Försiktigt glädjande besked kom från Turkiet idag, när journalisten Erol Önderoglu, som representerar Reportrar utan gränser i landet, gick fri efter en över tre år lång rättegångsprocess. Han hörde till den grupp journalister som under sommaren 2016 visade stöd till den kurdiska, regeringskritiska dagstidningen Özgur Gundem. Detta genom att de trädde in som vikarierande chefredaktörer en dag i taget. Tidningens ordinarie personal satt för det mesta redan fängslade.
President Recep Tayyip Erdogan lät till sist ändå stänga ner Özgur Gundem. Sedan åtalades Erol Önderoglu och ett flertal andra för att ha spridit ”terroristpropaganda”, för att ha ”hyllat brott” och för att ”medvetet ha uppviglat till brott”. Han riskerade 14,5 år i fängelse.
Torsdagens något oväntade besked om att Erol Önderoglu frikänns från åtalspunkterna är en lättnad även för hans kollega Erik Halkjaer, ordförande för Reportrar utan gränser i Sverige:
– Det här är en fantastisk nyhet, vi har väntat på detta i tre år. Det är ju helt absurt att anklaga en journalist för terrorbrott, bara för att han gjort sitt jobb. Han var chefredaktör under en dag på en tidning.
Erik Halkjaer betonar att längden på rättegången har varit lika absurd. Det visar på det turkiska rättsväsendets systematiska trakassering av journalister, genom att man drar ut på rättegångsprocesserna så länge som möjligt för att äta upp både tid och kraft. Även om de åtalade till sist blir frikända, så handlar det om trakasserier.
– Det här är en seger för pressfriheten och för alla journalister i Turkiet. Men det är ju tyvärr så att det sitter ett flertal andra journalister i liknande situationer. De väntar ännu på rättegångar, säger Erik Halkjaer.
Världens största fängelse för journalister
Turkiet är världens största fängelse för journalister. I juni intervjuade jag själv Erol Önderoglu. Han berättade då att 90 procent av alla mainstream-medier ligger i Erdogans händer, och det fåtal oberoende medier som ännu kvarstår är alla föremål för olika stadier av brottsundersökningar. Samtidigt som nästa steg är att regimen går till angrepp mot utländska mediehus med särskild Turkietbevakning.
– Regeringen har fått igenom en ny lag som tillåter myndigheterna att förbjuda alla former av internetinnehåll, även om det är nyheter och oavsett om det är inhemskt eller utländskt material. Vi tror att det här är ett förberedande steg för att hantera Deutsche Welle, BBC och andra västeuropeiska medier som har egna redaktioner med Turkietbevakning, sa Erol Önderoglu.
Kort efteråt publicerade en regeringslojal turkisk ”tankesmedja” en uppmärksammad, 220-sidig rapport där man listat turkiska journalister som arbetar för dessa västerländska medier, och där man även radat upp deras aktiviteter i sociala medier. Till och med andra människor som delat deras tweets och artiklar har pekats ut. En kartläggning, som givetvis kan leda till utökad repression.
I november i år tvingas Erol Önderoglu även återvända till domstolen, då han står åtalad för exakt samma typ av ”terrorbrott” – den här gången för att ha visat stöd till några universitetsstudenter som protesterade mot Erdogan.
– Det vore trist om jag blir dömd till fängelse, sa Erol Önderoglu till mig i juni. Men det är något som drabbar många journalister, människorättsförsvarare och politiker i dagens Turkiet. Målet är att tysta all form av kritik över att landets invånare nekas sina fundamentala rättigheter.