Koranbränningarna i Sverige fortsätter och det gör även vågen av ilska i den muslimska världen. Nyheten om att polisen i Stockholm beviljat tillstånd för ytterligare en koranbränning – och för att bränna den irakiska flaggan – kom under onsdagen. Något som ledde till att den svenska ambassaden i Bagdad sattes i brand under en stormning natten till torsdag, samma dag som aktionen planerats till.
Utrikesminister Tobias Billström fördömer nattens händelser i ett uttalande.
”Attackerna mot den svenska ambassaden i Irak är helt oacceptabla. Det är andra gången på kort tid som det sker. Irak har ett ansvar att skydda Sveriges ambassad i Bagdad. Regeringen kommer idag kalla upp Iraks högsta diplomat i Sverige”, skrev Billström på Twitter.
Irak flaggar samtidigt för att man kan komma att bryta sina diplomatiska relationer med Sverige med hänvisning till koranbränningarna och uppmanade under torsdagen Sveriges ambassadör att lämna landet, enligt Reuters.
– Jag tror inte Irak har råd att verkställa hotet men den irakiska regeringen känner nog att den behöver markera sitt avståndstagande från det som händer i Sverige, säger Rouzbeh Parsi, programchef för Mellanöstern- och Nordafrikaprogrammet vid Utrikespolitiska institutet.
Ett splittrat land
Enligt honom bidrar olika faktorer till de båda ambassadstormningarna i Iraks huvudstad Bagdad. Enligt hans bedömning är det i dagsläget mindre sannolikt att liknande incidenter ska inträffa på andra håll.
– Det handlar bland annat om hur det politiska landskapet ser ut. Irak är politiskt, socialt och religiöst splittrat. Det finns en mängd olika väpnade miliser och grupperingar, säger Rouzbeh Parsi.
Han jämför med Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Det som är möjligt i Irak är inte möjligt där.
– Där kan det inte genomföras spontana demonstrationer som kan gå utom kontroll.
Beroende av al-Sadr
Huvudansvaret för stormningarna ligger på den shiamuslimska al-Sadr-rörelsen, en religiös, politisk och social rörelse i Irak som leds av Muqtada al-Sadr. I Iraks parlament har al-Sadr majoritet.
Men likväl har de stängts ute från regeringen – som dock är beroende av att ha en fungerande relation med al-Sadr.
– Det är en mycket komplicerad dynamik. Det är lika mycket en inrikespolitisk som utrikespolitisk fråga. Samtidigt som Irak måste agera mot stormningarna vill man inte stöta sig för mycket med grupper som al-Sadr-rörelsen. Men då hamnar man också i en svår sits i förhållande till Sverige, säger Rouzbeh Parsi.
Svensk-irakisk balansakt
Medan den irakiska regeringen balanserar mellan Sverige och Muqtada al-Sadr pågår en liknande balansgång i Sverige.
– Regeringen är beroende av Sverigedemokraterna. Vi har därmed våra egna inrikespolitiska skäl till hur diskussionen kring yttrandefrihet och koranbränningar ser ut, säger Parsi, och påpekar att inte alla länder med yttrandefrihet tillåter att man bränner heliga böcker.
SD:s Richard Jomshof har tidigare uttryckt att den svenska regeringen ska ”sluta krypa” för muslimska länder efter att Sverige bjudit in till ett möte med den Islamiska konferensorganisationens (IOK) för att förklara Sveriges position.
Rouzbeh Parsi menar dock att det är ett ”bra och nödvändigt” steg.
– En dialog med denna i muslimska världen betydelsefulla organisation är viktig.
