Ett steg mot en ­turkisk diktatur?

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Under de elva år då han styrde landet som premiärminister siktade Erdogans parti på att öka parlamentets makt gentemot en president vars makt var symbolisk.

Men de dagarna är förbi. Idag påstår Erdogan och hans Rättvise- och utvecklingsparti (AKP) att ett presidentsystem skulle lösa alla Turkiets problem: Det skulle skapa ekonomisk tillväxt, främja stabilitet och förvandla Turkiet till en världsmakt.

Oppositionen menar att ett sådant system skulle förvandla Turkiet till en diktatur och slänga landet 100 år bakåt i historien, till en regim som liknar den som styrde det Ottomanska riket som upplöstes mellan 1918 och 1923.

För att förstå vilket av de två radikalt olika resonemangen som är närmast sanningen, låt oss titta på de konstitutionella förändringarna som det kommer att röstas om i folkomröstningen:

• Antalet parlamentsledamöter ökas från 550 till 600.
• Turkiet anordnar idag parlamentsval vart fjärde år och presidentsval vart femte år. Erdogan vill att dessa två val ska ske på samma dag vart femte år.
• Det turkiska parlamentet har rätten och skyldigheten att undersöka och kontrollera ministerrådet, som leds av premiärministern. Erdogan vill upphäva det, samt leda ministerrådet själv.
• Parlamentsledamöter har nu rätt att ställa muntliga eller skriftliga frågor till både ministrar och premiärministern, som sedan måste besvaras inom 15 dagar. Om Erdogan får sin vilja fram skulle dylika frågor bara få ställas skriftligt och det skulle vara omöjligt att rikta frågor till presidenten. I och med detta och det föregående förslaget kommer den lagstiftande grenen av det turkiska styret inte att ha någon makt att kontrollera den exekutiva grenen.
• Idag kan juridiska dekret bara utfärdas om parlamentet ger ministerrådet rätt. Med Erdogans förslag blir det istället bara han själv som kan utfärda sådana, utan att tillstånd från parlamentet behövs. Det är sådana här dekret som regeringen har använt sedan i augusti när den stängt ned tiotals medier samt avskedat fler än 100 000 offentligt anställda och akademiker.
• Idag har Turkiet både en president och en premiärminister. Erdogan vill helt avveckla premiärministerposten.
• Presidenten kommer också att kunna utnämna en rad olika vicepresidenter och ministrar och även sparka dem som han vill. Presidenten kommer att kunna utnämna 100 vicepresidenter och stänga ned vilket ministerium som helst om han så vill.
• Alla högt uppsatta statstjänstemän utnämns och avskedas av presidenten utan att parlamentets godkännande behövs.
• Det blir svårare att åtala presidenten. Parlamentet kommer att kunna starta debatt om åtal med 301 röster. Efter debatten kan parlamentet börja skriva ett förslag om att väcka åtal om 400 ledamöter röstar för. Det färdigskrivna förslaget måste sedan godkännas med 400 röster igen innan en rättegång i Högsta domstolen kan inledas.
• Presidenten utnämner 13 av högsta domstolens 15 medlemmar, som alla tjänar i tolv år. Till skillnad från i USA, där alla utnämningar måste godkännas av senaten, kommer inget sådant system att finnas på plats. Presidenten utnämner också majoritetsmedlemmarna i Överrådet för domare och åklagare, myndigheten som har rätt att avskeda domare och åklagare.
• Processen kopplad till tidiga val kommer helt att förändras och presidenten kommer att kunna upplösa parlamentet. Idag kan det turkiska parlamentet upplösa regeringen med en misstroendeomröstning och presidenten kan utlysa ett tidigarelagt val om ingen ny regering kan formas inom 45 dagar. Med Erdogans förslag skulle presidenten kunna upplösa en fungerande regering och ett fungerande parlament när som helst genom att utlysa ett tidigarelagt val. Parlamentet kan bara utlysa val med 400 röster.
• Presidenter kan idag bara väljas in under två mandatperioder i Turkiet. Men förslaget ger presidenter en tredje chans om parlamentet bestämmer sig för att utlysa ett tidigarelagt val under presidentens andra mandatperiod. Med den förändringen skulle Erdogan, som har styrt landet sedan 2002, kunna fortsätta regera till 2033.

För att summera – om förslaget accepteras kommer Turkiet att regeras av en president som inte kan ifrågasättas och som egenhändigt utfärdar dekret och utnämner alla högt uppsatta tjänstemän utan någon annans inflytande. 

Trots regeringens påståenden är det svårt att i de presenterade förslagen hitta en väg som kan göra Turkiet till en världsmakt eller skapa ökad tillväxt och stabilitet. Däremot är det enkelt att se en väg som bär mot en enmansregim.

Kommer det att gå igenom?

Det är för tidigt att förutspå, men mycket tyder på ett väldigt jämnt resultat.