Andra soldater bröt sig in i ett hotellrum för att skjuta ihjäl landets president – men Recep Tayyip Erdogan lyckades undkomma. Presidenten uppmanade sina anhängare att göra motstånd och efter en blodig natt där parlamentet flygbombades och över 250 människor dödades, övermannades soldaterna.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Kallar Turkiet diktatur
Så stoppades fjolårets dramatiska kuppförsök i Turkiet. Dagens ETC rapporterade sedan från de propagandamöten regeringen arrangerade på landets torg, där man firade segern över våldet – men där islamister och ultranationalister nu också stod i armkrok och skrek om hämnd.
Ett år senare kan respekterade internationella medier utan omsvep beskriva NATO-medlemmen Turkiet som en diktatur. Regeringen utfärdade snabbt undantagstillstånd och har låtit sparka eller suspendera 150 000 offentliganställda, samt fängsla 50 000 andra. Majoriteten har anklagats för band till den islamistiska Gülenrörelsen, som regeringen beskyllt för att ha legat bakom kuppförsöket.
Försöker tysta
Men undantagstillståndet har också använts för att tysta så många oppositionella röster mot Erdogan som möjligt – intellektuella, akademiker, journalister, politiker. På flera plan har det kurdiska civilsamhället drabbats allra hårdast.
– Allting har blivit värre. De har stängt ner nästan alla fristående civila organisationer, även de som arbetat med kvinnors rättigheter, barn- och fattigdomsfrågor. Många offentliganställda har också sparkats bara på grund av något de skrivit i sociala medier, säger Nurcan Baysal, en journalist i storstaden Diyarbakir, i det kurdiska sydöstra Turkiet.
En stor majoritet av de omkring 150 medieföretag som stängts ner och 160 journalister som fängslats efter kuppförsöket, som åter igen gjort Turkiet till världsledande land i att bura in journalister, har också varit kurder. Nurcan Baysal har själv flera åtal hängande över sig. I kurdernas fall handlar anklagelserna inte om band till Gülen, utan till den förbjudna PKK-gerillan.
Både den tyska underrättelsetjänsten, det brittiska parlamentet och EU:s underrättelseorgan Intcen har i rapporter eller uttalanden sagt att de inte tror att Gülenrörelsen ensam legat bakom kuppförsöket. De är däremot säkra på att Erdogan använt instabiliteten till att stärka sitt maktgrepp om landet.
– Regeringen har även tagit kontroll över dussintals kurdiska kommuner med statliga förvaltare, och fängslat borgmästarna. Man har velat förstöra alla de politiska framsteg kurder uppnått under de senaste 15–20 åren, säger Nurcan Baysal.
Ordföranden inspärrade
De fängslade borgmästarna har varit medlemmar i det pro-kurdiska oppositionspartiet HDP, som även fick sina två medordföranden och nio andra parlamentsledamöter fängslade i november 2016, åtalade för terroristbrott. HDP hade varit den mest högljudda oppositionsrösten emot Erdogans tidigare planer på att införa ett maktkoncentrerande presidentsystem i landet.
Efter kuppförsöket blåste Erdogan liv i just dessa planer igen, och lyckades få ett ja till reformer i en folkomröstning i april, som kantades av påstått fusk och demoniserande propaganda. Behåller regeringen sin maktdominans kan Erdogan därmed styra med järnhand ända fram till 2029.
Håller låg profil
Men det finns ännu kritiska röster som vill ge en annan än nattsvart bild av Turkiet. Socialdemokratiska CHP som är Turkiets största oppositionsparti höll en låg profil efter folkomröstningen, men efter att en parlamentsledamot dömts till 25 års fängelse för att han avslöjat Turkiets vapensmuggling till islamistiska rebeller i Syrien 2014, inledde partiet i mitten av juni en 450 kilometer lång protestmarsch.
Marschen gick från Ankara till Istanbul under det enda slagordet ”rättvisa”.
– Vi var 250 000 människor när vi kom fram till Istanbul, den 9 juli. Vi har inte gått i opposition mot någon utan bara krävt rättvisa för alla, och kunde se hur många konservativa väljare som fått släktingar fängslade också anslöt sig till oss, säger Selcuk Sariyar, en politiker och före detta ungdomsordförande för CHP i Istanbul.
Bred oppositionsrörelse
På den nittonde dagen anslöt sig även HDP:s kvarvarande partiledning till CHP-marschen. Hoppfulla röster har höjts om att en bred oppositionsrörelse därför kan vara på väg att bildas, men mellan de båda partierna finns det båda politiska och historiska motsättningar. Den ständiga polariseringen mellan olika grupper i Turkiet är det kanske största problemet för att utmana Erdogans maktdominans.
Men Selcuk Sariyar säger att nästa månads interna val i CHP kan komma att byta ut den åldrande ledning som fortfarande vägrar befatta sig med den kurdiska vänsterrörelsen, mot en yngre och nytänkande som är öppen för samarbete – dit han räknar sig själv.
– Vi ska försöka ta plats i partistyrelsen och skapa ny politik även inom CHP. Vi måste börja samarbeta med den kurdiska rörelsen, det är bara så vi kan hitta ett sätt att förändra situationen innan presidentvalet 2019.
