– Priset jag betalade för en trerumslägenhet i ett medelklassområde i Venezuelas huvudstad Caracas år 2006 motsvarar i dag mindre än tio kronor, och räcker inte till en rulle toapapper – om jag skulle hitta en.
Sedan hon skrev det i höstas har de knappa tio kronorna minskat till i princip ingenting alls.
Tiotusentals venezuelaner korsar dagligen gränsen till Colombia för att handla hem varor så att de kan klara vardagen. Tre miljoner människor beräknas ha lämnat landet på grund av den ekonomiska, politiska och sociala krisen. Nicolas Maduro har fängslat politiska motståndare på vaga grunder och sitter kvar vid makten genom ifrågasatta lagändringar och valresultat. I stort sett samtliga analytiker är överens om att hans ekonomiska reformer bara förvärrar krisen.
”Strider mot FN-stadgan”
Frågan är om lidandet i landet är så stort att en utomstående aktör har rätt att ingripa i Venezuelas interna angelägenheter för att avsätta presidenten, om det så är genom ekonomiska sanktioner, samarbete med oppositionskrafter eller ett militärt ingripande?
Nej, svarar Alfred de Zayas. Han var tills nyligen FN:s rapportör för en rättvis och demokratisk internationell ordning och skrev förra året en FN-rapport om Venezuela. Lika lite som Putin har rätt att påverka vem som är USA:s president har Trump rätt att manipulera vem som leder Venezuela. Att försöka genomföra en kupp strider mot en rad grundläggande internationella lagar, och mot FN-stadgan, menar de Zayas.
Venezuela kan inte låna
De ekonomiska problemen i Venezuela startade 2013-2014 då oljepriset föll drastiskt. Eftersom Venezuelas ekonomi är beroende till över 90 procent av oljeinkomster var detta en katastrof – hälften av inkomsterna försvann, berättar Alfred de Zayas för nyhetssajten The Intercept. Men katastrofen hade enkelt kunnat avvärjas.
– I normala fall hade ett land så förmöget som Venezuela kunnat låna pengar för att öka sin statsskuld.
Det finns däremot andra bedömare som säger att exempelvis Kina inte vill låna ut pengar till Venezuela för att risken är stor att landet inte kommer ha möjlighet att betala tillbaka inom överskådlig tid.
Påminner om Irak 2003
Sanktionerna har intensifierats de senaste månaderna och nu försöker Trump-administrationen flytta pengar från Maduro till den de utsett som landets rättmätige ledare, Juan Guaidó, ordföranden i nationalförsamlingen. Ett femtiotal regeringar däribland Sverige menar att Guaidó ska betraktas som landets ledare tills dess att ett nyval genomförs. Utrikesminister Margot Wallström har sagt att Sverige betraktar Guaidó som legitim ordförande för nationalförsamlingen och som interimspresident med uppgift att enligt landets författning utlysa nya val.
– När vi ser att risken är att det bryter samman eller blir en väpnad konflikt, då måste man agera förebyggande och se till att det blir en fredlig lösning, säger Margot Wallström till SvD.
Samtidigt har Trump hotat med ett militärt ingrepp i Venezuela och USA jobbar hårt för att med olika medel få den venezuelanska militären att överge Maduro. Alfred de Zayas drar paralleller till när Irak-kriget inleddes 2003. Då handlade lögnerna om massförstörelsevapen, i dag handlar det om att bortse från effekten av USA:s sanktioner och att inte låtsas om att USA:s försök till statskupp strider mot internationell rätt.
”Sanktioner drabbar miljoner”
Många andra analytiker, även bland dem som var positiva till Hugo Chávez såsom Eva Golinger, menar att skulden för den ekonomiska krisen framför allt bör läggas på Venezuelas regering. Men att sanktionerna inte bara drabbar makthavare i Venezuela utan även befolkningen i stort bekräftas av den amerikanska kongressens egna utredningsenhet och William Brownfield, tidigare amerikansk ambassadör till Venezuela.
– Vi behöver förstå att har en inverkan på miljoner och åter miljoner människor som redan har väldiga svårigheter att hitta tillräckligt att äta, att få vård och mediciner när de är sjuka, eller att sätta kläder på sina barn innan de ska till skolan. Vi kan inte göra detta och låtsas som att det inte får någon inverkan, sa Brownfield nyligen under ett samtal på en tankesmedja i Washington D.C.
Alfred de Zaya, Eva Golinger och andra kritiker av USA:s politik förespråkar att det istället måste till förhandlingar mellan Nicolas Maduro, oppositionen och så neutrala utomstående parter som möjligt. Flera regeringar i Latinamerika har sagt sig vilja bistå eller hålla i sådana förhandlingar.
