Johan Floderus greps i april 2022 med risk att dömas till döden efter att ha blivit anklagad för spioneri. Saeed Azizi greps i november 2023, också han på oriktiga grunder. 

I utbyte släpptes iraniern Hamid Noury till Iran. Noury dömdes 2022 för folkrättsbrott till livstids fängelse av Stockholms tingsrätt för sin delaktighet i massavrättningar 1988 i Iran, enligt uppskattningar från Amnesty av omkring 5 000 politiska fångar.

Chockade och otrygga

Massud Kiani är människorättsaktivist och EU-representant för Förenade föreningar för ett fritt Iran (FFFI). Han är mycket kritisk till fångutväxlingen.

– Vi svensk-iranier känner oss chockade och otrygga samtidigt som det inte kommer som någon överraskning. Vi ser det som en del av en oroväckande trend att Sverige och EU belönar den iranska regimens gisslanpolitik på det här sättet. Det urholkar rättsstaten, och uppmuntrar regimen att öka sin terrorism och begå fler brott mot mänskliga rättigheter, säger Massud Kiani.

– Samtidigt är det självklart glädjande att Johan Floderus och Saeed Azizi nu är fria.

”Kan begå nya brott”

Sverige har som alla stater skyldighet att skydda sina medborgare, oavsett var de befinner sig, enligt folkrätten. Svenskar utomlands som är misstänkta för brott, oavsett om de är oskyldiga eller skyldiga, har rätt att begära juridisk hjälp från Sverige.

Trots detta riktar Massud Kiani kritik mot regeringens agerande och anser att det fanns andra sätt att få ut Johan Floderus och Saeed Azizi ur iranskt fängelse än genom en fångutväxling.

– Statsministern menar att han har ett ansvar mot de svenska medborgare som gripits i Iran, men vi svensk-iranier är också svenska medborgare. Den iranska regimen hotar ständigt oss oppositionella kritiker och vi känner ingen säkerhet, säger Massud Kiani.

Han anser att de överlevande och alla familjer som har anhöriga som fallit offer för Hamid Noury har rätt till rättvisa och upprättelse, i synnerhet efter att denne dömts i en rättvis rättsprocess. 

– Han ska avtjäna sitt straff och inte bli benådad. Nu går han fri i Iran och skulle kunna begå nya brott, kanske mot våra familjer, särskilt aktivister från Iranska motståndsrörelsen (NCRI).

Vill ha mekanism

Massud Kiani tänker tillbaka på hur Sverige utkrävde Irans regim på ansvar tillsammans med andra länder när ett ukrainskt passagerarplan sköts ner av en iransk luftvärnsrobot nära Teheran och tog regimen till Internationella domstolen i Haag ICJ.

– Statsministern säger att han inte hade något annat alternativ. Men vi menar att Sverige hade kunnat arbeta tillsammans med EU och USA för att ställa regimen till svars för sin gisslanpolitik. Sverige och EU måste göra allt de kan nu för att markera och förhindra att Iran tillåts bedriva sin gisslanpolitik, genom att stänga regimens ambassader och ta fram en mekanism för att utkräva regimen på ansvar så att detta inte händer igen, säger han.

Inte alls ovanligt

Said Mahmoudi är professor i internationell rätt vid Stockholms universitet. Han tror till skillnad från Massud Kiani att den svenska regeringen gjort vad de kunnat.

– Jag kan inte se något annat sätt, det var en avvägning mellan två intressen och jag tror att regeringen gjorde helt rätt. Antingen att behålla en dömd brottsling i Sverige som begått mycket allvarliga brott i sitt hemland eller få ut oskyldiga svenska medborgare.

Said Mahmoudi säger att fångutväxlingar likt denna är vanligt förekommande i många länder och ofta sker genom särskilda avtal.

– I det nu aktuella fallet fanns det inte ett sådant avtal mellan Sverige och Iran. Svenska regeringen valde därför att benåda Hamid Noury, helt inom ramen för de regler som vi har i Sverige och den befogenhet som regeringen har enligt gällande lagstiftning, säger Said Mahmoudi, som tillägger att han har full förståelse för kritiken och besvikelsen från exiliranier.

Domen i sig positiv

Samtidigt tycker han att det finns något positivt med att en brottsling ställts inför rätta i ett demokratiskt land med ett fungerande rättssystem. 

– Hamid Noury har dömts i en lång, rättvis process med hundratals vittnen. Han hann också sitta i fängelse i nästan fem år, en fjärdedel av sitt totala straff. Det i sig är glädjande, även om han inte avtjänat sitt straff fullt ut, säger Said Mahmoudi.

Ser du någon risk att Iran använder den här gisslanstrategin igen?

– Risken finns tyvärr, men jag ser det ändå som att risken är låg eftersom just fallet Hamid Noury var särskilt viktigt för Iran och många som hade kunnat bli dömda i Sverige från Iran vet nu om riskerna och reser inte hit, säger Said Mahmoudi, och tillägger:

– Men självklart hör inte gisslanstrategin som den iranska regimen använder sig av för att sätta press på andra stater hemma i internationella relationer. Det måste vi fördöma, det är fullständigt oacceptabelt

Troligtvis kommer Hamid Noury att gå helt fri och hyllas som en hjälte i Iran, enligt Said Mahmoudi. Enligt iransk lag har han inte gjort sig skyldig till brott.

– Att han släpps fri ses som en seger mot Iranska folkets mujahedin, regimens största opposition, säger Said Mahmoudi.

Greps i annan kontext

Flera svenskar är fortfarande fängslade i Iran och Amnesty har riktat kritik mot att svensk-iraniern Ahmadreza Djalali förblir fängslad i Iran. Men Said Mahmoudi säger att hans fall skiljer sig från Johan Floderus och Saeed Azizis.

– När Ahmadreza Djalali greps 2016 var relationen mellan Sverige och Iran normal och inte ansträngd som den är nu, och gripandet handlade inte om att sätta press på Sverige på samma sätt som med Floderus, som mer tydligt var tagen som gisslan.

En annan anledning till att det är svårare att få ut Ahmadreza Djalal är att när han fängslades 2016 var han inte svensk medborgare, utan blev det först ett år senare. Det kan därför vara så att Iran inte anser att Sverige har med fallet att göra överhuvudtaget, resonerar Said Mahmoudi.

– Ahmadreza Djalal är anklagad för ett mycket allvarligt brott i dagens Iran – spioneri för Israel. Han dömdes till dödsstraff. Men den iranska regimen är känd för att gripa folk mycket godtyckligt. Domstolarna är inte heller självständiga som i Sverige, utan även politiker på lägre nivå kan beordra att en person grips, säger han.