– Vi har skrikit oss hesa i över 15 månader för en vapenvila. Det vi vill se är ett långvarigt stopp på attackerna. Det är inte första gången vi hör att det är nära en vapenvila, säger Frida Lagerholm på Läkare utan gränser. 

Flera gånger tidigare har ett avtal varit nära för att sedan rinna Gazas civilbefolkning ur händerna. Läget är extremt. 

– Det är klart att det här ger ett hopp. Många av våra kollegor har själva flytt flera gånger och har sett kollegor eller närstående bli dödade, säger Frida Lagerholm. 

”Djupt mentalt sår”

När bomberna väl slutar falla kommer det vara för sent för många.

– Många har dött. Av krigsskador och brist på mat, rent vatten och medicinska evakueringar. Det är en kamp mot klockan för att rädda alla som är skadade. Vad vi har kunnat göra under kriget har varit väldigt begränsat – vår personal och sjukhus har flera gånger blivit beskjutna. Om det blir vapenvila kan vi tänka lite mer långsiktigt, säger Frida Lagerholm. 

Sedan kriget bröt ut är det många med diabetes, cancer och andra allvarliga eller kroniska sjukdomar som inte har fått behandling. 

– Man glömmer ofta bort det, för man ser bara krigsskadorna. 

Åtta Läkare utan gränser dödade av Israel

Åtta anställda från Läkare utan gränser har dödats sedan kriget bröt ut. Frida Lagerholm rabblar upp de senaste siffrorna: över 46 000 döda, över 100 000 skadade. Siffror som sannolikt är rejält underdrivna. 

Siffrorna vänjer man sig vid att se, även om man intellektuellt vet att de är ”galna”. De direkta vittnesmålen går det inte att bli ”immun” mot, fortsätter hon.

I Gaza har de ställts inför ett knepigt moraliskt dilemma: Att ta sig till sjukhuset eller den mobila kliniken kan vara förenat med livsfara för patienten.

– Det här kriget innebär ett otroligt djupt mentalt sår hos befolkningen. Gaza är i ruiner – inklusive våra sjukhus och kliniker. Brännskadekliniken som jag själv besökte för två år sedan finns inte längre, säger Frida Lagerholm.

Nödhjälp, utvärdering, återuppbyggnad

På plats i Amman, Jordanien, befinner sig Sophie Driscoll, som är kommunikationsansvarig på hjälporganisationen International rescue committee. Att hon jobbar från Amman beror på den komplicerade visumprocessen i Israel och de ockuperade palestinska områdena, berättar hon. Det absolut mest akuta är att nödhjälp når Gazas befolkning, säger Sophie Driscoll. 

– Nödhjälp är den omedelbara prioriteringen. Sedan behöver vi göra utvärderingar av situationen och behoven för att förstå hur människors behov kommer att förändras och utvecklas. Vi måste förstå vart människor tar vägen, hur deras liv ser ut sedan när de – om de kan – återvänder hem, säger Sophie Driscoll. 

I det lite längre loppet handlar det bland annat om att rädda kritisk infrastruktur, som vattenkällor, bagerier, sjukhus och elförsörjning. Och psykosocialt stöd, betonar hon.

– Och långsiktigt mer permanent återuppbyggnad.

Farligt kontaktförbud 

Samtidigt som en vapenvila ser ut att vara nära förestående dröjer det bara dagar innan två lagar som förbjuder FN:s hjälporganisation UNRWA träder i kraft, den 28 januari. Dagens ETChar tidigare rapporterat om lagarna och deras konsekvenser. Medan den ena lagen förbjuder UNRWA från att verka på Israels ”suveräna territorium” förbjuder den andra israeliska myndigheter från att ha någon som helst kontakt med UNRWA. 

Det här är någonting som i högsta grad kommer att påverka International rescue committee och många andra hjälporganisationer, som i sin tur koordinerar med FN:s UNRWA.

– Konsekvenserna för den humanitära sektorn kommer vara mycket långtgående. Ingen organisation kan ersätta UNRWA. Det handlar också om vår personals säkerhet, säger Sophie Driscoll.