Thamel är Katmandus kommersiella turiststadsdel. Här ligger butiker som säljer sovsäckar, tält och annan vandringsutrustning vägg-i-vägg med souvenirbutiker och resebyråer. Stark rökelse fyller luften och försäljarna försöker locka med ”bästa kasmirsjalarna i stan”. Två veckor efter det första skalvet är butiksinnehavarna tillbaka i Thamel, men de trånga gatorna är fortfarande tomma på utländska besökare.
– Turisterna har avbokat sina resor, säger Ram Sapkota, som driver trekkingarrangören Mountain Delights.
Han tror att det kommer ta minst ett år innan turismen återhämtar sig i landet.
– Medierna visar ju bara upp katastrofen genom jordbävningen och det skrämmer iväg turisterna, fortsätter Ram Sapkota.
Vissa kommer för att hjälpa
Men alla stannar inte hemma.Britten Peter Nolan och belgaren Andreas Luyts backpackade i Indien när den första jordbävningen slog till. De bestämde sig för att flyga till Nepal och hjälpa till med räddningsarbetet.
– Vi hittade en hjälporganisation och följde med ut till byarna i Dhading-distriktet, där vi delade ut ris och mediciner till lokalbefolkningen, berättar Peter Nolan.
De tycker att medierna överdriver situationen i landet, och båda vill stanna kvar och vandra i bergen.
– Jag ska förlänga mitt visum och stanna kvar en vecka till, säger Andreas Luyts.
Mycket röjning krävs
Samtidigt som Nepals regering sagt att man ska rensa upp jordskreden som täcker vandringslederna i Himalaya så att den lönsamma vandringsturismen kan komma igång inför höstsäsongen, återstår det mycket röjningsarbete i städerna. Staden Bhaktapur i Katmandudalen hade några av de bäst bevarade världsarvslämningarna i landet. Nu ligger Bhaktapur öde, och Durbar Square intill det kungliga palatset – som vanligtvis är fullt av turister med kameror – gapar tomt.
Volontärer istället för turister
Stora ytor som bestod av Bhaktapurs bostadshus och butiker har rasat samman. Ofta är det fattiga människor som inte har råd med tåligt byggmaterial, men lika ofta rör det sig om byggfusk, då många snabbt vill bygga nytt i turistkvarteren. På en kulle av bråte där det tidigare stod lägenhetshus ser Rojina Shakya från Katmandu ut över förödelsen. Hon och vännen – thailändaren Sun Rattanabunlung bestämde efter jordbävningen att de skulle hjälpa offren genom volontärarbete.
– Förut har jag turistat i Nepal, men nu startade vi ett socialt nätverk där vänner kunde donera pengar, berättar Sun Rattanabunlung.
Idén gav resultat: över 200 000 kronor samlades in på några dagar – som sedan förvandlades till mat, vatten och mediciner.
Rojina Shakya startade reseföretag ett par veckor före det första skalvet. Än så länge har bokningarna uteblivit, men hon vill att de turister som funderar på att åka till Nepal ska göra det.
– Det bästa för oss är om de kommer hit.
Människohandeln ökar
Även i naturkatastrofer finns det människor som vill sko sig på lidandet.
I jordbävningarnas spår har fallen av trafficking ökat. Det berättar Anuradha Koirala, grundare av hjälporganisationen Maiti Nepal, som hjälper kvinnor som hamnat i Nepals människohandel.
På organisationens inhägnade huvudkvarter i Katmandu tar organisationen hand om flickor som har drabbats av skalvet. Här är de säkra, men utanför ser läget annorlunda ut.
– Vi räddade nyss tre unga tjejer i Katmandudalen som var på väg att hamna i trafficking. Samtidigt har vi haft två våldtäktsfall i tältlägren, berättar Anuradha Koirala.
Hon beskriver situationen på landsbygden som mycket värre.
– Traffickingen har blivit värre de senaste veckorna, men både vi och våra advokater arbetar hårt med att motverka utvecklingen. Vi har redan sett till att ett par män har burats in.
”Pengarna försvinner”Kritik mot att mycket av pengarna som har skänkts till Nepal har försvunnit kommer från många håll. Nepal hamnar i toppen av antikorruptionsorganisationen Transparency Internationals lista över världens mest korrupta länder. En som öppet kritiserar sättet som landets regering hanterar katastrofen är Anil Shah. Han är vd för privata banken Mega Bank.
– Premiärministern har satt upp en nationell hjälpfond, som regeringen uppmanar att man ska sätta in pengar på, förklarar Anil Shah.
Summan som hittills har kommit in på kontot är okänd, men det rör sig om miljontals dollar från ett tiotal länder.
– Vi behöver pengar för att bygga upp vårt land, men vi behöver också insyn i vart pengarna tar vägen, och den finns inte.
40 procent försvinner
Anil Shah uppskattar att för varje 100-dollarssedel som nått Nepal efter den första jordbävningen så har 60 dollar gjort nytta, och ”ingen vet var resten av pengarna finns”.
Han uppskattar att återbyggnaden kommer ta minst tre år. Samtidigt säger han att landet inte har backat så mycket som man kan tro. Det beror på två saker: turism och transaktioner.
– Turismen består till stor del av backpackers. Det är unga människor som kommer hit ändå, som inte är beroende av att allt i landet fungerar, säger han och fortsätter:
– Landets största inkomst är pengaöverföringar från nepaleser som arbetar utomlands. De kommer fortsätta att skicka pengar, särkilt nu när pengarna behövs ännu mer.
Trots det dystra läget efter två jordbävningar på kort tid ser Anil positivt på framtiden.
– Jag är säker på att Nepals ungdomar kommer klara krisen. Många hjälper till som volontärer, jag ser elden i deras ögon.
– Därför väljer även jag att stanna här.
