BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Efter protesterna förbjöds politiska manifestationer på Taksim. Många av de krogar och caféer vid torget som var tillhåll för aktivister pressades till att stänga ner. Den 30 maj i år avslutades rivningen av Atatürks klassiska kulturcenter. Samtidigt pågår idag arbetet för att färdigställa en ny, stor moské på andra sidan torget. Ett mycket kontroversiellt byggprojekt som Erdogan påbörjade i februari 2017, för att utmana områdets sekulära miljö.

Enligt kritikerna sammanfattar Taksimtorget hur Erdogan och hans moderat islamistiska parti AKP vill skapa ett mer religiöst och konservativt samhälle. Och det sticker i ögonen på inte så få sekulära, att de gamla uteserveringarna idag på flera ställen lämnat plats åt nya små butiker och restauranger med skyltar på arabiska. Samtidigt som de tidigare många fler västerländska turisterna idag här och var har ersatts av turister med religiösa skägg och burka, från Mellanöstern och Ssydasien.

Synen på islam

I det på flera sätt djupt polariserade Turkiet handlar en av skiljelinjerna idag om synen på islams roll i samhället.

– Vi vill ha vår frihet tillbaka. Den turkiska kulturen är väldigt rik, men nu vill regeringen ändra på hur vi klär oss och hur vi beter oss. De vill inkludera arabiska delar i vår kultur och det kan vi inte acceptera, säger lärarinnan Moalla, 59 år, som jag stöter på i en regeringskritisk manifestation.

Moalla är urtypen för det som kallas för en ”vit turk”. Blonderad och utan slöja, totalt sekulär, välutbildad och västerländskt orienterad. Den raka motsatsen är de konservativa, religiösa och inte sällan fattigare ”svarta turkarna”, som ofta ger sitt stöd till Erdogan.

Under de första åren efter att han blev premiärminister 2003 använde Erdogan en liberal retorik som tilltalade både EU och nya väljare, men många sekulära har ändå i åratal anklagat honom för att försöka smygislamisera Turkiet. Moalla anser att Erdogan med hans moralbudskap försöker begränsa hennes rätt att klä sig som hon vill.

Religionen splittrar

Sekulära turkar som Moalla vänder sig ofta också emot Erdogans förslag att ge turkiskt medborgarskap åt de över två miljoner syriska flyktingar som idag befinner sig i landet, då det ses som bara ett sätt för AKP att utöka sin lojala väljarkår och förstärka den sunnimuslimska retoriken. För att undvika det tycker Moalla att alla syrier som idag är utom fara ska skickas hem.

– Jag har ingenting emot att hjälpa folk som är på flykt från sina hemländer. Men det finns en gräns för hur långt våra resurser räcker. Om araberna inte ligger i krig så finns det ingen anledning till att de ska vara kvar här.

Religionsmotståndet är en av de största faktorerna bakom avskyn mot AKP, i detta land som aldrig haft någon homogen befolkning eller modern historia av tolerans. Men religionen är också en av faktorerna som gör att Erdogan har ett stort folkligt stöd.

Ses som en bra ledare

I den gamla stadsdelen Eminönü träffar jag de två kvinnorna Gül och Rukiye, som vilar benen på en bänk nere vid Gyllene Hornets vatten. Båda är i trettioårsåldern och bär heltäckande svarta kappor och klänningar, med undantag för färgglada huvuddukar. Båda bor i fattiga hem. Rukiye är övertygad om att Erdogan kommer vinna valen med en stor majoritet av rösterna.

– Jag följer allt Erdogan gör och jag tycker han åstadkommer bra saker. Vården har blivit bättre, soporna hämtas in, han försöker skapa arbeten åt både män och kvinnor. Jag kommer alltid att stödja honom.

Gül fyller i, att Erdogan dessutom är en bra ledare. Hon och andra stödjer honom mer av den anledningen än av att han råkar komma från partiet AKP. Gül och Rukiye prisar också hur Erdogan har hjälpt miljontals av de syriska flyktingarna som lämnat kriget, och vill inte alls sända hem dem.

Ses som en symbol för frihet

Och så är det förstås frågan om huvudduken. Innan AKP kom till makten så var beslöjade kvinnor diskriminerade i samhället. De var förbjudna att studera vid universitet och förbjudna att söka ett flertal offentliga arbeten. När AKP rev upp slöjförbudet innebar det att kvinnor fick fler rättigheter, vilket är en seger Erdogan fortfarande rider på.

– Han gav oss vår frihet. Kvinnor med huvuddukar vill ha likadana rättigheter och möjligheter som kvinnor som visar sitt hår. Många kvinnor har fått sina universitetsutbildningar bara efter att AKP kom till makten, säger Rukiye.

Jag kan inte ta bilder på några av dessa kvinnor. Moalla är rädd för att få problem med regimen. De två andra kvinnorna löper ingen risk att få problem, men villkoret för att jag ska få fota Gül och Rukiye är att de ska få filma mig. Men det är ett upplägg jag inte själv känner mig bekväm med, så som Turkiet idag ser ut.

Till och med i en så kosmopolitisk jättestad som Istanbul känns atmosfären tryckt och hotfull. Det ligger ett lock av oro över alla de som inte sympatiserar med regeringen. Erdogan har öron och informanter överallt, folk kan bli arresterade och åtalade efter bara ett enda ord av kritik. Och i en sparsamt möblerad, inrökt gammal lägenhet en bit bort från Taksim berättar en aktivist som vi kan kalla Nour, att hon ser vart den här utvecklingen bär hän.

– Jag kan se hur Erdogan håller på att bygga precis det slags samhälle som jag själv led av att bo i, hemma i Syrien. Han bygger upp sin makt socialt och förändrar landet i grunden. Han bygger ett Turkiet där hela samhället blir till ett tryck mot dig själv.

Hon menar att det är samma slags metod som alla regimer och diktaturer använder, och det har blivit fallet även här efter det blodiga kuppförsöket 2016. Erdogans har använt undantagstillståndet och styret genom dekret efteråt, till att rensa ut så många oppositionella och intellektuella element som möjligt från universiteten, de politiska samtalen och den offentliga sektorn. Genom attacker mot de sista fria medierna minskas även kritiken ytterligare.

Nour plockar isär en haschbit och rullar ännu en joint. Tragedin i Syrien, arresteringen av Assadregimens underrättelsetjänst, flykten över gränsen och tre år som papperslös i den turkiska betongdjungeln har gjort henne traumatiserad och deprimerad. Hon stannar för det mesta inomhus och röker på framför sin laptop. Men hon tänker redan på hur länge till det dröjer innan även Turkiet blir outhärdligt att stanna kvar i.

– Ta även det här med moskén på Taksim. Vad sysslar Erdogan med? Tror han att han är en modern sultan?