Hans syster Diana Hosseiny är född i Sverige. Hon är en busig tvååring som klättrar på caféets möbler och leker med kamerautrustningen. Daniel Hosseiny är mer tillbakadragen. Han har hunnit bli fyra år och är mer medveten om familjens situation. Båda barnen har levt hela sina liv på flykt.
– Det känns inte bra för mig. Jag vill att vi ska få stanna, säger Daniel Hosseiny.
”Som ett fängelse”
Hela familjen har fått utvisningsbeslut. Migrationsverket pressar dem att åka till Afghanistan, ett land som föräldrarna flydde från när de var barn. I beslutet framgår att det inte kan bevisas att de kommer från Afghanistan eftersom de saknar pass, och därför inte kan bevisa sina skyddsskäl. Ändå är det just dit de ska utvisas.
I dagsläget utvisas inte barnfamiljer till Afghanistan med tvång, men Migrationsverket har sagt till familjen att de måste återvända.
– Att fly kan ha varit vår enda chans i livet att komma bort, och det var inte lätt. Nu säger de att vi ska skickas dit med ett flyg. De skickar oss till Afghanistan där vi inte kan leva, säger Zahra Hosseiny.
Zahra berättar om hur hennes barn behandlats i asylprocessen och efter att de fått sina avslag. Hon beskriver hur Migrationsverket krävde att de skulle flytta till ett återvändarboende där hela familjen fick bo tillsammans i ett fem kvadratmeter stort rum. Hon gråter.
– De sa att om vi inte flyttade dit skulle de ringa socialtjänsten så de skulle ta våra barn och polisen skulle ta oss. Det kändes som ett fängelse, berättar Zahra Hosseiny.
Tiden på boendet påverkade barnen Daniel och Diana Hosseiny. Bland annat, berättar föräldrarna, blev de sjuka av maten.
– Diana kräktes i sex dagar. Hon var bara en bebis och hon blev smal som ett skelett, säger Zahra Hosseiny.
Fick sömnproblem
Vid ett tillfälle fick Diana Hosseiny 41°C feber. Efter att hon kräkts hela natten ville föräldrarna söka vård för henne, men enligt Zahra vägrade personalen på boendet.
– De sa att det inte var viktigt att vår dotter var sjuk, att vi måste åka till Afghanska ambassaden först och få resehandlingar, säger Zahra Hosseiny.
Efter att de stått på sig och sagt ifrån kom en annan ur personalen och gav dem biljetter så att de kunde åka till vårdcentralen.
– Vi vill det bästa för våra barn, som alla föräldrar. Men Migrationsverket håller våra händer bakbundna, säger Zahra Hosseiny.
Zahras upplevelse är att personalen på beondet inte tog hänsyn till hur barnen påverkades av situationen. Hon berättar att personalen kunde öppna dörren till rummet tidigt på morgonen när familjen fortfarande sov och ropa in att de måste åka till ambassaden och att de måste lämna Sverige.
– Vi märkte att Daniel blev orolig och rädd och han hade svårt att sova. En gång började Daniel gråta plötsligt. Jag frågade honom varför och han sa att han var rädd att polisen skulle ta honom, säger Zahra Hosseiny.
Habib Hosseiny berättar att Daniel sällan ber om saker. Han vet att de inte har råd. Eftersom de bor en bit utanför stan och inte har pengar till busskort kan barnen heller inte gå på förskola.
– Våra barn vet att det är skillnad mellan dem och andra barn. Vi har tappat vårt hopp och Migrationsverket tar ingen hänsyn till hur de mår av det här, säger Habib Hosseiny.
Rädd för att återvända
Afghanistan är ett av världens farligaste länder för barn. Under 2018 var det det land där flest barn dog till följd av konflikt enligt FN–organet UNAMA. Mellan 2015 och 2018 dog eller skadades 12 599 barn. Enligt FN ökar våldet mot barn i landet. Flickor och kvinnor är särskilt utsatta och 82 procent av landets kvinnor uppskattas ha utsatts för tvångsäktenskap eller fysiskt, sexuellt eller psykiskt våld.
– Jag vill inte att min dotter ska tvingas gifta sig när hon fortfarande är ett barn, eller att min son ska tvingas använda vapen, men det är samhället som bestämmer där, det hjälper inte vad jag vill, säger Zahra Hosseiny.
