BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Men de fick folket mot sig, och det organiserades flera massiva protester. Och det var inte bara det polska folket – runtom i hela Europa protesterade folk i solidaritet med polska kvinnors rätt till abort.
Lagförslaget drogs slutligen tillbaka. Att det fortfarande är ett av Europas striktaste länder i det avseendet gör att de feministiska rörelserna kämpar vidare. Motståndet växer.
"Urusla tider"
– Det var bara en liten delseger, vi har oändligt mycket kvar att kämpa för. Men detta har visat oss att det är möjligt att förändra och att våra europeiska systrar finns där för oss. Det stärker oss i dessa ärligt talat urusla tider, säger Agnieszka Dabkowska, engagerad i Polska federationen för kvinnor och familjeplanering.
För det är inte bara aborträtten som hotas i dag. Polens nya, socialkonservativa regering genomför en lång rad demokratiska inskränkningar som hämmar yttrandefriheten: tidningar, radio och tv och all möjlig kultur styrs politiskt. De som ändå gör motstånd upp som landsförrädare eller dylikt.
– Vi är därför tacksamma när folk utanför Polen protesterar för vår skull. Det har bevisligen hjälpt oss. Jag hoppas att vi inte glöms bort, säger Agnieszka Dabkowska.
Det delade Spanien
Det finns flera andra exempel på hur internationell solidaritet är till hjälp för att vinna nationella segrar.
Det brukar sägas att det finns två Spanien, Las dos Españas, utifrån en berömd dikt av poeten Antonio Machado. Det är en förenklad bild sprungen ur inbördeskrigets stridande parter: den republikanska och den nationella. En vänster och en höger. Bilden har komplicerats ytterligare på senare år med nya spelare som vänsterorienterade Podemos på den politiska kartan. Men den tudelade bilden är fortfarande starkt folkligt förankrad.
Efter diktatorn Francisco Francos död 1975 exploderade samhället i en rad frihetsrörelser där den feministiska kampen spelade en stor roll. Kvinnans frigörelse accelererade för att hinna ikapp sina europeiska systrar. Även de konservativa frigjorde sig till stor del, och de flesta tyckte till exempel att när folket fick göra omröstningar så skulle det omfatta även kvinnor – som under Francoeran i princip varit sina mäns egendom. Men många tycker i dag att den friheten har gått alldeles för långt.
Konservativa, katolska kretsar utgör en betydande del av det regerande högerpartiet Partido Popular:s (PP) elektorat. År 2013 åtnjöt PP absolut majoritet i det spanska parlamentet och föreslog ett strikt abortförbud 2014. Spanska kvinnors aborträtt, som så sent som 2010 hade utökats, skulle tas ifrån dem. Men då mobiliserade folket till protest. Feministiska grupper organiserade El tren de la libertad – Frihetståget – som innebar att tusentals demonstranter från ett trettiotal spanska städer bussades in till Madrid för att protestera. Och det var inte bara i Madrid det demonstrerades – solidariska protester runt om i Europa genomfördes samma dag, även i Europaparlamentet. I medier runt om i världen framställdes Spanien som ett omodernt, bakåtsträvande land, och lagförslaget drogs tillbaka.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Efter en tids parlamentariskt kaos har PP åter regeringsmakten i Spanien. Men de har inte längre samma starka ställning, och spanjorerna har sett vad folkliga protester kan åstadkomma.
Stöd runt om i Europa
I Frankrike gör Socialistpartiet bokslut över sina fem år vid makten inför valet 2017, och friheten har stramats åt. De många terrorattackerna har besvarats med undantagstillstånd, nationalistiska tankar dominerar den offentliga debatten och feministiska frågor hamnar långt ned på dagordningen.
Men mitt i allt detta har dessa "mindre frågor" vunnit delsegrar: Taubira-lagen, uppkallad efter dåvarande civilministern Christiane Taubira och som ger samkönade rätt att gifta sig och adoptera barn, möttes av väldiga protester av ultrakonservativa, ofta katolska rörelser som La Manif pour tous. Men de fick svar av motdemonstranter på gatan och i den offentliga debatten.
Runt om i Europa stöttade folk den nya lagen, ochden drevs till slut igenom. Inte ens den katolska presidentkandidaten François Fillon, som är en uttalad motståndare, vågar sig på löften om riva upp den. Han har delar av högern emot sig.
Kriminaliserade sexköp
I våras kriminaliserades sexköp i Frankrike. Det förvånade många som inte trodde det kunde drivas igenom i ett land med ett romantiskt skimmer kring prostitutionen i konst, litteratur och film. "Det är en del av fransmännens livsnjutande tradition", som författaren Alain Paucard uttryckte det.
Frågan förvirrade de politiska lägren. De mest konservativa kände motstånd mot att försvara ett "promiskuöst leverne" varpå striden stod mellan olika feministiska läger. Mindre moralistiska debattörer frågade sig vad sexuell frihet var. Ett gäng "kulturmän" skrev på uppropet "Touche pas à ma pute" (Rör inte min hora) och hävdade kvinnans rätt till sin kropp.
Det svenska exemplet dök upp frekvent och polisstyrkor specialiserade på människohandel tog ställning till lagens försvar. De hade gjort studieresor till Sverige och flera länder där många kvinnor tvingas till prostitution utomlands. Det ledde till slutsatsen att det bästa verktyget för att hjälpa dem var att kriminalisera sexköp.
När polisen i en radiointervju dessutom sa att deras prioritet inte skulle vara att jaga efter de äldre, franska prostituerade i de "klassiska kvarteren" i Paris tonades motståndet ned något – det var bilderna på dem som kablats ut internationellt under diskussionerna.
– Vi har tagit inspiration utifrån och vill inspirera andra länder, säger Geniviève Duché, feministisk författare.
