Den europeiska vänstern är tillbaka i spelet. I Grekland och Spanien har de båda vänsterpartierna Syriza och Podemos på kort tid vunnit stöd hos stora väljarskaror med sitt budskap om förändring. Som mest noterade Podemos ett stöd på drygt 27 procent i opinionsmätningarna. Nu, när parlamentsvalet i Spanien närmar sig tycks siffrorna ha gått ner. Den norska journalisten och författaren Lotta Elstad, ser flera möjliga orsaker.

– Det kan bero på de rätt grova angrepp de utsätts för från sina antagonister, på interna spänningar eller på att den första förälskelsen från folkets sida börjar mattas av, säger Lotta Elstad, som skrivit boken Podemos – Vänsterpolitik i kristid, som nu ges ut på svenska.

Podemos, som betyder ”Vi kan”, har sina rötter i den så kallade 15-maj rörelsen – en folklig och fredlig proteströrelse som föddes 2011 och var ett svar på den brutala nedskärningspolitiken som drabbat många spanjorer hårt. Det var en ledarlös rörelse som genom en digital djungeltelegraf snabbt samlade tusentals människor under paroller som ”De representerar inte oss”. Anhängarna, Los Indignados (De indignerade), avvisade hela det gamla etablissemanget och rörelsen fungerade genom direktdemokrati, självorganisering och ömsesidigt bistånd. De ville göra politik på egen hand. Några år senare var banderollerna och folkmassorna på gatorna färre, inte minst sedan den spanska regeringen hade kriminaliserat offentliga protester. Den sociala mobiliseringen verkade vara på tillbakagång men pågick i själva verket i det dolda. Det hade inte undgått Podemos grundare, en grupp akademiker och intellektuella från det lilla trotskistpartiet Izquierda Anticapitalista, som skissade på manifestet till det nya parti som skulle samla de missnöjdas röster i Spanien. Talesman för Podemos blev den karismatiske 36-årigen Pablo Iglesias, professor i statsvetenskap och programledare för ett par vänstervinklade pratshower i tv.

De hade analyserat situationen, känt av tidsandan och blev övertygade om att det var rätt ögonblick att agera, säger Lotta Elstad.

Inom ett halvår efter partilanseringen i januari 2014 hade Podemos 200 000 medlemmar, efter ett år var de 350 000. Vintern 2014 var partiet landets största, och i valet till Europaparlamentet samma år fick de åtta procent av rösterna och fem platser i EU-parlamentet.

Hybrid av vänstertraditioner

Podemos har ritat om den politiska kartan i Spanien, och skrämt upp de etablerade partierna, som dessutom haft stora problem sedan de avslöjats med inblandning i omfattande korruption, säger Lotta Elstad.

Hur skulle du beskriva Podemos ideologi?

Det är en hybrid av vänstertraditioner, från Marx-Leninistiskt tankegods till latinamerikansk vänsterpopulism – och skandinavisk socialdemokrati. Pablo Iglesias är ett stort Palme-fan, säger Lotta Elstad.

Samtidigt avvisar Iglesias dikotomin vänster-höger, och använder inte traditionella vänstertermer som arbetare och klasser. Han talar hellre om motsatsparen demokrati – diktatur och medborgare – kaster, där begreppet kaster står för den ekonomiska, politiska och sociala eliten.

De säger: ”Vi är något nytt, vi står för förnuftet, och står fria från gamla symboler.” Därför har Podemos kunnat dra till sig människor som inte ser sig som vänster, säger Lotta Elstad.

I ett historiskt perspektiv framstår inte Podemos som särskilt radikala. De förespråkar inget upphävande av kapitalismen, de vill stanna i eurozonen och deras förslag på åtgärder hade, som Iglesias själv säger, vunnit gehör hos vilken socialdemokratisk regering som helst för 20 år sedan.

Det stämmer. Det verkar som att både Syriza och Podemos fyller ett tomrum som den traditionella socialdemokratin lämnat efter sig. Frågan är om deras keynesianska och EU-vänliga strategi har någon chans, eller om maktbalansen mellan arbete och kapital är för sned, säger Lotta Elstad.

Syriza ingav hopp

När Syriza kom i regeringsställning i Grekland tändes ett hopp även hos de spanska Podemos-anhängarna. När sedan Alexis Tsipras och den grekiska regeringen, trots gigantiskt folkligt stöd, sade ja till ett dubbelt så dåligt låneavtal med EU som det det grekiska folket sagt nej till var det ett hårt slag även för Podemos.

Jag tror att Podemos har en svår uppgift i dag, tajmingen för parlamentsval är dålig. Det som hände i Grekland var av avgörande betydelse. Att EU var så hårda i förhandlingarna med Grekland i somras beror till stor del på rädsla för Podemos, men också på att Grekland egentligen inte hade något att sätta emot, säger Lotta Elstad.

Spaniens kris är inte lika djup som Greklands. Det är ett större land med starkare ekonomi som har mer att säga till om i EU-sammanhang. EU-topparnas rädsla för Podemos är desto större.

Vad som händer efter valet 20 december är svårt att sia om. En koalition av Podemos och PSOE är inte otänkbar. Jag tror inte att socialdemokraterna kommer att vilja samarbeta med Partido Popular, säger Lotta Elstad.