Före kriget stod rysk gas för 45 procent av den totala gasimporten i hela EU. Men det var inte bara den som drev Europa. Man importerade också stora mängder rysk råolja, petroleumprodukter och runt 50 miljoner ton ryskt kol – hälften av den europeiska kolimporten. Enligt tankesmedjan Europeiska utrikesrådet drevs 18 europeiska kärnkraftsområden helt på rysk energi år 2021, i länder som Tjeckien, Ungern, Finland och Slovakien. 

Trots att importen av rysk energi är historiskt låg kvarstår utmaningar. EU saknar säkra energileverantörer och tillförlitliga källor samtidigt som internationella energiorganisationer bedömer att Europas användande av gas behöver minska med 13-20 procent för att inte kollapsa. 

Och även om importen av gas via pipeline minskar är Ryssland fortfarande den näst största EU-leverantören av flytande fossilgas, med Frankrike, Spanien, Belgien och Nederländerna som största kunder. Under 2022 ökade importen av rysk fossilgas jämfört med 2021, kriget till trots.

EU fortsätter göda krigskassan

Finansieringen av Putins krig fortsätter samtidigt ohindrat på andra håll – hittills har EU nämligen sett det som omöjligt att klippa alla kopplingar till Ryssland. Därför omfattas inte 34 kritiska metaller och mineraler av EU:s sanktionspaket och företag och industrier är fortsatt fria att importera ryskt titan, aluminium, litium, kobolt och nickel. Metallerna används främst för elektrifiering och digitalisering, i framtagandet av förnybar energi och inom flyg- och rymdindustrin.

Tullstatistik visar att Europa har importerat ryska metaller till ett värde som överstiger 13 miljarder euro, motsvarande drygt 150 miljarder kronor, sedan 2022. Det avslöjar franska Disclose, en oberoende förening för grävande och undersökande journalistik. Enligt Disclose bidrar importen till att göra sanktionerade ryska oligarker ännu rikare medan man samtidigt matar Kremlins krigsmaskin.

Flygplanstillverkaren Airbus, som nyligen höll en uppmärksammad pressträff med Frankrikes Emmanuel Macron och Tysklands Olaf Scholz, köper till exempel fyra gånger mer rysk metall nu än vad man gjorde före kriget. Man köper framför allt titan från företaget Vsmpo-Avisma som är världens ledande titanproducent och till en fjärdedel ägs av det statliga vapenföretaget Rostec, känt för missil- och ammunitionstillverkning, precisionsvapen och materiel och vapen som används i det ryska flygvapnet. 

Titanbolaget och vapenbolaget har också samma vd, en oligark som är vän med Vladimir Putin och sanktionerad av EU sedan 2014. Sedan krigets start har Vsmpo-Avisma dragit in 308 miljoner dollar, motsvarande nästan 3,5 miljarder kronor, på att sälja titan till europeiska företag.

Behövs för ”grön omställning”

När Disclose kontaktar Airbus, som under krigets första dagar meddelade att man snabbt skulle trappa ner beroendet och importen av rysk metall, säger företaget att det är en pågående process men att rysk metall formellt inte omfattas av sanktioner. 

Medan varor som stål, trä och alkohol är sanktionerade av EU är så kallade kritiska metaller tillåtna trots de direkta kopplingar till det ryska kriget och till vapenföretag. Ett skäl som anges av medlemsländer är att metallerna behövs för den gröna omställningen och för produktionen av batterier, solpaneler och annan teknisk utrustning.

Vladimir Potanin är den näst rikaste personen i Ryssland. Han leder företaget Nornickel, gruvjätten som förvandlat den sibiriska staden Norilsk till världens kanske mest förorenade plats och som spottar ut mer svaveldioxid än aktiva vulkaner. 

I Norilsk har hela floder färgats röda av Nornickels restprodukter och runtom fabriken har alla träd dött i ett område tre gånger större än hela Stockholmsregionen. Satellitdata visar att ingen annan mänsklig operation släpper ut lika mycket svaveldioxid. Avfallet från produktionen dödar och skadar allt levande i hela regionen i vad som kallats ett storskaligt ekocid.

Inget företag producerar mer palladium och nickel än Nornickel, som även säljer kobolt, litium, koppar och andra metaller. Förstgradig nickel är sällsynt och används bland annat för att producera batterier till elbilar. Potanin är en av de ryska oligarker som blivit rikare när EU:s gröna politik ska bli verklighet. Sedan invasionen av Ukraina har Nornickels nickel- och kopparexport till EU omsatt mer än 7,6 miljarder dollar – nästan 95 miljarder kronor.

Metaller till ett värde av flera miljarder har också skickats till företagets egna raffinaderi i Finland. Alla köpare är inte kända. Men ett företag som fortsätter handla av Nornickel är batterijätten Northvolt – ofta utpekat som det ledande företaget inom den svenska gröna industrin.

Utfasning klar ”i närtid”

Det var i maj i år som SR:s Kaliber avslöjade att Northvolt, som marknadsför sig som världens mest miljövänliga batteritillverkare, köper nickel och kobolt från den ryska storförorenaren. Till programmet säger Northvolt att man har börjat fasa ut Nornickel som leverantör till följd av kriget och att de tidigare ställt miljökrav på det ryska företaget. Utfasningen ska vara klar ”i närtid”. 

– Vi håller ju med om att det finns utmaningar lokalt och det var ju därför som vi tyckte att det var väldigt viktigt och bra att vi kan få vara med och påverka som en ny marknad till de här miljöförbättringarna, säger Northvolts miljöchef Emma Nehrenheim till Sveriges Radio.

I sitt svar på Kalibers granskning säger Northvolt att de ser fram emot hårdare och nytänkande lagstiftning som ska minska europeiskt beroende av länder som Ryssland och Kina. Europeiska kommissionen jobbar just nu med att förhandla fram ett gemensamt lagstiftningspaketet för kritiska råvaror, ett arbete som förväntas bli färdigt under 2024. Under samma tid startar Uppsala Universitet ett forskningscentrum för just strategiska metaller.

Forskare tar sig en titt

Det nya centret Smart Exploration Research ska ”se över möjligheterna att säkra tillgången på strategiska och kritiska metaller och mineral” och finansieras med 60 miljoner kronor under sex år. 

Där kommer experter att samlas inom nanoteknik, dataanalys, drönare, robotlösningar, borrteknik, geovetenskap och mer med akademipartners från andra universitet samt industripartners från näringslivet.

– Vi är glada över att få möjlighet att använda vår erfarenhet och expertis och placera Sverige i frontlinjen vad gäller området innovativa lösningar för mineralprospektering. Vi välkomnar nya partners för demonstrationer, uppskalning, marknadsintroduktion och synergiarbete, säger Alireza Malehmir, professor i geofysik och blivande forskningsdirektör vid centrumet, i ett pressmeddelande.