Genom omfattande vaccinationsprogram har vi de senaste 70 åren i princip utrotat sjukdomar som mässling, polio och struplocksinflammation i Sverige – sjukdomar som barn dog av på 1940- och 50-talen. Inom all sjukvård måste riskerna vägas mot nyttan. Eftersom vaccin innehåller små doser av det virus de är tänkta att skydda från finns alltid risk för biverkningar. Vaccinationsskador kan vara en stor personlig tragedi, men inom sjukvården värderas alltid på den aggregerade nyttan, gruppnivån.

Dessutom testas alltid medicin och vaccin i flera faser innan de kommer ut på marknaden. Fas ett granskar om en medicin är skadlig för människor, i fas två testas hur effektivt det hjälper sjuka personer och i den tredje fasen görs stora tester för att undersöka medicinens effektivitet. Processen tar flera år. 

Arbetet började 1995

När en epidemi hotar upphör de långa säkerhetsprocesserna att gälla – det blir bråttom. Det omfattande vaccinationsprogrammet när svininfluensan kom är det mest aktuella exemplet. Vaccin köptes in och folk började vaccineras i stor skala. Resultatet vet vi, barn och unga drabbades av narkolepsi, en neurologisk livslång sjukdom. Ett samband konstaterades med vaccinet Pandemrix.

Men att ebolaviruset funnits latent i värddjur i Afrika har vi vetat sedan 70-talet. Den höga dödligheten, runt 70 procent, har också varit känd sedan länge. Varför har man inte agerat?

Faktum är att arbetet med att ta fram ett vaccin mot ebola började redan 1995. Då uppstod hysteri efter ett ebolautbrott i Zaire, nuvarande Kongo. Det sammanföll med en vid tidpunkten generell trend, i kölvattnet av hiv och aids, inom den internationella medicinska forskningen och smittskyddsproffsen: hotet från nya sjukdomar. Bakom låg vetskapen om att det finns okända och dödliga smittämnen i naturen som människan saknar skydd mot: hiv-viruset kom från apor i Afrika. Under en period fick forskningen stor uppmärksamhet och ledande medicinforskare började ta fram ett vaccin.

Hög dödlighet

Så vad hände? Enligt Inger Atterstam, medicinreporter på Svenska Dagbladet, kom insikten om att ebolaviruset inte utgjorde något hot mot västvärlden. Sjukdomsförloppet går snabbt och dödligheten är hög. I vår del av världen har vi så välfungerande sjukvårdssystem att det inte skulle kunna få fäste. Det är helt enkelt en ”fattigmanssjukdom” i Afrika. 

Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet, säger att den tesen stämmer väl.

– Det här har drabbat namnlösa och ansiktslösa afrikaner. Vi har haft flera utbrott sedan 70-talet, men man har dragit slutsatsen att det är en sjukdom som begränsat sig själv på grund av den höga dödligheten. Men skillnaden är att utbrotten då drabbat centrala Afrika som har en annan samhällsstruktur och bättre sjukvård. Nu kom den till ett oroligt hörn av världen med dåligt fungerande sjukvård. 

Genmbrott i forskningen

Men kanske kan ett vaccin vara på gång. Senaste veckorna har det rapporterats om genombrott i forskningen på flera håll. I Pennsylvania i USA utvecklas syntetiska vacciner, där viruset som vaccinet ska skydda emot inte ingår i själva läkemedlet. Även traditionella vaccin, där små doser av viruset ingår för att bygga upp ett skydd i immunförsvaret, testas. Men det är oklart hur stor spridning dessa kommer få, även om det talas om att det kan finnas tillgängligt i början av nästa år. 

– Det är pengar som styr, det är extremt dyrt att utveckla och producera vaccinet. Om läkemedelsföretagen är beredda att satsa bygger på riskvärdering, och i den värderingen utgår man från den rika världen, säger Björn Olsen. 

Tror du att vi kommer ha ett vaccin på plats snart som kan användas i de drabbade länder i Västafrika?

– Nej, jag tror inte det. Det skulle möjligtvis vara för sjukvårdspersonal, men inte som kommer de vanliga medborgarna till del. Generellt finns också en övertro på vacciner, det är bättre att satsa på att så fort som möjligt få bukt på det här utbrottet, säger Björn Olsen.