Pakten är indelat i fyra pelare och flera olika lagar och förordningar. Bland annat ska ett nytt förfarande vid EU:s gränser införas, asylsökande ska screenas och bo i läger under processen och deportationerna ska öka. En ny solidaritetsmekanism införs och alla EU-medlemsländer måste bidra – men inte nödvändigtvis genom att ta emot asylsökande.

Olivia Sundberg Diez på Amnestys kontor i Bryssel har noga följt alla turerna.

– Den verkliga risken är att pakten gör standarden i asylprocessen lägre, mindre rättssäkra asylprövningar, som sannolikt leder till fler avslag – inklusive felaktiga avslag. Det har de försök som gjorts med den nya, snabbare gränsproceduren redan visat. Fler får avslag då än i den vanliga asylprocessen, säger Olivia Sundberg Diez. 

Kuggarna ska klaffa

Madelaine Seidlitz, jurist och expert på flyktingfrågor på Amnesty Sverige, säger att det i nuläget finns fler frågor än svar.

– Jag ställer mig fortfarande frågan: hur ska det här fungera i praktiken? Sedan 2001 har syftet varit att införa ett gemensamt asylsystem, men med facit i hand har det aldrig fungerat, säger Madelaine Seidlitz.  

Jag tror att det är en stor sannolikhet att allt i pakten inte kommer att se dagens ljus.

Migrationspakten kallar hon för ”ett komplicerat jättepaket”. Vilket det å ena sidan finns en poäng med: det ska vara mer genomgående och heltäckande än sina föregångare.

– Men att alla kuggar ska haka in i varandra och fungera när det är såhär komplext känns ganska otroligt. Jag tror att det är en stor sannolikhet att allt i pakten inte kommer att se dagens ljus, säger Madelaine Seidlitz. 

Eftersom pakten är bindande lagstiftning måste också Sverige anpassa sig efter den. Sedan kommer vissa delar vara olika relevanta för olika länder i praktiken. Seidlitz lyfter vikten av att Amnesty och andra organisationer nu bjuds in att vara delaktiga och få insyn i processen i Sverige. 

– Det kommer att bli ett hästjobb. Den svenska utlänningslagen måste ses över och den är redan krånglig. Pakten kommer att vara relevant för och komma på plats även i Sverige. Däribland gränsförfaranden och hur man ska bidra till solidaritetsmekanismen.

Risk för massförvar

Den avgående EU-politikern Malin Björk (V) menar att pakten bygger på extremhögerns retorik, som de senaste åren har genomgått en normaliseringsprocess. Hon säger att det kommer att bli mycket viktigt nu med enskilda progressiva länder inom EU, som väljer en alternativ och mer human väg. 

– Risken nu är att vi får massförvar och direktavvisningar vid gränserna. Det är det värsta scenariot. Vår uppfattning är att det här inte kommer att fungera i verkligheten. Pakten är en perfekt skrivbordsprodukt. Ibland tror jag att många av de som satt i förhandlingsrummet aldrig har satt en fot på de platser vi pratar om, som Lampedusa eller de grekiska öarna, säger Malin Björk.

Enligt Alice Bah Kuhnke (MP) är utgångsläget dåligt – men att hon och de andra i den gröna gruppen ska göra vad de kan för att det ska bli så bra som möjligt i praktiken. Hon vädrar särskilt oro över att barn kan komma att frihetsberövas vid EU:s gränser.

– Enligt lagen ska barn inte låsas in. Men det kommer att vara upp till varje medlemsland nu att implementera reglerna. Det finns en stor risk att asylrätten inte respekteras och att flera medlemsländer tolkar reglerna på ett sätt som innebär systematiskt förvar, också av barn. Jag är också orolig för att människor kommer att utvisas innan deras skyddsskäl är ordentligt utredda, säger Alice Bah Kuhnke. 

På EU-mark men inte i EU

På de grekiska öarna pågår sedan flera år ett EU-sponsrat pilotprojekt med stora flyktingförvar där människor placeras när de har anlänt. Många blir redan idag kvar där under långa perioder. Rent tekniskt kommer personer som placeras i läger under asylprocessen att befinna sig på EU-mark. Men de har inte tillstånd att röra sig fritt, förklarar Olivia Sundberg på Amnestys Brysselkontor. 

– EU har insisterat på att det inte rör sig om automatiskt frihetsberövande, det skulle vara olagligt, men det är svårt att se att det här inte kommer att innebära restriktioner av den fria rörligheten. Så även om det formellt inte kallas för att människor är frihetsberövade kommer de de facto att vara det. 

I varje fall måste frihetsberövandet motiveras och andra alternativ utredas, men i slutändan är också det en tolkningsfråga. 

– Familjer med barn kan också falla under de här gränsprocedurerna och restriktionerna. Det är någonting vi tycker är extremt oroande. Vi vet också att den psykiska hälsan påverkas allvarligt av att få sin fria rörlighet begränsad, säger Olivia Sundberg Diez.

Åratal på sträckbänken

Men det finns inte bara negativa sidor av snabbare asylprocesser. Snabbare processer gör att människor inte hålls på sträckbänken i åratal, säger Abir al-Sahlani (C).

– När jag har pratat med flyktingar så har det varit det som har varit det absolut jobbigaste: att man har väntat, väntat och väntat och kanske hunnit slå rötter. Och sen slits man upp från allt. 

Hon tror att det går att genomföra förslaget med asylcenter och asylprövningar på gränserna på ett rättssäkert och humant sätt. 

– Intentionen med pakten är inte att människor ska sitta frihetsberövade, utan det är vissa länders tolkning. Det kommer bli intressant att se hur de kommer hantera det här. Det är viktigt att förhållandena är värdiga, säger Abir al-Sahlani.  

Elefanten i rummet

När EU för nästan ett decennium sedan – efter den stora flyktingvågen 2015 – började prata om att göra om sin gemensamma migrationspolitik var Dublinförordningen i fokus. Det är den som slår fast principen om första asylland och säger att den asylsökande ska söka skydd i det första ankomstlandet i EU.  

Men situationen blev ohållbar för länderna som av geografiska skäl var nästan allas första ankomstland. Att tvinga fram en annan ordning visade sig snabbt vara svårt. En EU-kommission kastade in handduken i december 2018, efter att man också försökt – och i olika grad misslyckats – få till flera olika tillfälliga mekanismer för att omfördela flyktingar. 

Sedan tog en annan EU-kommission, den som till slut fick igenom pakten, över. Och solidaritet – som länge formulerades som att ta emot asylsökande flyktingar – har fått en ny mening.

– De har inte löst det här. Även om en stor del när man började prata om en ny migrationspolitik handlade om att förändra den här ordningen, säger Olivia Sundberg Diez. 

Ny (o)solidaritetsmekanism

I den nya solidaritetsmekanismen som ingår i pakten är det tvingande att bidra. Men det behöver inte vara genom att ta emot flyktingar från andra länder eller som räddas på Medelhavet.

– I vår mening är det en alarmerande grad av flexibilitet i den nya solidaritetsmekanismen, som gör systemet mycket oförutsägbart, säger Olivia Sundberg Diez. 

Amnesty ser också andra risker med den nya mekanismen. 

– Så det här konceptet för hur man visar solidaritet inom EU blir i sig själv ett redskap för mer gränsskydd. För länder kan till exempel bidra med 20 000 euro för att bygga gränsstaket, betala för eller koordinera utvisningar eller ge pengar till den libyska eller tunisiska kustbevakningen så de kan fånga in fler flyktingar på Medelhavet. Den typen av projekt som involverar tredje länder kan också anses vara en form av solidaritet, säger Olivia Sundberg Diez.