Efter flyktingkatastrofen 2015 vände sig både stater och institutioner till FN för att underlätta samarbetet för att hantera situationen. I dag finns omkring 250 miljoner migranter och sedan början på 2000-talet har över 60 000 dött på väg från fattigare länder till rikare länder i framförallt Europa.
Att skapa ett FN-ramverk för migration sågs med andra ord inte som särskilt kontroversiellt. Särskilt inte som färdplanen för Global Compact for Migration, som initierades för två år sedan, var ett icke-bindande avtal utformat mer som en avsiktsförklaring än ett regelverk. Målsättningen med överenskommelsen var också att underlätta samarbete för att stoppa flyktingsmugglingen. Liksom att stoppa exploateringen av migranter och underlätta för integration eller återvändande. I praktiken en typ av avtal som är vackert i skrift men som inte förpliktigar världens ledare att göra någonting.
Egentligen innehöll avtalet heller ingenting nytt i förhållande till de konventioner som redan finns för att skydda migranter, enligt Andrea Spehar, docent i statsvetenskap och föreståndare för Centrum för global migration vid Göteborgs universitet.
Men när Donald Trump tillträdde som president bojkottade han projektet direkt. Kanske mest för att initiativet ursprungligen togs av Barack Obama. Alla andra FN-länder ställde sig trots det bakom skrivningarna så sent som i juli förra året, som skulle antas vid ett FN-möte i Marrakech senare under vintern.
Sedan hände något.
Europeiska folket skulle utrotas
Det tog fart i september 2018. Diverse alternativa medier på högerkanten runtom i Europa började plötsligt varna för innebörden i migrationsöverenskommelsen. Rykten började spridas om innehållet. Avtalet skulle få långtgående konsekvenser för suveräniteten i de länder som skrev under, uppgavs det. Gränserna skulle öppnas, hette det.
Det europeiska folket skulle utrotas.
Utbrottet av kritiska inlägg i sociala medier, tweets, videor och upprop vände sig ofta direkt till politiker i olika länder och uppmanade dem att få upp ögonen för överenskommelsen och ta strid emot den. I Belgien blossade en kontrovers om det icke-bindande avtalet upp som i slutändan resulterade i att regeringen föll samman.
När Global Compact for Migration i december landade i FN:s generalförsamling hade 30 länder hoppat av. Bland andra Ungern, Polen, Österrike, Tjeckien, Kroatien, Israel och Australien. Så sent som i förra veckan meddelade president Jair Bolsonaro att även Brasilien lämnar överenskommelsen, trots att landet godkänt texten bara en månad tidigare.
Spred förvrängda tolkningar
En analys av aktiviteterna i sociala medier under hösten av den brittiska tankesmedjan Institute for Strategic Dialogue (ISD), som övervakar extremism på nätet, visar nu att en samordnad attack från högerextrema och högerpopulistiska rörelser sannolikt bidrog till att flera regeringar till slut backade.
Genom att analysera inlägg på Twitter, Facebook och Youtube konstaterar ISD att ”högerextrema och högerpopulistiska aktörer spelat en oproportionerligt stor roll” i att påverka diskussionen kring avtalet under hösten.
– I princip pratade ingen om överenskommelsen i sociala medier fram till mitten av september, men då plockades frågan upp av högerpopulistiska debattörer som började sprida förvrängda tolkningar och felaktigheter om Global Compact for Migration, skriver de i rapporten.
I Österrike och Italien visar analysen att regeringspartiernas avståndstagande från migrationsöverenskommelsen föregicks av en kraftig uppgång i aktivitet på nätet i högerextrema kanaler. Och när avtalet skulle ratificeras valde både Italien och Polen, tillsammans med tio andra länder, att lägga ner sina röster.
Samtidigt tog diskussionen fart i olika engelska och tyskspråkiga kanaler kopplade till nyhetskanalen Epoch Times, den tyska högerpopulistiska sajten ”journalistenwatch” och den nationalistiska och antimuslimska bloggen Philosophia Perennis. Av en miljon tweets som analyserats i rapporten hamnade dessa tre kanaler plötsligt i topp i slutet av oktober.
”Youtube spelar en särskilt viktig roll i spridandet av alternativa fakta och myter inom de högerextrema och högerpopulistiska kretsarna”, skriver rapportförfattarna, som konstaterar att hälften av de mest visade videorna om migrationsöverenskommelsen utgjordes av konspirationsteorier.
– Amerikanska och europeiska grupper arbetar tillsammans. Men i Europa har problemet blivit normaliseringen av dessa idéer, och det sker mer organiskt än vad vi tidigare sett. Tankarna läggs fram av vissa tongivande grupper, men sedan får de eget liv, säger Chloe Colliver, chef för digital analys vid ISD, till Politico.
Lämnar regeringssamarbetet
ISD:s analys visar att den mest delade länken på tyskspråkiga sociala medier under flera månader i högstas var en protestlista mot FN:s migrationsuppgörelse som ursprungligen organiserades av Martin Sellner, en österrikisk högerextremist som av BBC kallats ”det högerextrema Europas nya ansikte”.
Sellner hämtade i sin tur kraft från Österrikes vice förbundskansler och ledare för högerextrema partiet FPÖ, Heinz-Christian Strache, som i september uttalade sig kritiskt om migrationsavtalet. I en video uppmanade Sellner kort därefter till ett ”informationskrig” för att ”sprida elden”. Annars skulle överenskommelsen innebära ”slutet för det europeiska folket” och att ”den globala elitens framtidsvisioner” realiserades.
När uppgifterna sedan började få spridning meddelade Österrikes förbundskansler Sebastian Kurz, som ingår i en regeringskoalition med FPÖ, att landet skulle dra sig ur FN-avtalet.
Bollen var i rullning.
Liknande debatter dök upp i Nederländerna, Belgien, Polen och Tjeckien – där högerextrema rörelser på nätet precis som i Österrike fått allt starkare kopplingar till ledande partier i parlamenten. Ungerns premiärminister Viktor Orbán hade vid det laget redan dragit sig ur arbetet med migrationsavtalet.
Italien, där extremhögerpartiet Lega sedan förra året sitter i regeringen, följde strax i Österrikes fotspår och lämnade uppgörelsen i november. Enligt ISD:s rapport var Legas partiledare Matteo Salvini, premiärminister Gieseppe Conte och vice premiärministern Luigi di Maio bland de tio mest omnämnda personerna i de över en miljon tweets om FN-avtalet som ingick i analysen.
I december meddelade även Bart De Wever, ledare för det nationalistiska flamländska partiet Ny-Flamländska Alliansen, att de lämnar det belgiska regeringssamarbetet i protest mot FN-avtalet.
– Trump drog sig ur processen omedelbart, men i Europa är det ingen som följer efter Trump längre. Sedan drog sig Orbán ur, men inte heller han är någon som övriga politiker tar rygg på. Men sedan kom Österrike, det första ”normala landet”, och uttryckte sitt missnöje vilket fick varningslampan att blinka även för oss, sade De Wever.
”Skriver under Sveriges dödsdom”
Också i Sverige anordnades demonstrationer och kampanjer mot Global Compact, som till sist fick fäste bland riksdagspolitiker.
I början av oktober skrev pseudonymen Egor Putilov en artikel på högerextrema Samnytt (tidigare Avpixlat) med rubriken ”Sverige ska skriva under FN:s migrationsramverk – och öppna gränserna”. Artikeln delades 38 000 gånger och spred vidare myten om att Sveriges suveränitet stod på spel.
Två månader senare anordnades en demonstration på Mynttorget i Stockholm arrangerat av det lilla partiet Populisterna och Facebooknätverket ”Stockholmare för ett suveränt Sverige”. Omkring femhundra människor dök upp med Sverigeflaggor och plakat med budskap som ”Folkförrädare!” och ”De som skriver på FN:s Global Compact For Migration är landsförrädare som skriver under Sveriges dödsdom”. På manifestationen fanns bland andra Alternativ för Sveriges partiledare Gustav Kasselstrand och författaren och debattören Katerina Janouch, som varnade för avtalets konsekvenser från scenen.
– Det är vansinne, sade Janouch efteråt i en intervju med högerextrema tidningen Nya Tider, det enda mediet på plats, och uppmanade till en ny rörelse mot etablissemanget, mot ”inkompetenta politiker” och ”mainstreammedia”.
Siktar inte på en gränslös värld
Ungefär samtidigt började frågan dyka upp även på borgerliga ledarsidor som ifrågasatte avtalet utifrån delar av kampanjen som drevs på nätet. ”Avtalet är för omfattande, för ogenomtänkt och kan verkligen få svåra konsekvenser för svenska kommuner och skattebetalare”, skrev Kristianstadsbladets politiska redaktör Carolin Dahlman i november.
Även Göteborgspostens ledare gick till strid mot avtalet och citerade i början på december den europeiska högerns fixstjärna, Österrikes förbundskansler Sebastian Kurz, som hävdade att avtalet hotar landets självbestämmande och suddar ut gränserna mellan legal och illegal migration. Ett påstående som experter gång på gång avfärdat.
– Nej, det finns ingenting i det här dokumentet som siktar på en gränslös värld, säger Madelaine Seidlitz, jurist på Amnesty International med ansvar för flyktingfrågor och migration samt folkrättsfrågor till Metros Viralgranskaren.
I dokumentet står också uttryckligen att: ”The Global Compact bekräftar staternas suveräna rätt att själva bestämma sin nationella migrationspolitik och befogenhet att styra migration inom den egna jurisdiktionen, i enlighet med internationell rätt”.
Till slut letade sig motståndet likväl in i riksdagen. ”Ett avtal med enorma brister, som övergetts av länder med ansvarsfull syn på migration”, skrev bland annat Sverigedemokraternas migrationspolitiska talesperson Paula Bieler i en protest mot avtalet den 22 november. Såväl Sverigedemokraterna som Moderaterna krävde därpå en riksdagsdebatt om överenskommelsen för att få klarhet i vilken betydelse den egentligen skulle få för svensk migrationspolitik. Inför godkännandet i Marrakech den 10 december var partierna fortsatt missnöjda med de svar som givits av regeringen.
Partierna fortsatt missnöjda
I ett tal vid konferensen i Marrakech uttryckte Louise Arbor, FN:s migrationssändebud som utarbetat avtalet, sin frustration över länderna som bara några månader tidigare enats om texten. Återigen avfärdade hon myterna som spridits i sociala medier om att avtalet skulle innebära en lagstadgad ”rätt att migrera” eller att det skulle inverka på nationell lagstiftning.
– Detta är inte min tolkning av texten – det är texten, sa Arbor.
Hennes uttalande riktade sig också direkt till de högerextrema bloggarna, nätaktivisterna och trollen som drivit kampanjer för att påverka de folkvalda politikerna, vilket inte hör till vanligheterna.
Frågan är varför ett icke bindande FN-avtal som befäster tidigare konventioner mött sådant kraftigt och samordnat motstånd. En bidragande orsak till den kraftiga mobiliseringen kan ha med migrationsavtalets skrivelser om främlingsfientliga så kallade alternativa medier att göra. I dokumentet står att ”tilldelning av offentlig finansiering eller materiellt stöd” ska stoppas till medier som ”systematiskt främjar intolerans, främlingsfientlighet, rasism eller andra former av diskriminering mot invandrare, med full respekt för mediefriheten”.
– Det handlar om att inom ramen för yttrandefriheten stoppa statligt stöd till medieaktörer som systematiskt sprider ett budskap om intolerans, xenofobi, rasism och andra former av diskriminering riktat mot migranter. I stället bör stater verka för att fakta- och evidensbaserad information om migration sprids, säger Henry Mårtensson som jobbar på enheten för migrations- och asylpolitik vid Justitiedepartementet till Viralgranskaren.
Nya högern är ett globalt nätverk
Att desinformationskampanjen av vad som kan beskrivas som ett globalt nätverk av ultranationalister och högerextrema aktivister tagit sig hela vägen in i flera parlament är samtidigt ett oroande bevis för hur mäktiga dessa medier blivit. Inför det kommande EU-parlamentsvalet har flera företrädare uttryckligen uppmanat till mer samverkan och direkt påverkan. Bland annat har Trumps förre chefsstrateg Steve Bannon gett sig in i kampanjen för att ena EU-kritiska krafter, partier som han menar står upp för nationalstaten. Och förra veckan besökte Legas partiledare Matteo Salvini Polen som ett led i att samla den europeiska extremhögern inför EU-parlamentsvalet.
– Om du tittar på nationalistiska partier runtom i världen i dag befinner sig de flesta i samma fåra och är del i samma nätverk, säger Ivo Maly, forskare inom nya medier och politik på Tilburgs universitet i Nederländerna till Politico.
– Alla dessa aktörer informerar i allt högre grad varandra och anammar varandras politiska positioner. Föreställningen att den nationella politiken bara formas inom ett lands gränser är förlegad. Vi måste börja titta på detta i ett globalt perspektiv. Den nya högern är ett globalt nätverk.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
