Utväxlingen av eld mellan shiamilisen Hizbollah och Israel har sedan den 8 oktober varit konstant. I vågor har det blossat upp och skapat stor oro för en snabb eskalering. Nu senast för två helger sedan, då Israel och Hizbollah angrep varandra i en serie av hämndattacker. I Libanon har den ekonomiska och politiska krisen varit ett faktum i snart fem år. Men sedan kriget i Gaza och södra Libanon bröt ut har diskussionerna om ekonomiska reformer och valet av en ny president hamnat i skymundan.
Beredskapen är lika med noll, ekonomin är i botten och en statschef har saknats sedan i oktober 2022 då den föregående presidenten Michel Aoun avgick. Och utan president går det inte att välja en ny regering. I dagsläget är nästan alla ministrar tillfälliga.
– Om kriget slutar imorgon skulle Libanons ekonomi ändå vara i sämre skick än den 6 oktober förra året. Under nästan ett år har inget för att stabilisera gjorts. Kriget påverkar ekonomin både direkt och indirekt, säger David Wood, expert på Libanon på organisationen Crisis Group i Beirut.
Regering med bränslebrist
I flera år har det statliga elbolaget Electricité du Liban (EDL) bara kunnat producera ett fåtal timmar el om dagen. Men nyligen kunde de inte ens det – pengar som skulle betalas till Irak för bränsle hade uteblivit. I panik köpte man loss lite från Egypten, och fick sedan en donation av Algeriet.
David Wood skakar lätt på huvudet genom skärmen.
– Vad är det för slags regering? Det här är ett land som befinner sig i kris och regeringen låter det gå så långt att det statliga elbolaget helt får slut på bränsle, säger han.
Sedan kriget inleddes i södra Libanon har minst 100 000 libaneser tvingats lämna sina hem. De som har drivits på internflykt får förlita sig på nära och kära.
– Det är tydligt att om så en halv miljon drivs på flykt kommer de behöva förlita sig på personliga kontakter, på det libanesiska folkets solidaritet. I princip alla förutom den libanesiska regeringen, säger David Wood.
Libanons befolkning är vana vid att ta hand om sig själva.
– Tyvärr är det också det som gör det möjligt för politikerna att fortsätta göra ingenting.
Bara relativt lugn
Den 30 juli dödades Hizbollahs militära ledare Fouad Shukr i en av Beiruts södra förorter, Dahieh. Det motiverades med en attack tidigare under juli mot en fotbollsmatch i det drusiska samhället Majdal Shams på de ockuperade Golanhöjderna, som många bedömer var ett farligt misstag från Hizbollahs sida.
Efter mordet på Fouad Shukr sa Hizbollah att de skulle hämnas. Hämndattacken genomfördes den 25 augusti. Israel förekom med de intensivaste bombningarna av södra Libanon sedan 2006.
Nu råder det åter ett relativt lugn.
– Hizbollahs hämnd var relativt mild och det bekräftade det de sagt tidigare, att de vill undvika ett fullskaligt krig i Libanon, säger David Wood.
Ändå finns ingen anledning att fira.
– Det är först och främst bara ett relativt lugn. För det andra betyder det inte på något sätt att konflikten är under kontroll, varken i Libanon eller i regionen.
Vapenvila ingen garanti
Hittills har flera möjliga tippningspunkter förekommit – ungefär varannan månad sedan kriget bröt ut har någonting som skapat oro för snabb upptrappning hänt, enligt David Wood.
– Ingen av dem har ännu fått konflikten att övergå i fullskaligt krig, men vi kan inte lita på att det förblir så. De testar fortfarande vilka röda linjer den andra sidan har.
Hizbollah har hela tiden sagt att de slutar attackera Israel den dag det blir permanent vapenvila i Gaza. David Wood menar att det finns starka indikationer på att det stämmer. Men han är inte säker på att detsamma gäller Israel.
– Det har förekommit uttalanden från israeliska politiker om att man ska skifta fokus till den norra gränsen. Flera israeliska politiker menar att ett krig mot Hizbollah är oundvikligt.
Det är osannolikt att konflikten skulle sluta vid en vapenvila, tror David Wood.
– Det löser inte de underliggande problemen mellan Israel och Hizbollah. Jag tror att vi kommer att fortsätta behöva vara uppmärksamma på vad som händer vid den libanesisk-israeliska gränsen.
