaya deltog i en akademisk konferens om flyktingfrågan som Dagens ETC nyligen bevakade på Bilgiuniversitetet i Istanbul. Främlingsfientligheten grundar sig i att de syriska flyktingarna anses stjäla arbetstillfällen, anses föda för många barn eller föra med sig främmande värderingar.
Välutbildade får stanna
Turkiska politiker har läst av situationen och anpassat sig. De första som vidtog en främlingsfientlig diskurs var socialdemokratiska CHP, och nu har även regeringspartiet AKP och Erdogan gjort det. Färre än 100 000 flyktingar har fått bli turkiska medborgare, men här finns det enligt Ayhan Kaya en viktig klassdimension att uppmärksamma.
– Det har mest rört sig om syrier från en välutbildad medelklass som talar turkiska eller arabiska, som fått bli medborgare. Medan flyktingar som är outbildade, från arbetarklassen och de som talar kurdiska nästan helt har ratats. Det är också de senare som har ”återvänt frivilligt” till Syrien.
I somras började flera människorättsorganisationer slå larm om att ett växande antal syriska, vuxna män greps av polis i Istanbul och sedan lurades eller tvingades till att underteckna myndighetsblanketter, som innebar att de ”frivilligt” skulle återvända till sitt hemland inom 30 dagar. Andra flyktingar hade redan sparkats över den syriska gränsen, till den krigsdrabbade Idlibprovinsen som styrs av al-Qaidagrupper.
Deporteras mot sin vilja
Turkiets mest kända människorättsorganisation IHD släppte nyss en rapport tillsammans med kampanjgruppen Vi vill leva tillsammans, där man samlat fakta och vittnesmål om dessa deportationer. IHD:s ordförande i Istanbul, Gülseren Yoleri, förklarar att flyktingarna sällan kan läsa dokumenten de undertecknar eftersom de är skrivna på turkiska. De har utsatts för hot, påtryckningar och varit frihetsberövade innan.
– Folk är inlåsta i deporteringsceller där är förhållandena väldigt svåra. Det är trångt och faciliteterna är undermåliga. Den turkiska regeringen förnekar fortfarande att man deporterar någon mot sin vilja till Syrien men vi har talat med många flyktingar som ger en annan bild, säger Gülseren Yoleri.
Deportationerna till krigets Syrien är ett brott mot avtalet som Turkiet har undertecknat med EU-kommissionen, om att ge flyktingarna en fristad och i gengäld få stora ekonomiska medel att distribuera till hjälporganisationer.
– Ingenting tyder heller på att deportationerna har upphört sedan de blev kända. Tvärtom så fattade både inrikesministeriet och Istanbuls guvernör ett beslut om att alla syrier som är registrerade någon annanstans i Turkiet måste återvända dit, innan den 31 oktober, säger Gülseren Yoleri.
Föräldrarna kvar i Aleppo
Annars så får flyktingarna möta konsekvenserna. En stor andel syrier har sökt sig till Istanbul som är Turkiets ekonomiska motor, för att finna arbete – och av samma anledning är många är dem kvar. Nu växer oron för vad som ska ske efter att deadline har passerat.
Jag besöker en populär falafelrestaurang i Istanbul och träffar genast en hel personalstyrka som består av unga män från Syrien. 24-åriga Yusuf från Aleppo serverar te här sedan ett år tillbaka. Han har varit i Turkiet sedan 2015 och har en turkisk far, så han har lyckligtvis fått bli medborgare och har alla papper i ordning.
– Men jag känner till flera andra syrier som inte hade ID-kort med registrering i Istanbul och som har förts bort till deporteringscenter. Jag tror att de flesta syrier vill återvända till sitt hemland, det vill även jag, men inte till Syrien så som det ser ut idag. Situationen är fortfarande väldigt farlig, det finns flera terrorgrupper kvar.
Yusuf var tidigare soldat i den syriska regeringsarmén. Hans föräldrar bor kvar i det halvt raserade Aleppo och efter sin tjänstgöring begav han sig till Turkiet för att tjäna pengar till familjen. Men på grund av sitt medborgarskap i det här landet måste han nu snart bli soldat igen, i den turkiska armén.
– Min bror och flera kusiner är soldater i den syriska armén. Jag hoppas att jag inte blir skickad till Syrien och att vi kanske riskerar hamna i strid med varandra, säger Yusuf.
”Önskar jag var rik”
Bredvid honom står 25-åriga Ahmed och mosar kikärtor till falafelbollarna. Han kommer från Damaskus och tillbringade flera år i Zambia och Malaysia, innan han kom till Istanbul i jakt på en arbetsmarknad med lite bättre lön. Han jobbar svart och är inte registrerad här i stan, och han tycker det är orimligt att Turkiet vill skicka honom tillbaka till Syrien, trots att EU ger pengar till Turkiet.
I likhet med mig undrar Ahmed även varför den turkiska regeringen å ena sidan förnekar att man sänder flyktingar till Idlibprovinsen, samtidigt som man helt öppet tillkännager att man ska sända flyktingar till det nyligen ockuperade nordöstra Syrien.
– Jag önskar att jag var rik. Många rika syrier har kunnat bygga ett nytt liv i västländer. Vissa kommer hit som turister, de har kommit till restaurangen för att äta och blivit förvånade när det stått en annan syrier här och serverat dem.
