BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Medan genomsnittet för narkotikarelaterade dödsfall inom EU under 2014 uppskattades ligga på 18,3 per miljon invånare, var motsvarande siffra 93 dödsfall per miljon invånare i Sverige.
I slutet av augusti presenterade därför sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) en ny utredning som har lagts ut på Socialstyrelsen, vars uppdrag blir att täppa till de kunskapsluckor som finns kring narkotikarelaterad dödlighet i Sverige.
En av frågorna som ska utredas i åtgärdsprogrammet är om Naloxon, som ges vid överdoser av opioider för att motverka andningsstopp, ska kunna ges av fler än enbart sjukhuspersonal.
ETC Stockholm besökte Svenska brukarföreningens Stockholmskontor i Slakthusområdet för att tala med de människor som har personlig erfarenhet av tungt drogmissbruk, narkotikarelaterade dödsfall i vänkretsen, avvänjning och substitutionsbehandlingar.
Christina Paulsrud, ordförande i Svenska brukarföreningens Stockholmsavdelning, och Lena Nordström, verksamhetsansvarig, diskuterar en gemensam vän de inte har hört något från på några dagar. På en tavla över soffan i samlingsrummet lyder texten: ”Är de politiska idéerna och signalerna viktigare än att rädda liv?”.
– Jag har inte hört något från honom på tre dagar nu, det är inte likt honom. Han brukar ju höra av sig, så man slipper vara orolig, säger Lena till Christina medan hon gör sig en kopp te.
Efter att vi alla har satt oss tillrätta inne på kontoret berättar Christina Paulsrud, som har hållit sig fri från heroinet med hjälp av metadon sedan 2005, att Svenska brukarföreningen startades av patienter på metadon- och subutexprogrammet 2002.
– Föreningen drogs igång eftersom detta var en grupp som saknade någon som företrädde dem. Även en del personal från substitutionsprogrammen, som hade reagerat på hur folk blev behandlade, engagerade sig till en början. På den tiden var programmen omgärdade av rigorösa regelverk. Du kunde bli utskriven från en behandling för att du hade fått citodon från din tandläkare, säger Christina Paulsrud.
Mer tillgängligt
I dag är Svenska brukarföreningen öppen även för aktiva narkomaner och Christina Paulsrud är positiv till att Socialstyrelsen nu ska utreda om Naloxon bör bli mer tillgängligt, på flera håll i samhället.
– I dag är det receptbelagt, trots att det inte går att missbruka. Det enda Naloxon gör är att det häver en överdos. Det borde finnas tillgängligt på härbergen, på sprututbytesmottagningar, på vårdcentraler, på offentliga toaletter. Det skulle kunna rädda många människoliv, säger hon.
Anders Hammarberg, beroendeforskare på Karolinska institutet, framhåller att frågan om varför en så pass hög andel narkomaner dör i Sverige är ytterst komplex, men tror att en del av förklaringen återfinns i Sveriges förlegade och lite moralistiska syn på beroendeproblematik.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Det är fortfarande väldigt svårt att få en beroendebehandling i Sverige på en del håll. För den som söker hjälp kan en lång och snårig process vänta, under vilken man från myndighetshåll fokuserar på en mängd andra faktorer, som inte alltid är relaterade till själva beroendet. Till följd av denna förlegade syn på opiatberoende hinner en del av de som behöver hjälp dö av en överdos, innan de får den, säger han.
Annika Rosengren är ordförande i Svenska brukarföreningens anhöriga. För drygt ett år sedan fann hon sin 23-åriga son Tobias stående på tågrälsen, inväntande tåget. Då hade han vid flera tillfällen sökt hjälp för att komma tillrätta med sitt blandmissbruk, men blivit nekad behandling av socialtjänsten, som inte ansåg att han uppfyllde kriterierna.
– Under åtta års tid tog Tobias allt han kom över. Hans huvuddrog var amfetamin, men han tog även nätdroger och heroin. Som mamma anar man länge, men man slår ifrån sig. När man väl förstår kommer det som en käftsmäll. Tobias hade tappat all respekt för sig själv och hans mål var att få dö, säger Annika Rosengren.
Slogs för hjälpinsatser
Det värsta säger hon var att hon förutom att tampas med sonens missbruk, även fick slåss med -näbbar och klor mot samhället, för att få de hjälpinsatser Tobias behövde.
– Vi fick aldrig någon hjälp från socialtjänsten, trots att Tobias själv ansökte om att få läggas in på behandlingshem. De tappade bort hans ansökan och tog sig aldrig tid att skriva en handlingsplan, eller skicka honom på avgiftning. Som ordförande i anhörigföreningen har jag förstått att våra erfarenheter av socialtjänsten är långt ifrån unika, säger Annika Rosengren.
Efter incidenten då sonen försökte ta sitt eget liv körde hon honom på eget bevåg till den akutpsykiatriska mottagningen, där han då blev inskriven och avgiftad. Sedan dess har Tobias hållit sig ren.
Lena Nordström säger att substitutionsbehandlingen i Stockholm har blivit allt mer tillgänglig och att den i dag inte alls är svår att bli inskriven på, för den som verkligen behöver det.
– Jag blev utskriven 2011. När jag kom tillbaka i april så märkte jag direkt en skillnad i bemötande. Personalen har en helt annan inställning i dag och beter sig inte längre som ens övervakare. De frågar hur man mår och verkar verkligen bry sig, säger hon.
På sätt och vis är heroinister en priviligierad grupp bland narkomaner, eftersom det för dem finns en fungerande behandling, framhåller Christina Paulsrud.
– För uppåtgrejer finns bara avgiftning och den behandlingen är mycket svårare att få. Eftersom så pass få lyckas vill ingen lägga resurser på det. Man kan få en vecka eller tre dagar på avgiftning, men det är som ett skämt. Det är liksom då man mår som sämst, säger Lena Nordström.
"Människor ska ha rätt till hjälp"
Åsa Lindhagen (MP), social-borgarråd i Stockholm, tycker det är bra att Socialstyrelsen nu utreder varför så oproportionerligt många narkomaner dör i Sverige.
– Vi satsade 14 miljoner kronor i år på att stärka upp beroendevården. Det handlar om att människor ska ha rätt till hjälp att ta sig ur sitt missbruk, samt att insatserna ska vara lättillgängliga. Mer pengar ger fler möjligheter till insatser. Men vi behöver definitivt titta mer på vad som ger resultat. Därför välkomnar jag utredningen, säger Lindhagen.
