– Vi vill arbeta för att såren ska kunna läka, sade den federala domaren Zunilda Niremperger i samband med att förhandlingarna i Buenos Aires inleddes i mitten av maj.
Processen började redan i april i provinsen Chaco, men en del av förhandlingarna hålls i den argentinska huvudstaden i syfte att öka uppmärksamheten. Platsen som valts i Buenos Aires är mycket symbolisk. Rättegången hålls i samma lokaler som användes som en tortyrcentral under militärdiktaturen mellan 1976 och 1983, då upp emot 30 000 regimkritiker kidnappades och mördades.
Sedan ska förhandlingarna fortsätta i Chaco igen, innan ett domslut meddelas.
– Målet är att få fram sanningen, vilket jag har kommit hit för att stötta. Det här är samma plats dit de förde min dotter efter att hon blivit kidnappad, säger Vera Vigevani de Jarach, 94.
Hon hade placerat sig längst fram på åskådarbänkarna klädd i den vita scarf som kännetecknar medlemmar i människorättsgruppen Mödrarna på Plaza de Mayo. Hennes enda dotter, då 18 år, försvann efter att militärjuntan hade gripit henne 1976.
Rättegången bygger på forskning om massakern, men också på officiella dokument och medierapporter i samband med händelsen samt på bandade vittnesmål från överlevande.
– Min mormor överlevde massakern. För oss innebär rättegången möjligheten till upprättelse, säger Miguel Iya Gómez, som även är chef för en myndighet i Chaco som arbetar för att förbättra situationen för urfolken i provinsen.
Koncentrationsläger för urfolk
Chaco förblev länge relativt orört efter koloniseringen av Latinamerika. Först i slutet av 1800-talet genomförde den argentinska staten militära insatser för att ta kontroll över provinsen och de urfolk som levde där. Sedan sattes delar av lokalbefolkningen i läger, så kallade ”reducciones”, med uppgift att utföra jordbruksarbete.
– I Chaco var dessa reducciones i drift mellan 1911 och 1956. De var en slags koncentrationsläger för urfolk, där de skulle disciplineras genom arbete, säger sociologen Marcelo Musante, som är specialiserad på den politik som bedrivits mot landets urinvånare.
Enligt antropologen Lena Dávila Da Rosa deltog mellan 800 och 1 000 människor i den protest som urfolken genomförde i Napalpi i juli 1924. De möttes av 130 poliser som valde att öppna eld mot demonstranterna. Offren beräknas ha varit flera hundra, enligt Alejandro Jasinski, utredare vid justitiedepartementets program för sanning och rättvisa.
– Men enligt den officiella dokumentationen dog bara fyra personer, som ska ha dödats i interna konfrontationer. Sedan avslutades den rättsliga utredningen snabbt, säger han.
Hittade massgravar
På senare år har dock lokalbefolkningens minnen av massakern fått nytt liv, mycket tack vare författaren och forskaren Juan Chico, som själv tillhörde urfolket. Han avled i covid-19 förra året.
– Juan började för 20 år sedan samla in muntliga vittnesmål, berättar David García.
Han är tolk och översättare av ett av de vanligaste språken bland ursprungsbefolkningarna i Chaco och jobbade tillsammans med Juan Chico.
– Det har varit en lång kamp att nå fram till denna rättegång, säger David García.
År 2019 upptäcktes massgravar vid den plats där massakern ägde rum nästan hundra år tidigare.
– Vår förhoppning är att processen ska lyfta fram sanningen om en händelse som måste bli begriplig för att rasism och främlingsfientlighet inte får fäste i Argentina, säger juristen Duilio Ramírez, som arbetar med människorättsfrågor för Chacos provinsregering.
Han hoppas att rättegången kan leda till att den argentinska staten tar ett större ansvar för de historiska övergrepp som har begåtts mot landets urinvånare – och de skadeståndsansvar det medför.
