Det säger klimataktivisten Mathilde Caillard som blev känd för hela världen när hon dansade för klimatet och mot pensionsreformen under slagorden ”pension, klimat – samma kamp”. Hon är också assistent till ledamoten i den franska nationalförsamlingen Alma Dufour, från vänsterpartiet Det okuvade Frankrike.

En timme efter att det stod klart att den rödgröna alliansen blivit största blocket i det franska parlamentet fick Dagens ETC också tag på de grönas nationalsekreterare Marine Tondelier. Det okuvade Frankrikes ledare, kontroversielle Jean-Luc Mélenchon har nyss varit den första ur den rödgröna koalitionen att ta till orda och det gjorde han genom att lova kompromisslöshet samt att antyda att han själv skulle passa som premiärminister.

Kommer ni föreslå Mélenchon som premiärminister – och tror ni att det är vägen fram?

– Vi vann, vi blev störst. Som enhet fanns vi inte ens för en månad sedan. Vi fick inte majoritet men vi har knappt börjat. Jag kan lova dig att även om det okuvade Frankrike är det största partiet i NFP så är vi alla beroende av varandra. Vi kommer att överraska igen med vår förmåga att förhandla och komma överens. Ge oss lite tid bara, säger Marine Tondelier till Dagens ETC på söndagskvällen.

För då stod det klart: det högerextrema partiet Nationell samling hade inte vunnit någon majoritet i den franska nationalförsamlingen, varken absolut eller relativ. Största blocket, med 182 platse,r var den enade vänstern i Nya Folkfronten, NFP. Det var en enorm skräll och lättnad för väldigt många, inte minst fransmän med dubbla medborgarskap eller ursprung i någon av Frankrikes gamla kolonier.

Avstängd efter Palestinaflagga

Dagen före valet, på lördagen, gick en marsch mot polisvåld till minne av Assa Traorés bror Adama genom Beaumont-sur-Oise, norr om Paris. Tåget stannade vid polisstationen där han dödades genom att tryckas mot marken, likt George Floyd trots att han enligt polisen upprepade att han inte kunde andas.

Marschen hålls varje år, förutom förra året då den förbjöds med anledning av en annan ung mans död i samband med ett polisingripande: Nahel, 17 från Nanterre, vars död blev gnistan för upplopp. I år präglades den av parlamentsvalet.

Demonstrationståget är fullt av anhöriga till personer som dödats av polisen. Det är också präglat av andra frågor: Palestina och Gaza, Kanakernas frihetskamp på ön Nya Kaledonien, rasism. Alla frågor som på många sätt förknippas med fransk ”extremvänster”.

– Vi uppmanar alla att rösta. Men kampen för våra rättigheter fortsätter på gatan, vi litar inte på en politikerklass som dödar oss, säger Assa Traoré.

Vid hennes sida idag finns dock en politiker. Ledamoten för Okuvade Frankrike i norra Marseille, Sébastien Delogu.

– Han är en av de få som står upp för rättvisan, bara den franska vänstern är med oss, säger Assa Traoré.

Sébastien Delogu är, utöver Jean-Luc Mélenchon och franskpalestinska Rima Hassan, kanske den vänsterpolitiker som mest får tjäna som exempel på ”extremvänster”. Den vänsterextremism som enligt hela högern, från den traditionella högern (ej allierad med Le Pen) till Emmanuel Macron – men även flera socialister och miljöpartiet, är lika omöjlig att samarbeta med som Marine Le Pen och hennes efterträdare Jordan Bardella.

Detta bland annat på grund av att Sébastien Delogu i nationalförsamlingen, under en debatt om Frankrikes stöd till Israel, drog fram en Palestinafllagga i protest. För detta blev han avstängd i två veckor och kallades antisemit generellt.

Han blev invald på nytt i sitt valdistrikt norra Marseille, ökänt som ett av Frankrikes mest socialt utsatta distrikt med stor kriminalitet.

– Varför jag är här? Hur kan man tillåta staten döda sina medborgare med straffrihet? De kallar mig extrem för att jag står upp mot rasism, för att jag kallar rasism för rasism, för att jag använder ordet islamofobi och inte tycker att man ska kunna döda unga människor som någon jäkla sport utan straff och för att jag är emot folkmordet i Palestina. Där har du din extremism, säger han, märkbart irriterad och på sin vakt inför en journalist.

– Jag kämpar för utsatta människors rättigheter, inte för elitens privilegium, där har du min extremism, lägger han till.

François Hollande gör comeback 

Vänstersamarbetet är brett. Till och med före detta presidenten François Hollande blev invald i parlamentet i sin valkrets, på Folkfrontens mandat. Han som först rekryterade Emmanuel Macron och sedan gjorde honom till finansminister. Med andra ord: högersossarnas högersosse.

Dagens ETC får ett par minuters telefontid med honom på måndagsmorgonen. Det är fjärde gången vi talas vid. Sist medgav han egna misstag.

Vad tycker du om att själv kallas extremvänster idag?

– Det visar bara att vi måste omvärdera de där kategorierna totalt. Jag döljer inte mina meningsskiljaktigheter med framför allt Det okuvade Frankrike och Jean-Luc Mélenchon, men de verkar trots allt inom demokratins och republikens gränser till skillnad från extremhögern. Jag tror franska väljare har varit tydliga med det. Nu måste vi visa att vi kan samarbeta. Att kalla någon extremist är att kräva blockad, som vi gjort nu med extremhögern, säger François Hollande.

Nu inleds försöken till regeringsbildande. Den franska vänsterns framgångar bygger på att ”extremister” – som dansande klimataktivister som Mathilde Caillard, antirasister och Palestinaflaggviftande aktivister och politiker som Assa Traoré och Sébastien Delogu samt högersossar som François Hollande – samarbetar. Kanske sluta upp bakom gröna stjärnskottet Marine Tondelier?

För närvarande säger sig alla sträva efter sammanhållning. Och Emmanuel Macron skickade enligt Tondelier ett sms till henne där han skrev: 

”Jag vet att ni håller måttet mot Nationell samling. Jag kommer att hålla nivån.”