Det är lördagseftermiddag och Bernie Sanders blickar ut över det hundratal personer som samlats i gymnastiksalen vid Castleton University. Vermont-senatorn sponsrar en collegemässa i hemdelstaten och passar för ovanlighetens skull på att säga några ord om de egna skolåren och om sin far, Eli, som lämnade Polen 1921.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Min far kom till USA när han var 17 år och han tjänade aldrig särskilt mycket pengar. Han slutade skolan när han var 16 år, det var hans enda utbildning. Min mor gick ut high school i New York. När jag var ung och började fundera på att läsa på college sa min far – som formats av depressionen, en oerhört tuff tid i amerikansk historia med hög arbetslöshet – till mig: ”Varför vill du egentligen läsa på college? Varför skaffar du inte bara ett stadigt jobb och en inkomst så att du aldrig riskerar att bli arbetslös och inte kunna försörja dig själv eller din familj?” Han gav mig det rådet av kärlek, han ville inte se mig hamna på gatan som så många under depressionen, berättar 76-åringen med sin numera välbekanta raspiga röst.
Han greppar tag i podiets kant, rätar ut armarna och låter huvudet sjunka ner lite mellan axlarna.
– Men som vid flera andra tillfällen följde jag inte hans råd. Jag tog examen från Chicago University, då som nu ett av USA:s bättre universitet. Och vet ni vad, det var rätt så tufft. Det var inte så svårt akademiskt men det var desto svårare socialt, säger han och beskriver hur klasskamraterna kom från hem där föräldrarna var läkare, advokater eller företagare.
– Jag hade inte den bakgrunden, jag kände mig lite isolerad. Det var tufft, det tog några år att anpassa sig.
Populär politiker
Några fler detaljer om Bernies skoltid får vi inte, han övergår till att prata om de hundratusentals ungdomar som aldrig tar sig till college av ekonomiska skäl. Det har snart gått ett år sedan presidentvalet, och socialdemokraten Bernie Sanders är USA:s populäraste politiker. Enligt en mätning från i augusti är Sanders den enda politiker som mer än hälften (54 procent) av de tillfrågade har en positiv attityd till. Sanders har hållit igång efter valet, han har varit en aktiv kritiker av Vita huset och debatterade nyligen Trumps skattereform i tv mot republikanen Ted Cruz. I september lanserade han ett förslag till en sjukförsäkring, Medicare for all. Förslaget har ingen chans i den republikanskt styrda kongressen men backades av 16 demokratiska senatorer, bland dem finns flera som ses som möjliga presidentkandidater 2020.
Organisationen kring Bernie Sanders kampanj 2016 har omvandlats till ”Our Revolution”, en grupp som med hjälp av Sanders stödjer progressiva kandidater i lokala val runt om landet. En del har lyckats, som Randall Woodfin i borgmästarvalet i Birmingham, Alabama – annat misslyckats, som Keith Ellisons försök att bli ny ordförande för Demokraterna. Bernie har dessutom gett ut två böcker och i Vermont har också tankesmedjan Sanders Institute startats.
Protesterade mot Vietnam
För några veckor sedan utsågs Sanders till en av huvudtalarna för Women’s Convention som hålls denna helg i Detroit. Kritiker ställde sig frågande till att ha en man som dragplåster på en kvinnokonferens, dessutom Hillary Clintons motståndare. Försvararna av utnämningen menade att han bara var en av många talare. Sanders tog sig ur det hela genom att dra tillbaka sin medverkan med ursäkten att han måste resa till det orkandrabbade Puerto Rico.
Bernie Sanders är bosatt i Burlington, Vermonts största stad med 42 000 invånare. Han kom till delstaten 1968 efter att reklam i ett skyltfönster på Manhattan lockat med billig mark. Tidens gröna våg lockade många människor från staden till landet, Sanders och hans första fru hakade på. Sanders hittade småjobb som skribent, filmare och snickare.
Det politiska intresset hade väckts under studieåren i Chicago då han engagerade sig i medborgarrättsrörelsen och protesterna mot Vietnamkriget. När han 1971 följde med en vän till ett möte med det lokala vänsterpartiet Liberty Union Party kastades han snabbt in i hetluften. Under 70-talet var han partiets kandidat både i senats- och guvernörsval men fick aldrig mer än sex procent av rösterna. I dag stämplar vissa av fredsaktivisterna i partiet Sanders, och hela den amerikanska kongressen, som krigsförbrytare. Någon riktig socialist var Bernie aldrig heller, har partiets grundare Peter Diamondstone sagt i intervjuer. De två var nära vänner, brytningen kom då Sanders gav sitt stöd till demokraternas presidentkandidat Walter Mondale.
I mars 1980 ställde Sanders upp i borgmästarvalet i Burlington som oberoende. Han vann med tio röster.
”Som ett dåligt äktenskap”
Bruce Seifer bjuder på närodlad äppelcider i sitt hus i södra Burlington. Han kom till staden ett par år efter att Sanders tagit över styret.
– Folk var inte så pretentiösa här. Solnedgångarna var vackra och det är nära till bergen, förklarar han flytten.
Bredvid honom ligger hans bok från 2013, ”Sustainable Communities” med förord av Bernie Sanders, hans tidigare chef. Seifer jobbade under tre decennier med samhällsutveckling i Burlington.
– Ekonomin var dålig när Bernie tog över. Företag lämnade stan, byggnader stod tomma. I dag ligger Burlington alltid bland de bästa två procenten i landet vad gäller arbetslöshet – tack vare att vi gjorde kloka investeringar i vårt samhälle.
Borgmästare Sanders fick inget varmt mottagande i stadshuset. Ibland var republikanerna lättast att samarbeta med.
– Han var en socialist som knuffat ner en demokratisk borgmästare som suttit länge på tronen. De hatade honom för hans idéer. Det var som ett dåligt äktenskap, de bråkade om allt. Vad som än föreslogs så ställde de sig på andra sidan. Du ser samma sak i den amerikanska kongressen i dag.
Burlingtons befolkning ökade, och Bruce Seifer skapade ett kontor som skulle garantera bostäder med rimlig hyra. Polisen fick löneförhöjning, en turistskatt infördes, snöplogningen styrdes upp. Medborgarkurser hölls, konstråd och ungdomskontor öppnade. Ett lokalt livsmedelskooperativ fick stöd istället för en stor nationell kedja. En gammal bangård blev park- och strandområde för allmänheten. Sanders hann bli omvald två gånger innan han ställde in siktet på Washington, men visst fanns det de på vänsterkanten som ansåg att stod för nära kapitalet. Och Sanders blev faktiskt kompis med Burlingtons fastighetsmagnat.
Spelade in album
Runt hörnet från Bruce Seifers hus ligger Pine Street, ”en tidigare avstjälpningsplats för industrin” enligt Seifer. Under Sanders utvecklades gatan till en attraktiv plats för företag, konstnärer och boende. Todd Lockwood flyttade på 1980-talet sin inspelningsstudio White Crow hit, och det var här han i november 1987 spelade in Bernie Sanders album.
– Jag bjöd in honom att spela in sina favoritlåtar. Två dagar senare hörde hans sekreterare av sig och sa att borgmästaren ville träffa mig. Bernie har alltid tagit sig själv på ganska stort allvar, och jag tänkte att det kanske kunde vara bra för honom att göra något lite mindre allvarligt, fler kunde få upp ögonen för honom. Han såg det mer som en möjlighet att sprida ett budskap, berättar Lockwood.
Bland de fem låtarna finns ”We shall overcome” och ”This land is your land”. Ett trettiotal lokala musiker medverkar.
– Alla ville vara med när de hörde talas om projektet.
Sanders var ingen vidare sångare visade det sig, utan reciterade texterna istället för att ta ton. Rösten lät starkare och mindre raspig på den tiden, säger Lockwood, och noterar att Sanders intensiva talarstil har slitit på stämbanden. Men har har även förändrats i positiv riktning, anser han.
– Jag brukade känna att han pratade mot sin publik, han gick upp på scenen, han skrek en massa saker – sedan swish, borta. Nu pratar han till sin publik snarare än mot, det är en stor skillnad. Det syntes under kampanjen, det fanns en värme, han log mycket.
Inspirerad av Sverige
Collegemässan i Castleton är en arena för Sanders att presentera sin politik, men huvudsyftet är att informera om vilken hjälp – bland annat ekonomisk – som finns för blivande studenter.
– Låt er inte skrämmas av originalprislappen. Det finns sätt att komma runt den, manar Sanders från scenen.
Han lyssnar tålmodigt på tonåringarnas frågor, reflekterar, vinkar upp folk på scenen, lämnar ibland över en fråga till studievägledarna. Han uppmuntrar och visar sympati men daltar inte.
– Vet ni vad, livet är skrämmande. Och det skadar inte att komma ut och se hur livet är i en storstad, upplyser han en kille som frågar om råd för den som ska flytta hemifrån.
– Håll mikrofonen närmare, säger han barskt till en tjej som pratar för tyst.
När mötet avslutas bildas en kö framför scenen. Innan Sanders kan åka väntar småprat och foton. Jag räcker mobilen till en kvinna i blå t-shirt och ber Sanders om ett foto.
– Jag jobbar för en svensk tidning, skulle jag kunna ställa några frågor? säger jag snabbt.
– Jaså Sverige, säger han, ser intresserad ut och säger ja till ett par frågor.
Du pratar ofta om Sveriges och andra skandinaviska länders skolsystem som en inspiration. Kan du säga några ord om det?
– Som alla andra ställen i världen så har skandinaviska länder sina problem, men de har åstadkommit mycket som jag tror stora delar av världen inte tar för givet. I alla era länder i Skandinavien kan människor gå till doktorn när de behöver utan att behöva oroa sig för räkningen, collegeutbildning är som jag förstår det gratis i de flesta länderna. Det är viktiga framsteg, det är verkligen imponerande, och jag tror att det finns mycket vi i USA kan lära från några av de modellerna.
I dag pratade du inte bara om att göra college avgiftsfritt utan även om hur unga ska kunna studera med dagens förutsättningar.
– Jag vill göra alla medvetna om att det finns program som kan hjälpa dem, det är något vi inte är särskilt tydliga med. Ännu tydligare och enklare vore att göra alla offentliga universitet avgiftsfria.
När tror du att det kan vara gratis?
– Vi kämpar för det och det börjar röra på sig. Delstaten New York har gjort det, Tennessee för tvååriga college, Kalifornien jobbar på det, Oregon jobbar på det, Chicago. Steg för steg går vi framåt.
– Okej, säger han snabbt med ett tonfall som markerar att intervjun är över.
Han vänder på klacken och jag inser att jag inte frågat hur han ser på sin egen politiska framtid.
Senator, tänker du ställa upp i nästa presidentval?
– Åhhh, säger han irriterat och viftar till med handen bakom sig, som för att schasa bort frågan, och stegar mot utgången.
Spekulationerna är redan i full gång, men svaret lär vänta på sig. Kanske vill Sanders först se hur långt han kan flytta det demokratiska partiet i progressiv riktning – utan att för den skull ansluta sig till det. Förra helgen gav han i en tv-intervju besked i en annan fråga som många ställt. Kommer han att ställa upp för omval till senator 2018 och i så fall som demokrat eller oberoende?
– Jag är en oberoende och jag har alltid ställt upp som oberoende i Vermont, även om jag röstar med Demokraterna i senaten. Det har jag gjort under lång tid och det är vad jag kommer att fortsätta göra, förklarade han.