Extremism, konspirationer och Trump – nu vill Falungongs tidning bli störst i Sverige
Bild: Elvert Barnes/CC-BY-SA-2.0, JOJOSTUDIO/Shutterstock.com, ClearWisdom.net/CC BY-SA 3.0, Henrik Montgomery/TT, Faksimil
Dagens ETC
Den osannolika resan från ett andligt projekt, till en grupp exilkineser i en amerikansk källare, till växande globala medieprojektet Epoch Times, till viraljagande och högerextrem propaganda – för att slutligen landa hos entreprenören som säger att hans mål är ”Sveriges största tidning”.
”Är du trött på nyhetstidningar med stark politisk vinkling – även i nyhetsdelen?”
Vasilios Zoupounidis, vd, chefredaktör och ansvarig utgivare för svenska förgreningen av internationella medieorganisationen Epoch Times, låter lugn och trygg när han med mjuk blick tittar in i kameran och förklarar varför tittaren bör ge den svenska utgåvan en chans.
– Många upplever att dagens nyhetsförmedling är mer politiskt polariserad än någonsin, säger han.
Det drivs ”agendasättande journalistik” som egentligen är mer ”politisk aktivism”.
– Nyhetsrapportering ska inspirera människor att tänka, tycka och uttrycka sig självständigt, säger han.
Och så avslutas talet med en punchline:
”Vårt jobb slutar när vi har gett dig fakta.”
• • •
Facebookklippet är från i december i fjol. Efter 15 års närvaro på webben tog svenska Epoch Times i januari 2021 klivet över till papperstidning. Vasilios Zoupounidis gör vad han kan för att rekrytera nya prenumeranter. Det kan behövas. Bortsett från en fadäs, då tidningen utan tillstånd använde Journalistförbundets logotyp i en annons, har den inte den gjort mycket väsen av sig.
Ute i världen är tidningen desto större. Den säljs eller delas ut gratis i ett 30-tal länder, på elva olika språk – 17 om man räknar onlineeditionerna. Den har tiotals miljoner följare på sociala medier och har på bara några år vuxit till att bli en av de största nyhetsförmedlarna på den konservativa högerkanten.
Av kritiken mot den att döma är det ironiskt nog inte ”faktabaserad” journalistik ”utan pekpinnar” där ingen ”skrivs på näsan” – vilket Vasilios Zoupounidis också berömmer sitt Epoch Times för – som tycks ha varit receptet för tidningens framgångssaga. Utan det motsatta.
• • •
För att förstå var det här expansiva medieprojektet kommer ifrån bör bandet backas till den 13 maj 1992. Då inleder qigongmästaren Li Hongzhi i Kina sin förkunnelse av Falungong, ett potpurri av meditations- och qigongövningar kryddat med buddistisk och taoistisk moralfilosofi.
Till en början går allt som på räls. Mellan 1992 och 1994 håller Li Hongzhi otaliga seminarier runt om i Kina och Falungong hyllas av myndigheterna för sina bidrag till det kinesiska folket, kulturen, moralen och folkhälsan. 1995 släpper Li Hongzhi boken ”Zhuan Falun” som blir en bästsäljare. Samma år slår han fast att Falungong alltid ska läras ut gratis. Vid den här tidpunkten har Falungong lockat till sig tiotals miljoner anhängare i hemlandet. En massrörelse. Ett hot. Och när Li Hongzhi vägrar underkasta sig de styrandes vilja och till slut också klipper alla kvarvarande band till myndigheterna, tröttnar partitoppen. Artiklar kritiska mot rörelsen börjar dyka upp i statsmedia. ”Pseudovetenskap” och ”feodal vidskepelse”, ropar samma kommunistparti som nyss hyllade Falungong till skyarna. Anhängare övervakas och avlyssnas.
I juli 1999 tar kommunistpartiets tålamod definitivt slut. Säkerhetspersonal kidnappar och fängslar tusentals Falungong-anhängare och rörelsen förbjuds. Motiveringen är att de ägnar sig åt kriminell aktivitet, sprider lögner och hotar den sociala ordningen.
Efter detta är Falungong-anhängare fritt villebråd i Kina. Rörelsen ska inte bara krossas, dess anhängare ska också ”transformeras” till att återigen bli samhällsnyttiga medborgare. Alla medel tycks tillåtna för att skrämma bort folk från Li Hongzheis läror: Tortyr, hot, repressalier riktade mot arbetsgivare för att säga upp anhängare, till och med mord.
2009 vidarebefordrar New York Times uppgifter från människorättsgrupper i Kina om att minst 2 000 Falungong-anhängare mist livet som en följd av regimens repression mot rörelsen.
• • •
Långt före allt detta, redan år 2000, mindre än ett år efter att Kina inlett sitt korståg mot rörelsen, bestämmer sig John Tang för att slå tillbaka. I maj det året startar han och ett gäng andra amerikanska exilkineser, alla med kopplingar till Falungong, tidningen Epoch Times, i John Tangs källare i Georgia, med nyheter på kinesiska och med syftet att stå upp mot kinesisk censur och avslöja den kinesiska kommunistregimens behandling av Falungong och dess anhängare.
På bara en handfull år lyckas Epoch Times etablera sig som en av de största kinesiska tidningarna utanför Kina, med lokala editioner på flera kontinenter. 2004 kommer också tidningen ut med en engelskspråkig utgåva.
Genevieve Belmaker, en 27-årig journalistpraktikant från den tiden, beskriver i New York Times projektet Epoch Times som en blandning av en ”hoprafsad media start-up och en ambitiös kyrkobulletin med en stor andel underbetalda medarbetare hämtade direkt från Falungong-rullorna”.
Tio år senare är Epoch Times fortfarande en kämpande men av allt att döma etablerad nyhetsförmedlare. Antalet prenumeranter växer, journalistpriser regnar över redaktionen och balansräkningarna för varje år allt trevligare att läsa.
– Det fanns en mission då, att erbjuda nyheter som inte bara berättade sanningen om Falungong, utan om allt annat också, säger Genevieve Belmaker till New York Times.
Dessvärre bestämmer sig Facebook året efter för att justera sina algoritmer, något som får konsekvenser för Epoch Times spridning, det vill säga trafik och intäkter, som plötsligt dalar.
De närmaste åren händer ett par saker som enligt New York Times kommer att vända Epoch Times utveckling och skjuta medieorganisationen till toppen bland konservativa nyhetsförmedlare.
Svaret på dalande trafik blir för det första att avsätta ett gäng reportrar till att pumpa ut klickvänligt material och virala klipp.
– Det blev en tävling om trafik, säger Genevieve Belmaker till New York Times.
Strategin är fortfarande aktuell. Den som scrollar sig igenom Facebookflödet hos Epoch Times och dess systerorganisationer runt om i världen kommer snart att märka att det fortfarande dyker upp gulliga inlägg som slussar besökaren vidare till NTD, eller New Tang Dynasty Television, ännu en medieorganisation som grundats av Falungong-utövare.
• • •
Det händer också något annat som blir avgörande. Eller någon. Donald Trump händer. 2016 ångar han fram i primärvalen och ser plötsligt ut att inte bara kunna utmana Hillary Clinton om presidentämbetet, utan faktiskt också gå hela vägen till Vita huset. Enligt New York Times ser både ledningen för Epoch Times, och Falungong-anhängare som stöttar den, i Donald Trump en bundsförvant i det pågående propagandakriget mot Kinas kommuniststyre.
– De verkade se på Trump på ett nästan messianskt sätt, som en antikommunistisk ledare som skulle bli slutet för Kinas kommunistparti, säger Steve Klett, tidigare medarbetare på Epoch Times, till New York Times.
Och ju närmare valdagen kommer, desto mer Trumpvänligt material börjar dyka upp hos Epoch Times.
De verkade se på Trump på ett nästan messianskt sätt
Efter hans valseger anställer Epoch Times snabbt Brendan Steinhauser, strateg från Tea party-rörelsen, för att underlätta kontakterna med det republikanska partiet och påverka Trumps administration till att sätta Kina och framför allt deras förföljelse av Falungong högst på agendan.
Parallellt fortsätter Epoch Times att förfina sin strategi på sociala medier. Från tidningens vietnamesiska edition hämtar man in chefen Trung Vu. Genom att skapa ett nätverk av Facebooksidor med virala klipp och Trumppropaganda har han lyckats göra Epoch Times i Vietnam till en av de största nyhetssajterna där. Det är en strategi han tar med sig till USA.
Inom kort har Epoch Times i USA skapat ett dussintal Facebooksidor med kopplingar till modersajten, vissa tydligt republikanska, andra under objektivitetens flagg, och åter andra totalt befriade från politik och istället inriktade på underhållning.
En av de mer politiska var högerradikala America Daily, fylld med desinformation om coronavaccinet, om att Bill Gates och andra inom ”eliten” i bakgrunden ”styr” pandemin och om judisk ”mobb” som styr världen. Bakom America Daily ligger enligt e-postmeddelanden som New York Times kommit över bland andra en senior redaktör på Epoch Times samt chefer från Sound of Hope, en radiokanal kopplad till Falungong.
Strategin bär frukt. Epoch Times lyckas både öka antalet prenumeranter och exponera besökare för en republikansk världsbild, ofta genom misstänkt användning av ”klickfarmer”, firmor specialiserade på generera trafik genom att låta medarbetare klicka på inlägg om och om igen.
2019 reagerar Facebook och stoppar Epoch Times från att annonsera på plattformen med motiveringen att den växande mediejätten rundat Facebooks regler om transparens genom att dölja sina annonsköp. Året efter tar Facebook också ned över 500 sidor och konton kopplade till Truth Media, ett nätverk av antikinesiska sidor som använt sig av fejkkonton för att sprida desinformation. Epoch Times förnekar inblandning, men enligt Facebook finns beröringspunkter mellan Truth Media, Epoch Times och nyss nämnda NTD.
• • •
Fler kopplingar mellan Epoch Times och sajter på högerkanten avslöjas. Researchgruppen Advance Democracy och oberoende organisationen Global Disinformation Index pekar ut tre sådana aktörer: Youmaker – en mindre konkurrent till Youtube där besökarna får lära sig att det finns en vänsterextremistisk komplott för att störta USA, Sagebook – ett Twitterlikt socialt nätverk vars mest populära inlägg är märkta med ”Stop the steal”, en signal om att det finns en konspiration för att beröva Trump en andra period som president, och Right on Times – som också de hyllar de republikanska politiker som vägrar godta att Joe Biden vann presidentvalet.
Epoch Times förnekar direkt inblandning även här, men enligt forskare tyder mycket på att sajterna agerat koordinerat. De tre ovan nämnda sajterna lyckas också efter att ha inlett samarbete med Epoch Times att öka sin egen trafik med 42 respektive nästan 300 och 715 procent, enligt data från trafikanalystjänsten Similar Web.
Efter Bidens valvinst byter sajterna fokus, till att kritisera den nya presidentens hållning mot Kina, och så småningom också till coronaviruset, med udden riktad mot Kina och dess rapportering av data kopplad till virusets spridning. Epoch Times var till exempel bland de första att lufta hypotesen att coronaviruset – ”The CCP Virus”, det kinesiska kommunistpartiets virus – ursprungligen skapats som ett biologiskt vapen i ett militärt laboratorium i Kina.
Dessa år hinner Epoch Times enligt New York Times också torgföra, antingen i det egna innehållet eller via aktörer kopplade till dem, konspirationsteorier som Qanon, Spygate (om att Barack Obamas administration utförde olaglig övervakning av Trumps presidentvaljskampanj), om omfattade röstfusk och om Black Lives Matter-rörelsen.
Och när delstaten Oregons republikanska parti den 19 januari 2021 antydde att stormningen av Kapitolium kunde ha varit en så kallad ”false flag-operation i syfte att kasta en skugga över avgående presidenten var det till bland andra Epoch Times man hänvisade.
• • •
Med tanke på hur Falungong startade – med fokus på meditation och själslig rening – kan det vara svårt att förstå hur rörelsen via Epoch Times rört sig mot politikens mörkare farvatten, men faktum är att extremismen inte tycks vara Falungong helt främmande.
Från Dragon Springs, Falungongs högkvarter två timmars färd nordväst om New York, har tidigare medarbetare vittnat om en kult kring Li Hongzhi. Han sägs ha helande krafter. Han sägs varna för att utomjordiska varelser finns mitt ibland oss, förklädda till människor, för att korrumpera mänskligheten. Han sägs vara emot blandäktenskap, även det del av en utomjordisk komplott för att driva människorna längre från Gud. Han sägs fördöma homosexualitet och avråda sina anhängare från att förlita sig på modern medicin. Och han sägs regelbundet ta emot höga chefer från Epoch Times för att diskutera både redaktionellt innehåll i tidningen och strategiska beslut.
Om kritiken mot Epoch Times har Vasilios Zoupounidis, för övrigt själv utövare av Falungong sedan 1998 och vän med grundaren John Tang, bara en sak att säga.
– Det är bara lögner allting. Du måste sätta kritiken mot oss i kontext. Epoch Times har på kort tid blivit New York Times värsta konkurrent. Dessutom har de tagit emot pengar från Kina för att distribuera en egen tidning som bilaga i just New York Times, säger han.
– Både de och NBC News kom med sina hit pieces om oss ungefär samtidigt, och de samarbetade också. Glöm inte att NBC:s reportage om oss kom efter att de kommit överens med kinesiska regimen om att bygga en stor attraktionspark i Kina, en affär värd 20 miljarder kronor. Det är klart att ekonomiska incitament ligger bakom och att Kina vill stoppa oss.
Att New York Times pekats ut som ”köpta” av Kinas kommunistparti har mycket riktigt uppmärksammats, bland annat av TFI Post, en indisk, nationalistisk propagandakanal som ett dussintal gånger avslöjats med att sprida falska nyheter, och av brittiska konservativa dagstidningen Daily Telegraph.
Samtidigt verkar alla spår om dessa kinesiska miljoner leda tillbaka till en ledartext av Tucker Carlson, ultrakonservativ politisk kommentator hos amerikanska Fox News, och till The Daily Caller, en konservativ nyhetsförmedlare som grundades 2010 av samme Tucker Carlson och som i likhet med TFI Post ett flertal gånger belagts med att sprida falska nyheter.
Trots detta verkar uppgifterna om kinesiska pengar faktiskt stämma och baseras på dokument från USA:s justitiedepartement. Kinas kommunistregim har öst pengar över amerikansk media. Totalt handlar det om 19 miljoner dollar över en fyraårsperiod som statligt ägda China Daily betalat för reklam och för egna bilagor i en rad tidningar, bland dem Washington Post och New York Times.
• • •
Hur ser nyhetsflödet ut i svenska Epoch Times? Här ett urval rubriker från de senaste dagarna: ”Flera döda i brasilianska översvämningar”, ”1 500 år gammal guldring hittades i Tanum”, ”Dieselpriset höjs till ny rekordnivå”, ”Orkanbyar orsakar problem i Norge och Danmark”, ”Uppmärksammad lastbilskonvoj har nått Ottawa”, ”Stor batterisatsning i Europa”.
Sedan finns också rubriker som ”Regeringen kritiseras inför OS-invigningen”, ”Kravet: Publicera FN-rapport om Xinjiang innan OS börjar”, ”Prins Andrew anklagas för att ha gått kinesiska kommunistpartiets ärenden” och ”Kinesisk spion skröt om påverkan i överhuset”,
– Som du ser har vi inget högerextremt innehåll, säger Vasilios Zoupounidis.
– Vi är inga spridare av Qanon eller Trump eller andra oegentligheter. Vi startades som ett svar på den kinesiska kommunistregimens kontroll av information. De som startade det här riskerade sina liv. Och ingen skulle ge sitt liv för en lögn. Vi söker sanningen och vi vill rapportera sanningen.
Vasilios Zoupounidis är inte nöjd med att tagit klivet från digital utgivning till papperstidning, som utkommer en gång per vecka. Nu förbereds en ansökan för att pröva om inte Epoch Times kan få presstöd.
Hur har ni finansierat er satsning på papperstidning?
– Vi tog upp intresseanmälningar och årsprenumerationer från folk vi redan hade på webben och kunde på så sätt säkerställa en utgivning. Vi fick in cirka 300 årsprenumerationer på så vis. Det krävdes alltså inte någon stark enskild finansiär då vi startade papperstidningen i väldigt liten skala. Eftersom tidningen drivs i föreningsform har vi medlemmar som också var aktiva i spridningen av tidningen.
Något bokslut finns ännu inte klart för 2021, men enligt Vasilios Zoupounidis kommer inte omsättningen att nå upp till tio miljoner kronor, fördelat på en personalstyrka på motsvarande ”ett tiotal” heltidstjänster.
Hur många prenumeranter har ni idag?
– Antal prenumeranter kommer vi strax offentliggöra genom Sifo/Kantar och till Myndigheten för press radio och tv (MPRT), så jag vill inte släppa det innan det blir officiellt. Men det rör sig så klart om ett antal tusen, främst pappersprenumerationer, säger han och tillägger att presstöd bara är ett steg på vägen till det stora målet – att bli ”Sveriges största nyhetstidning på papper”. •