Fackförbund gör sig redo för den nya presidenten

På väg dit har jag varit med på ett möte och en demonstration med KCTU:s förbund för migrantarbetare. På mötet har arbetare från Nepal, Bangladesh och Filippinerna talat och krävt bättre villkor och rätt att byta arbete. Många av de tyngsta, osäkraste och lägst betalda jobben i landet utförs av arbetskraftsinvandrare. KCTU organiserar migrantarbetare, även papperslösa, i ett eget förbund och i de vanliga yrkesförbuden.

Utmanar politikerna

Polisnärvaron är påtaglig, men stämningen är lugn. Koreanska regeringar har många gånger använt polisen och rättsväsendet för att bekämpa KCTU. Kampen för fria fackföreningar började redan när Sydkorea var en diktatur. Strejker har förklarats olagliga, fackliga demonstrationer har angripits av polis och fackliga ledare har fängslats även under senare år. 

Under pandemin har fackliga demonstrationer förbjudits samtidigt som man tillåtit storpublik på basebollmatcher och fulla köpcentra. Flera fackliga ledare har fängslats när man ändå har samlats. 

I ett land där den politiska vänstern är svag är det ofta KCTU som har utmanat regeringarnas politik.

”Enklare att straffa kvinnor”

Nu står KCTU och Sydkoreas vänster inför nya utmaningar. Den 10 maj tillträder den nyvalde presidenten Yoon Suk-Yeol. I väst har han blivit mest känd för att vara USA-vänlig, vilja rusta upp militären och föra en hård linje mot Nordkorea och Kina. 

Han har också blivit känd för sin uttalade antifeminism i ett land där metoo-rörelsen på senare år har påvisat hur sexuella trakasserier och kvinnoförakt genomsyrar stora delar av de sydkoreanska samhället.

– Yoon Suk-Yeol vill avskaffa ministeriet för jämställdhet och göra det enklare att straffa kvinnor som gör ogrundade anklagelser om sexuella trakasserier, berättar Mikyung Ryu som är internationell sekreterare för KCTU.

Fackföreningen KCTU pekar istället på hur pandemin har visat vilka dåliga arbetsvillkor många kvinnor har som arbetar med sjukvård, barnomsorg och äldrevård.

– Många kvinnor har otrygga anställningar och Sydkorea har det största lönegapet mellan kvinnor och män bland de utvecklade industriländerna i OECD. Kvinnors löner är i genomsnitt 36 procent lägre än mäns enligt OECD. I verkligheten är skillnaden ännu större när alla grupper av arbetare räknas med. Kvinnodominerade yrken betalas lägre än mäns. Vi vill ha fasta anställningar och att vård och omsorg ska vara något som det offentliga ansvarar för.

Fyra av tio saknar anställning

Högern i Sydkorea är nära lierad med landets storföretag. Korruptionsskandaler har varit vanliga inom politiken. Den nyvalde presidenten har sagt att han vill försämra löntagarnas villkor.

– Han har gått till frontalangrepp på löntagarnas rättigheter och vill sänka minimilönen inom vissa branscher och regioner. Han har också sagt att han vill försvaga reglerna om arbetstid och övertid för att företagen ska få som de vill. Men de villkoren är själva bottenplattan som vi står på, berättar Mikyung.

– Vi hade många konflikter även med den tidigare regeringen, den höll inte vad de lovade om förbättringar för arbetarna. 

Hon pekar istället på att många som arbetar i landet inte omfattas av de lagar som ska skydda löntagarna:

– Nästan 40 procent av löntagarna saknar formell anställning av sin verkliga arbetsgivare vilket gör att de inte omfattas av lagar som skyddar löntagarna. Det handlar om tillfälliga anställningar, bemanningsföretag, gigekonomi och att företag med mindre än fem anställda är undantagna. Vi arbetar hårt med att organisera de här grupperna.

”Fördelar till storföretagen”

KCTU arbetar också internationellt, Sydkoreanska företag har lagt ut mycket produktion till andra asiatiska länder:

– Vi knyter kontakter, undersöker villkoren och stöder facklig organisering i flera länder som Myanmar, Vietnam, Indonesien, Kina och Kambodja. Men det är svårt att arbeta i länder som inte tillåter fria fackföreningar och där arbetare har få rättigheter. Men även i länder som Vietnam har arbetare i Sydkoreanska företag organiserat sig, fått avtal och bättre villkor.

Mikyung berättar att KCTU har bekämpat flera av de frihandelsavtal som Sydkorea har slutit med andra länder som USA och EU.

– Det är avtal som ger fler fördelar till storföretagen. De får bindande regler som skyddar deras vinster och investeringar. Utländska företag ges rätten att stämma stater som inför lagar som minskar deras vinster. Avtalen bygger på nyliberalt tänkande. I de delar av texten som ska skydda löntagarna är formuleringarna allmänt hållna och inte bindande på samma vis.

Trots det har man kunnat använda skrivningar i frihandelsavtalet med EU för att pressa regeringen.

– Ja, faktiskt, när regeringen har vägrat införa det som de har lovat och som står i olika ILO-konventioner som Korea har lovat att skriva under så har EU drivit tvisten vidare till avgörande och vunnit. Det är unikt. Nu måste de förverkliga det de lovat också, det har de inte gjort ännu.

Mobiliserar mot attack

Denna första maj är KCTU:s slogan att alla arbetare ska ha rättigheter och att Sydkorea måste bli mer jämlikt. Alla ska ha rätt att organisera sig och och strejka, alla ska omfattas av lagarna om arbetstid och minimilön.

Mötet i Seoul är välorganiserat, tusentals arbetare är på plats och stämningen är god.

Högern vann presidentvalet i Sydkorea, men KCTU:s medlemmar mobiliserar för att möta presidentens angrepp på fackliga rättigheter med krav på förbättringar.