En berättelse om två katastrofdrabbade städer

Bombay har bland de högsta fastighetspriserna i världen. Stora kontorskomplex har byggts rakt över träsk och våtmarker. Staden har växt snabbt och de höga fastighetspriserna har drivit på utvecklingen att bygga på lågt liggande flodnära områden. I Houston finns liknande förhållanden.

En platt stad i ett orkanbälte, där tiotusentals hektar våtmark asfalterats över i en oreglerad fastighetsutveckling. Båda städerna har mycket svag eller ingen detaljplanläggning och när orkanen Harvey drog in över Houston och monsunregnen föll över södra Asien blev förstörelsen stor.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Runt de båda städerna finns de fattigas områden. De är de mest sårbara områdena i städer som i sig växt sig oerhört sårbara. För någonstans ska alla som söker sig till storstädernas arbetstillfällen bo. I Bombays fall rena slumområden, informella bosättningar i områdets känsligaste områden. Det är där de värst drabbade av översvämningarna bor.

I Houston rör det sig om bostadskomplex byggda på den billigaste marken, flodnära våtmarker, där låginkomsttagare bor – inte bara på den känsligaste marken, utan också ofta närmast kemifabrikerna och petroleumindustrin, som drabbades av bränder och gasutsläpp i spåren av Harvey.

I såväl indiska som amerikanska tidningar diskuteras nu just detta. Hur stadsplaneringen har del i de katastrofala följderna. Det handlar lika mycket om extremstäder som det handlar om extremväder.

– Stora städer har visat sig oerhört sårbara för extremt väder. Vilket Houston är ett perfekt exempel på. En central faktor, särskilt sann för Houston, är att dagens kapitalism är kopplad till fastighetsspekulation och markexploatering. I Houston har tiotusentals hektar våtmark asfalterats över vilket drastiskt underlättat för översvämning, berättade författaren Ashley Dawson Houston, författare till boken ”Extreme cities”, nyligen för Dagens nyheter.

Efter 2005 års stora översvämningar i Bombay, då över 500 personer dog i staden, utlovades investeringar till översvämningssäkringar av staden, men staden har fortsatt växa på samma sätt, med massiv markexploatering i kustnära områden. Det skriver tre forskare på brittiska Institutet för utvecklingsstudier. De skriver vidare:

”I Houstons, liksom i Bombays fall, pekar experter på att brister i planering och styrning gällande landanvändning, har del i ansvaret för katastrofernas utfall.”

År 2050 beräknas hälften av Indiens befolkning bo i städer och många av landets städer delar Bombays problem.

– Nästan alla våra städer riskerar översvämningar till följd av ohämmad urbanisering och tömning av vattenkällor, säger Sushmita Sengupta på den Dehli-baserade tankesmedjan Center för forskning och miljö, till Reuters.

– Våtmarker som ska fungera som svampar för vattnet har byggts över, stormvattenavlopp är igentäppta med sopor och det finns ingenstans för vattnet att rinna av. Vart ska vattnet ta vägen, frågar hon sig.

I spåren av Harvey debatteras också just nu återuppbyggnadsprocessen. Affärstidningen Forbes föreslår att Davis-Bacon-lagen, som slår fast att offentligt finansierade byggnationer, inte får betala lägre löner än vad som är standard i området, ska skrotas inför återuppbyggnaden. Donald Trump var snabbt ute med att lova att skynda på skattesänkningar för medelklassen med anledning av orkanerna.

Från vänster luftas farhågor om ett nytt New Orleans, där återuppbyggnaden gick i kapitalets tecken. Där miljölagar och arbetsrättslagar rullades tillbaka och gav de företag, Halliburton och Bechtel som fick merparten av kontrakten, stora vinster. Skolsystemet privatiserades också av bara farten och ojämlikheten mellan vita och afroamerikaner växte.

Frågan är om makthavare, i så väl Indien som USA, inför återuppbyggnaden kommer att lära sig läxan. Så att städer planeras på ett mer hållbart sätt, så att de som har minst skuld i klimatförändringarna, inte fortsätter att drabbas hårdast av dem.