Donetsks gator ligger öde i den kvava värmen. Det är dagen för Ukrainas första presidentval sedan revolutionen i februari, men i den här staden med närmare en miljon invånare går det inte att rösta och många vågar sig inte ens ut. Kvällen innan såg jag unga män bygga nya barrikader av sandsäckar mitt i staden, inför hotet om en attack från den ukrainska armén som sedan en månad tillbaka bedriver en antiterroroperation mot separatisterna.

För de proryska separatisterna är det här inte längre Ukraina, utan "Folkrepubliken Donetsk", och de vill inte veta av Kievs presidentval. Många i den här ryskspråkiga gruvregionen stöder separatisterna. De som är för ett enat Ukraina håller en låg profil. Få vågar rösta eller arbeta i vallokalerna av rädsla för att bli misshandlade, kidnappade eller värre. De proryska separatisterna har uttalat flera hot inför valet.

Valobservatörer jagades bort

En internationell valobservatör som jag ringer upp berättar att han och hans kollegor hotades och jagades bort av 20 maskerade män med automatvapen på förmiddagen när de skulle övervaka valet i staden Mariupol söder om Donetsk. Bara omkring 20 procent av vallokalerna hålls öppna i Donetskregionen.

För att hitta en fungerande vallokal måste jag åka till Krasnoarmijsk, 60 kilometer väster om Donetsk, och passera fyra vägspärrar som vaktas av beväpnade milismän. En av vägspärrarna hör till den ukrainska armén, de tre andra till separatisterna. Chauffören hänger upp separatisternas orange-svarta Sankt Georgs-band på backspegeln när vi kommer till de senare, som vaktas av män i pensionsåldern med kalasjnikovs hängandes över sina tunna bröst. Separatistledare har klagat över bristen på unga frivilliga. 

Vaktas av milis

Att vara i Donetsk är att hela tiden behöva förhålla sig till flera olika grupper av tungt beväpnade män i kamouflagekläder. I Krasnoarmijsk, en stad med 65 000 invånare, har de obeväpnade poliser som ensamma skulle skydda väljarna vid vallokalen fått hjälp. Utspridda på torget i stadskärnan står medlemmar av Dnepr-bataljonen; en ukrainsk specialstyrka som slåss mot separatisterna och sponsras av en av landets rikaste män, oligarken och bankägaren Igor Kolomojskij.

Ruslan Tovshik, som är ansvarig för det här valkontoret i Krasnoarmijsk, är osäker på om han känner sig tryggare med de gröna, sammanbitna männen som vaktar med automatvapen utanför. Proukrainska miliser anklagas för att ha skjutit ihjäl två civila här på torget i Krasnoarmijsk den 11 maj, i samband med att separatisterna höll en egen folkomröstning om att bryta sig loss från Ukraina.

– De kom hit i går för att skydda oss. Men jag vet inte vilka lojaliteter de har om det dyker upp hundra man för att attackera oss, säger Ruslan Tovshik.

Rädda för hot

Det är fler utländska journalister än väljare i vallokalen. Vid elvatiden på söndagen hade bara 70 av drygt 1 000 röstberättigade i distriktet kommit dit.

– Folk är för rädda. Jag har själv tagit emot hot. Ingen vet vad som kommer hända härnäst, om valet kommer att avbrytas av separatisterna eller om vi kommer vara vid liv när dagen är slut. Det är så livet ser ut här nu, säger Ruslan Tovshik.

Men det verkar som att Dnepr-bataljonens närvaro håller de militanta separatisterna borta. En av de Krasnoarmijsk-bor som vågar komma till vallokalen är Anja, som just lagt sin röst i urnan med Ukrainas blågula statsvapen.

– Jag tvekade, men tittade ut genom fönstret och såg att polisen och bataljonen är här så jag tänkte att det nog kommer gå bra, säger Anja som inte vill uppge sitt efternamn.

– Jag kom hit för att rösta på någon som kan förändra situationen här, som kan göra livet lugnt igen. Någon som kan stoppa kriget, förbättra ekonomin och skapa en bättre framtid för mitt barn.

Tågade till residenset

Tillbaka i Donetsk har spökstaden vaknat till liv, men inte för att gå till valurnorna. Omkring 2 000 människor har tågat till Ukrainas rikaste man Rinat Akhmetovs residens i en förort till Donetsk och ställt sig utanför de höga murarna. Folkmassan vill in genom den massiva porten. Men den blockeras av maskerade separatister med automatvapen som försöker hindra stormningen för att undvika en konfrontation med Akhmetovs välbeväpnade säkerhetstrupper.

”Akhmetov är folkets fiende” och ”storma!” ropar folkmassan. Stämningen blir allt hetsigare, och milismännen med rånarluvor skriker åt journalisterna på plats att sticka iväg.

– Jag kom hit för att se hur Akhmetov lever, säger Dima, en ung man som bär en rysk flagga som mantel.

– Jag vill att han ska förklara varför han stöder Ukraina och sviker sin hemregion. Jag vill att vi ska vara en del av Ryssland, jag vill inte regeras av fascister. Han borde komma ut så att vi kan prata med honom.

Förbereder skyddsrum

Men oligarken är inte här, utan i Kiev. Inne i palatset förhandlar representanter för separatisterna med Akhmetovs män om att han ska betala skatt till Folkrepubliken Donetsk. I kol- och stålmiljardären Akhmetovs gruvor och fabriker i Donetsk arbetar omkring 300 000 människor. Oligarken, som tidigare anklagades för att stötta separatisterna ekonomiskt, tog i förra veckan avstånd från dem och uppmuntrade folk att gå och rösta i presidentvalet. Separatisterna svarade med att hota nationalisera oligarkens gruvor och fabriker.

– Akhmetov ordnar möten mot folkrepubliken på sina fabriker och tvingar de anställda att delta. Han är rädd för att bli av med sina tillgångar, att vi eller Ryssland ska ta dem. Alla i Donetsk är beroende av Akhmetov. Han har gjort mycket bra saker för staden men nu har han bara lämnat oss, säger Alina, en kvinna med separatisternas Sankt George-band på klänningen.

Folksamlingen utanför residenset börjar glesna och röra sig hemåt för att fortsätta med vardagslivet i Donetsk. 

– Varje dag väntar vi på att kriget ska bryta ut på allvar. Folk förbereder skyddsrum i sina källare, säger Alina.