Flyktingar leder sjukvård på distans

Konflikten i Sudan har pågått i över ett år och inget slut finns i sikte. Över tolv miljoner är på flykt varav minst tio miljoner är internflyktingar. Situationen är extremt allvarlig. Förlossningsläkaren Salma är en av dem som flytt. Nu bor hon i Kairo, i grannlandet Egypten. Hon är en av de över en halv miljon människor som kommit hit.

– Jag är här fysiskt men mentalt är jag fortfarande hemma, säger hon.

Hon har förlorat sitt hem, hela sitt land och många vänner. Avståndet smärtar för att hon upplever det som sin plikt att vara kvar och göra sitt arbete.

– Jag flydde för mina gamla föräldrars skull och nu är det omöjligt att återvända. Fler kvinnor än någonsin behöver vård, säger Salma.

Hon brukade vara chef på ett sjukhus i Khartoum, Sudans huvudstad. Men hon vill inte säga vilket eller gå ut med sitt namn. Hon är rädd att de få som fortfarande är kvar och ibland jobbar med henne på distans ska utsättas för något hemskt. Sjukhuset står under milisgruppen RSF:s kontroll, en av grupperna som strider mot regeringsstyrkorna.

– De är alla av samma skrot och korn, säger Salma som kallar dem "makthungriga män som förstör för alla".

RSF, även kallad Janjaweed, stod under diktator Omar Al Bashirs tid för den etniska rensningen i Darfur. Nu upprepas det på nytt. Men även i Khartoum är situationen katastrofal.

– Allt färre är kvar. Ibland instruerar jag människor utan utbildning i byarna hur de ska vårda kvinnorna. Men det är svårt med el och uppkoppling. Det finns inte tillgång till mediciner, vi får använda växter och annat, säger Salma.

Vi sågs sist i Kairo i januari, då visade hon mig sin chattgrupp på Whatsapp där hon via videosamtal deltog i diagnostiserande och vårdbeslut. Bilder på patienter, unga flickor, barn i många fall – som sökt vård efter att ha blivit gravida efter en våldtäkt. Då var det brist på medicin men det fanns fortfarande viss tillgång till akuta preventivmedel.

– Vi kunde fortfarande arbeta hjälpligt, men de kidnappade min efterträdare och personal har flytt eller utsatts för tvångsarbete. Nu tvingas jag koordinera sena aborter utan tillgång till mediciner. 

I början av konflikten, i april 2023, berättade Salma att våldtäkterna hade skjutit i höjden men sedan sjunkit något igen. Nu har de exploderat på nytt, enligt dem som fortfarande är på plats. Salma och hennes kollegor koordinerar mödravården i huvudstadsregionen via Whatsapp-grupper jag bjuds in till: där ser jag kvinnors skadade kroppar, gravida barn och direktiv om vilken vård som behövs. Kontakter förmedlas.

– Vi lärde oss att organisera oss genom sociala medier och krypterade chattar under revolutionen.

Hon syftar på de folkliga protesterna under 2018-2019 som ledde till avsättandet av diktatorn Al Bashir och ett maktskifte – som i sin tur ledde fram till dagens konflikt.

– Nu använder vi samma metoder för att arbeta. Jag lovar dig, vi räddar liv. Bara häromdagen lyckades jag guida två outbildade kvinnor att behandla en fjortonåring med utomkvedshavandeskap. Vi har också kontakt med människor som lyckas smuggla in mediciner från hjälporganisationer.

Salma säger att så fort hon kan ska hon tillbaka hem.

– Kvinnorna i Sudan behöver mig.