EU fjärrstyr migration via kontroversiella partneravtal
Bild: Marie Ravn
Dagens ETC
Efter åtta års förhandlingar har EU-parlamentet röstat igenom migrationspakten. Klart är att samarbetena med tredje länder utanför EU, som har kritiserats hårt för att orsaka stort mänskligt lidande, är här för att stanna.
– De här samarbetena bygger på en kolonial struktur, säger Agnese Pacciardi, doktorand vid Lunds universitet.
EU:s migrationspakt lyfts ofta fram som någonting sprillans nytt. Men i själva verket är det en fortsättning på den väg EU slagit in på de senaste åren. Det menar doktoranden Agnese Pacciardi vid Lunds universitet, som i sin avhandling forskar om hur EU-pengar används för att flytta gränsen söderut. På engelska kallas fenomenet för ”border externalisation” eller ”remote control”, externaliserade gränser respektive fjärrstyrning.
Genom att utrusta och träna kustbevakningar och gränspolis i tredje länder uppnår EU sina egna mål. Agnese Pacciardi har särskilt forskat om situationen i Libyen och Senegal.
– Det är väldigt intressant att se hur det fungerar i Senegal, för här försöker EU stoppa människor redan innan de är migranter. De vänder sig till potentiella migranter – det vill säga, människor som är medborgare i afrikanska länder och kanske aldrig ens har tänkt en tanke om att lämna sitt hemland. Det är främst svarta kroppar som påverkas av den här politiken, säger hon.
EU satsar på kampanjer
Hon har fokuserat särskilt på EU emergency trust fund for Africa (EUTF), som har funnits sedan 2015. Det är bland annat EUTF som tillsammans med det kritiserade EU-Turkiet-avtalet från mars 2016 har fungerat som inspirationskälla för de delar av migrationspakten som handlar om samarbeten med tredje länder.
Sommaren 2023 ingick EU ett samarbete med Tunisien. EU:s toppolitiker sa då att det skulle fungera som förlaga för andra avtal, och sedan dess har liknande avtal med Egypten och Mauretanien följt efter. HRW har kallat dessa för ”Turkiet-avtal på steroider”.
Agnese Pacciardi delar in Europas ansträngningar att stoppa flyktingar i två huvudsakliga kategorier: där den första handlar om att rent fysiskt stoppa människor med hjälp av stängsel, vapen och gränsvakter, och den andra mer subtila fokuserar på att genom informationskampanjer och löften om arbetstillfällen försöka stoppa människor innan de migrerar.
”Fruktansvärd situation”
Informationskampanjerna hon har undersökt uppmanar ofta människor att migrera på laglig väg.
– De säger att ”du ska röra dig legalt”. Men – såklart – de säger inte att de lagliga alternativen är så gott som obefintliga för majoriteten, säger Agnese Pacciardi.
Hon menar att kampanjerna utgår från ett eurocentriskt perspektiv, och att det är problematiskt att Europa gör sig beroende av auktoritära länders goda minne.
– Att tjäna 20-30 kronor i timmen på en tomatodling i södra Italien är inte nödvändigtvis sämre än det personen flyr från. Och människor vet att det är förenat med livsfara att fly över Medelhavet. Men de gör det ändå – istället för att dö långsamt i sitt hemland eller i Libyen. De här samarbetena bygger på en kolonial struktur, säger hon.
Samtidigt säger hon att EU:s samarbeten med tredje länder gör att färre människor når Europa, vilket är målet. Men priset är högt.
– Om tredje länder skulle sluta samarbeta skulle fler människor komma till Europa, särskilt via centrala Medelhavet. Men samtidigt skapar de här samarbetena en fruktansvärd situation för de som fastnar, eller inte kan migrera, på andra sätt.
Pakten splittrar parlamentet
Bland EU-parlamentets politiker har åsikterna om pakten gått isär in i det sista. Inför förra veckans omröstning var det osäkert om alla förslag, man röstade om totalt tio olika delar, skulle gå igenom. Eftersom pakten är en produkt av kompromisser är både partier vänsterut och partier på högerkanten mycket missnöjda med resultatet.
Tomas Tobé (M), som varit huvudförhandlare för delar av pakten, använde sin talartid i parlamentet till att med stor inlevelse tala för den. Han riktade även skarp kritik mot vänstern inom EU för att försöka stoppa pakten. Enligt Tobé gör de gemensam sak med extremhögern, som av rakt motsatta skäl till vänstergruppen vill stoppa pakten.
– Ni borde, borde rösta för migrationspakten så att vi kan sätta stopp för den fruktansvärda döden i Medelhavet, istället för att lägga det i händerna på smugglarna, sa Tomas Tobé.
”Beroende av förbrytare”
En av de som är starkt kritisk till pakten är Alice Bah Kuhnke (MP). Inte minst till det fördjupade samarbetet med tredje länder och den fortsatta frånvaron av livräddande insatser till havs.
De kommer mötas av en ännu mer inhuman politik.
– Baserat på bedömningar från människorättsorganisationer och organisationer som arbetar med flyktingar, till exempel på Medelhavet, kommer människor fortsätta fly från krig, förtryck och miserabla levnadsförhållanden. Men de kommer mötas av en ännu mer inhuman politik, säger Alice Bah Kuhnke.
Hon menar att EU genom pakten skjuter ifrån sig ansvaret.
– Istället lägger man makten i händerna på Libyen, Tunisien och Turkiet. Det är en absurd situation. En mardrömssituation. Vi gör oss beroende av människorättsförbrytare, säger Alice Bah Kuhnke.
Enligt Abir al-Sahlani (C) är det positivt att pakten blir klar. Alternativet enligt henne hade annars varit fortsatt kaos. Under den kommande mandatperioden – efter EU-valet i juni – kommer det sedan finnas tid och utrymme för att utvärdera och revidera.
– Det kommer självklart att finnas utvecklingspotential. Exempelvis så måste vi komma åt att vissa länder kriminaliserar frivilligorganisationer på Medelhavet, säger Abir al-Sahlani.