Lagen om det demokratiska minnet ska ersätta Lagen om det historiska minnet som infördes av premiärminister Jose-Luis Rodríguez Zapateros socialdemokratiska (PSOE) regering år 2007. Den hävdes under det följande högerstyret och nu vill vänsterkoalitionen PSOE-Unidas Podemos (socialdemokrater och förenad vänster) vidga den.
Högeroppositionen menar att man genom att dra upp fasorna till ytan river upp gamla sår, skapar motsättningar och delar Spanien.
Den befintliga lagen granskades 2014 av Pablo de Greiff, FN:s specialrapportör för sanning, rättvisa, ersättning och garantier för icke-upprepning. Han kallade den ett litet steg i rätt riktning men långt ifrån tillräcklig. I sin rapport konstaterar han att det i Spanien inte existerar statliga mekanismer för att etablera sanning och rättvisa. Uppmaningarna som sedan listas i FN-rapporten påminner i stort om det nya lagförslaget.
Staten måste ta på sig ansvaret att bevara och granska, offer måste erkännas och anhöriga har rätt att veta vad som hänt deras nära och kära.
Glömskans pakt
1975 dog diktatorn Francisco Franco stillsamt i sin säng och la transición, övergången till demokrati, kunde påbörjas. Dess kanske viktigaste beståndsdel var amnestilagen som innebar att man skulle stryka ett streck över alla övergrepp som skett, glömma och gå vidare. Pakten godkändes av höger- och vänsterpolitiker och var förutsättningen för att regimen skulle dra sig tillbaka frivilligt. Spanien skulle blicka framåt, inte bakåt.
FN:s rapportör kallade idén om uppslitna sår en dålig ursäkt för att tolka pakten så restriktivt. Han menar att dagens stabila institutioner tillåter en hävning av pakten – eller en omtolkning. Det går att erkänna och undersöka sanningen offentligt utan att lagföra individer, till exempel.
Den spanska övergången till demokrati brukar framhållas som ett gott exempel på hur ett land kan gå från diktatur till en spirande modern demokrati på kort tid. Men Glömskans pakt innebär också att hundratusentals offer för övergrepp, tortyr och avrättningar aldrig har fått upprättelse. Anhöriga till försvunna lämnades i ovisshet, massgravar lämnades orörda och godtyckliga domar mot politiska dissidenter under Francotiden var fortsatt giltiga. Landets historieskrivning är full av luckor som skulle gå att fylla.
Den sittande regeringen satsar på att göra upp med det förflutna, i enlighet med FN:s påtryckningar. General Francos kista flyttades 2019 från monumentala El Valle de los Caídos (De stupades dal) – en begravnings- och minnesplats för krigets offer från båda sidor. Det är en katolsk religiös plats skyddad av benediktinermunkar. Där fanns diktatorns grav på hedersplats bredvid ledaren för det fascistiska falangistpartiet, Primo de Rivera. Platsen som byggdes på Francos initiativ tolkades som ett Franco-mausoleum och en hyllning till fascistregimen – stöttad av katolska kyrkan. Går lagen igenom ska även Primo de Riveras kvarlevor flyttas och platsen omvandlas till en civil, icke-religiös grav- och minnesplats.
Det enorma korset som tornar över platsen ska dock stå kvar av historiska skäl – falsk information cirkulerar på nätet om att regeringen ska rasera det.
”Demokrati utan lag”
Félix Bolaños är ministern som har ansvar för det demokratiska minnet. I ett uttalande sa han att lagens två huvudlinjer är att upprätta demokratiska värderingar samt att erkänna alla offer för statskuppen 1936, inbördeskriget och diktaturen.
– Det är den första lag som uttryckligen fördömer och förkastar den mörkaste perioden i vår moderna historia, sa han.
Oppositionsledaren Pablo Casado (högerkonservativa PP) reagerade med att lova att häva lagen så snart han blir premiärminister. Han gjorde dessutom ett historierevisionistiskt uttalande:
– Det spanska inbördeskriget var en strid mellan de som ville ha demokrati utan lag och de som ville ha lag utan demokrati, sade han.
Det spanska inbördeskriget inleddes med ett kuppförsök. En grupp sammansvurna nationalistiska och fascistiska militärer – med general Franco i spetsen – gjorde revolt mot den republikanska, lagligt tillsatta regeringen. Att erkänna offren för statskuppen hör till lagförslaget.
Pablo Casado menar att grundlagen som skrevs under 1978 innebär att Spanien redan möjliggjort dialog och att leva i fred.
– Vi behöver inte riva upp lagen, vi behöver bara konservera den vi har, sade Pablo Casado (PP).
Högerextrema Vox gick längre. Ledaren Santiago Abascal sa att ”Lögnar-Pablo” var totalitär och den ”sämsta statschefen på 80 år” – alltså sämre än Franco. Han lovade dessutom att anmäla lagen till författningsdomstolen.
– Vi ska resa allt de river ned, inklusive världens största kors, sa han.
Enligt de senaste opinionsmätningarna skulle Pablo Casado (PP) ta över efter Pablo Sánchez om spanjorerna gick till val idag. Högerextrema Vox skulle bli tredje största parti efter PP och PSOE.
Men just nu är det en vänsterregering som väntas ha majoritet i parlamentet för det nya lagförslaget.
Den nya lagen
Den som under inbördeskriget och diktatur var offer för förföljelse eller våld, av politiska, ideologiska eller religiösa skäl erkänns som offer.
Bevarandet och spridningen av det demokratiska minnet ska ske rättfärdigt och i skydd av demokratiska värderingar och grundläggande fri- och rättigheter.
Det demokratiska minnet introduceras i grundskolans skolplan, i varje stadie.
Staten ska garantera och stärka sökandet av personer försvunna under kriget och diktaturen. Vetenskapliga protokoll ska föras och en nationell DNA-bank skapas.
Alla repressiva domar från Francotiden ogiltigförklaras.
Adelstitlar, medaljer och hederstitlar givna under Francotiden ogiltigförklaras.
Symboler, statyer och gatunamn från Francotiden tas bort.
Två nya minnesdagar. Den 31 oktober då grundlagen skrevs på blir Diktaturens offers dag och den 8 maj, dagen då Europa befriades från nazismen, blir De exilerades dag.
Barn och barnbarn till exilerade spanjorer – nu även barn till spanska kvinnor som i exil gifte sig med utländska män – ska beviljas medborgarskap.
De stupades dal, El valle de los Caídos, blir en civil minnesplats för alla som stupade i kriget.
Stiftelser som försvarar francoismen förbjuds – direkt riktat mot Francisco Franco-stiftelsen som lovar att ta frågan till domstol.
Den som bryter mot lagen kan få böter upp till 140 000 euro (cirka 1,4 miljoner kronor).
