Samma del av EU-avtalet triggades nyligen igång av italienarna, när coronasmittan började kännas allt för svårhanterlig för landets sjukvård. Italienarna bad om hjälp med medicinsk utrustning, någonting som skickades vidare till de andra medlemsländerna, enligt Foreign policy. Man fick inget svar, trots att Europas hårdast drabbade land sedan tidigare har en mycket ansträngd ekonomi. Istället var det Kina som skickade utrustning och läkare för att hjälpa italienarna hantera coronakrisen. Hjälp har även kommit från Kuba i form av 36 läkare och 15 sjuksköterskor. I helgen kom de till Lombardiet, den hårdast drabbade italienska regionen, för att assistera sina italienska kollegor.

Lägg till det det faktum att tyska regler som tillfälligt begränsade all export av medicinsk skyddsutrustning från landet innebar att en planerad leverans av skyddsmasker till Italien inte lämnade Tyskland.

”Tyskarna har tagit våra andningsmasker”, fick jag höra från flera av mina italienska vänner. Andra bjöd in mig till Facebook-grupper, med hundra­tusentals medlemmar, som krävde att Italien snarast skulle lämna EU.

Här går konspirationsteorierna varma, men främst spekuleras det om att Frankrike och Tyskland ville att Italien skulle drabbas hårt av corona som en bestraffning för landets nya handelskopplingar med Kina.

Från högerextrema Legas parti­ledare Matteo Salvini har det börjat höras att Europa saknar solidaritet, att EU försvinner när Italien behöver hjälp. Georgia Meloni, vars parti står till höger om Lega, anklagade rakt ut EU för att hålla på pengarna tills viruset drabbade Frankrike och Tyskland.

Ilskan mot EU har gjort att det inte längre är politiskt svårt att börja prata om att lämna unionen, den väger tyngre än kaoset runt Brexit.

En liknande situation skulle även kunna uppstå i Sverige. Häromdagen höll Lena Hallengren (S) en presskonferens där hon bland annat berättade att en stor leverans av skyddsmaterial hade kommit till Sverige efter att ha suttit fast i Tyskland. Om utvecklingen i Sverige hade sett annorlunda ut är det inte svårt att se att en sådan nyhet hade kunnat landa på samma sätt som den gjorde i Italien, och plockas upp av Sverigedemokraterna.

Detsamma gäller de andra EU-länderna som har nationalistiska EU-kritiker i sina parlament.

De flesta, med andra ord.