Nyligen meddelade den norska Nobelkommitténs ordförande, Berit Reiss-Andersen, att 51-åriga Narges Mohammadi tilldelas Nobels fredspris för sin kamp mot förtrycket av kvinnor i Iran och för att främja mänskliga rättigheter och frihet för alla. Ordföranden betonade i sammanhanget protesterna som har pågått sedan Mahsa Jina Amini dog i den iranska sedlighetspolisens förvar för drygt ett år sedan.
17-åriga Kiana Rahmani för familjens talan så här efter beskedet. Hennes far, Taghi Rahmani, talar inte franska eller engelska tillräckligt bra, enligt honom själv.
Sedan Nobels fredspris utannonserades har familjen pratat med journalister i princip hela dagarna. Oftast har det varit Kianas tvillingbror Ali som talat och tolk har närvarat.
Men efter att den palestinska terrororganisationen Hamas attackerade södra Israel i lördags har journalisters uppmärksamhet riktats åt ett annat håll och de har fått en lugn helg.
Familjen har ännu inte riktigt tagit in vad det faktiskt innebär med Nobelpriset, säger Kiana Rahmani till Dagens ETC.
– Vi var väldigt spända innan och visste att det fanns en chans att hon skulle få priset. Hon har ju tilldelats flera andra fina priser men det här är det allra mest prestigefyllda. Det gick som en stöt av stolthet och energi genom mig när jag fick veta, säger Kiana Rahmani.
”Vill att mamma ska komma hem”
Fredspristagarens dotter var nio år när hon träffade sin mamma senaste gången. Hon säger att hon saknar henne väldigt mycket och oroar sig för hennes hälsa. Men hon menar att Nobelpriset är ett slags bevis på att deras uppoffring är liten jämfört med hur viktig kampen är.
– Jag vill att mamma ska komma hem till oss, det är självklart. Men jag vill också att situationen ska förbättras i Iran att kampen för frihet ska befria alla kvinnor och min mamma gör mig stolt som vågar kämpa för det. Orkar hon så orkar jag, säger Kiana Rahmani.
Kiana Rahmani såg sin mor fysiskt sista gången när säkerhetspolisen stormade deras hem i Teheran. Polisen vände upp och ned på deras saker medan Kiana grät och höll i sin mamma. Till slut slet polisen mamman ur dotterns grepp och förde bort henne.
– Det var ett väldigt svårt ögonblick som jag aldrig kommer att glömma. Idag är jag stolt över hur lugn mamma var och hur hon lugnade mig. Det lugnet har tröstat mig under åren och det lugnet är med henne i allt hon gör, säger Kiana Rahmani.
Firade med andra fängslade
Narges Mohammadi är utbildad fysiker men har arbetat som journalist, författare och framförallt aktivist hela sitt vuxna liv. De senaste 20 åren har hon suttit fängslad i långa perioder. Familjen har inte kunnat tala med henne direkt på 19 månader. Men de vet via kontakter i fängelset att nyheten om Nobelpriset har nått henne och hon har kunnat fira tillsammans med sina fängslade medsystrar.
Taghi Rahmani har själv en historia som politisk aktivist i Iran. Han representerar ett nationalistreligiöst oppositionsparti och satt fängslad i Iran under 14 år innan han flydde med barnen till Frankrike. Amnesty International har utnämnt honom till samvetsfånge – en person som sitter fängslad för sina åsikter, precis som Narges Mohammadi är idag, trots att Iran menar att hennes brott är att "sprida propaganda mot staten”.
– Narges Mohammadi fick reda på att hon fått Nobelspriset samma eftermiddag, efter att meddelanden skickats till henne från männens avdelning i Evin-fängelset, där de är friare att ta emot samtal, berättar Taghi Rahmani.
Hon lyckades med vändande meddelande senare berätta att de firat inne i kvinnodelen av fängelset genom att bryta ut i sång och proklamera det budskap som ackompanjerat det senaste årets revolt mot regimen efter Mahsa Jina Aminis död: Kvinna, liv, frihet.
”Aldrig låtit sig skrämmas”
Regimen kallade priset "jävigt och politiskt" och talade förödmjukande om Mohammadi på bästa sändningstid i stats-tv.
Vad tror du att Nobelpriset kan ha för effekt framöver? Jag menar å ena sidan för er som familj, för Narges Mohammadi själv och å andra sidan för Iran och Irans folk? Kan det vara farligt, kan det påverka?
– Det viktiga är att Narges i Irans kvinnors och folks namn har tilldelats Nobels fredspris. Det är så viktigt att de inte glöms bort. Regimen talar förödmjukande om Narges… men världen ser en Nobelprisvinnnare, säger Taghi Rahmani.
Han menar att hon och familjen är medvetna om att situationen kan förvärras, framför allt för henne i fängelset, ett fängelse där hon har vittnat om systematisk tortyr och våld.
– Men hon har aldrig låtit sig skrämmas av regimens våld, vi är båda politiska aktivister, säger Taghi Rahmani.
Han tror att inom Iran kommer priset att leda till två saker. Det ena är att det kommer att samla feministiska rörelser och hjälpa dem att mobilisera sig genom en slags nyenergi för kampen som behövs efter flera bakslag och en omvärld som börjar se åt andra håll.
– Det andra är att olika grupperingar tyvärr kommer att försöka rida på uppmärksamheten, säger han utan att gå in på vilka politiska grupperingar han syftar på.
Alla reser till ceremonin i Norge
Men han hoppas att det ska kunna samla en “riktig opposition” att utmana regimen. Han själv och Mohammadi tillhör nationalist-religiösa demokraterna och reformisterna, Melli-mazhabi.
Familjen ska resa till Norge för att ta emot Nobelpriset i Narges Mohammadis namn i december.
– Barnen ska hålla tal på franska å sin mammas vägnar, säger Taghi Rahmani.
– Vi ska säga att det här är ett pris tillägnat Irans kvinnor och hela det iranska folket, säger Kiana Rahmani.
