Spöstraff stoppar inte malaysiska queerpunkare

Enligt Global Trans Right Index är Malaysia världens näst värsta land för transpersoner att leva i.

– Jag är förvånad över att Malaysia inte hamnar på sista plats, säger Faris Saad.

Liksom de tre andra medlemmana i bandet Shh… Diam! (Håll… käft!) stämmer han sitt instrument för att repa. Alla är queers och deras låttexter belyser situationen för hbtqi-personer i Malaysia – ett land där samkönat sex är förbjudet.

– Vi vet aldrig om en video, vår musik eller denna intervju blir droppen som får bägaren att rinna över hos myndigheterna, säger 30-åriga basisten Cheryl Lee Yesudas.

Punkattityd med humor

Afi, 32 år, sätter sig bakom trummorna medan Faris Saad, Cheryl Lee Yesudas och 40-åriga gitarristen Yon pluggar in sina instrumentkablar i förstärkarna. De river först av ”Lonely lesbian”, en tryckarvänlig garagepoplåt och fortsätter sedan med singalong-punkdängan ”I woke up gay”. Därefter följer en låtkavalkad som får det att koka i skallen på den som gillar att klassificera. Jazz, punk, disco, pop, hardcore, ska och metal blandas vilt.

– Inte ens vi själva kan klassificera vår musik, säger Faris Saad efter repet.

Attitydmässigt ser de sig som punkband, men låtarna levererar inga stenhårda hästsparkar mot systemet.

– Vi kommunicerar med humor. Det gör det lättare för folk att relatera och förstå våra texter, säger Faris Saad.

”I woke up gay” handlar till exempel om en person som vaknar en morgon och upptäcker att hen är gay. Hen ringer omgående sin chef och sjukskriver sig. En utbredd uppfattning i Malaysia är nämligen att homosexualitet är en sjukdom.

– Våra texter är ganska enkla, men samtidigt försöker vi ha så många dolda budskap som möjligt, säger Faris Saad.

Uppkäftig lesbisk kärlek

Shh… Diam! bildades av Faris Saad, Yon och två andra lesbiska tjejer som en engångsgrej på ett gayparty 2009.

– Vi hade inte ens egna instrument och kunde bara spela en cover med The Cranberries. Vi var så jävla usla att vi ville kasta av oss själva från scenen. Samtidigt hade vi kul och bestämde oss för att fortsätta, berättar Faris Saad.

De fick många gig för att de var ett av ett fåtal band som enbart bestod av tjejer. En av deras första egna låtar, ”Julie – Don’t Listen To Them”, är en uppkäftig lesbisk kärlekssång som troligen var anledningen till att allt fler queers började dyka upp på spelningarna. Shh… Diam! blev snabbt klassat som queerband och släppte sitt debutalbum 2010 på eget bolag. De har därefter spelat in ytterligare tre fullängdare.

– Vårt främsta mål är att förändra människors attityd mot hbtqi-personer och berätta hur lagstiftningen påverkar oss, säger Faris Saad.

Brottsbalkens sektion 377, från brittiska kolonialtiden (1824-1957), stipulerar upp till 20 års fängelse, böter eller spöstraff för ”könsumgänge som går emot naturens lagar”. Musiken tjänar som ett retreat i en tuff verklighet.

– Om en enda ensam queerperson känner sig lycklig, underhållen och har kul under timmen som vi spelar, då har vi lyckats med vårt jobb, säger Faris Saad.

Två rättssystem

Kvarteret, där replokalen ligger, är som en ö av tre- och fyravåningshus omringade av ett hav av skyskrapor. De flesta har byggts efter att landets ekonomiska utveckling sköt fart under 1970- och 1980-talen. Samtidigt har utvecklingen av hbtqi-rättigheter gått bakåt.

– På 1970-talet var Malaysia ett ganska tolerant land. Det var det enda landet i Sydostasien där regeringen subventionerade könsbekräftande behandlingar på allmänna sjukhus. Det ändrade sig med wahhabism-vågen i början av 1980-talet, säger Faris Saad.

Wahhabism, en av de strängaste tolkningarna av sunni-islam, började bland annat växa sig stark till följd av stärkta relationer med Saudiarabien. Sedan 1980-talet har samtliga 14 delstater i Malaysia fått shariadomstolar. Deras jurisdiktion gäller endast de cirka 63 procent av landets 35 miljoner invånare som är muslimer. Shariadomstolarna bestämmer över frågor som rör familj, arv, personlig status och islamsk moral. Alla i bandet är muslimer på papper, utom Cheryl Lee Yesudas som kommer från en kristen, indisk familj.

– Men jag har konverterat till buddhism eftersom det är den minst strukturerade religionen. I Malaysia måste man ha en religion, förklarar hon.

Fatwa mot könskorrigering

1982 utfärdade Nationella Fatwarådet en fatwa, eller religiöst påbud, som förbjöd könskorrigering. Därefter har allmänna sjukhus slutat att utföra det. Faris Saad gjorde sin könsbekräftande behandling på ett privat sjukhus, men könet han tilldelades i födelsebeviset är hugget i sten. Det går inte att ändra juridiskt kön i Malaysia. Samtidigt förbjuder alla delstaters sharialagar en ”man att försöka vara kvinna”. I sex av dem är det även olagligt att vara transman.

– Varje gång jag visar mitt id, till exempel på en bank, finns det risk att någon tjallar om att ”här är en kvinna som låtsas vara man”, säger Faris Saad.

Han blir ofta trakasserad när han visar sitt id vid trafikkontroller.

– Och många transpersoner drar sig för att söka hälsovård. Man vet aldrig vad för attityd som sjukvårdspersonalen har, säger han.

Inga diskriminerings- eller hatbrottslagar skyddar hbtqi-personer.

– Därmed kan folk säga vad de vill till oss. Jag kan bli sparkad från jobbet enbart för att jag är den jag är. Jag kan skatta mig lycklig som jobbar i mediebranschen där de flesta är öppensinnade, säger Faris Saad. 

Spelningar i Sverige

För de andra i bandet är det något lättare – så länge de inte skyltar med att de är queers. Afi är fåordig och vill inte vara med på närbilder.

– Hbtqi-personer är inte särskilt synliga. De flesta kommer bara ut inför sina partners, säger Cheryl Lee Yesudas.

Ibland får hon höra skymford på gatan.

– Tidigare hade jag rakad skalle. Då glodde folk ofta på mig. Jag tror det beror på homofobi, eller kanske transfobi. Jag ser ju varken ut som en kvinna eller man, säger hon.

Samtliga står på god fot med sina familjer. Men det är bara Faris Saad som lyckats ha några djupare samtal med familjen om sin sexuella läggning och könsidentitet. 

– Men för mig är det viktigaste att mina partners accepterar mig för den jag är, säger Yon, som är bisexuell.

Bandet har haft flera spelningar runtom i Sydostasien och gjort två Europaturnéer. De lirade bland annat i Göteborg och Malmö 2016. I Malaysia spelar de i huvudsak på undergroundklubbar, men också på köpcenter, restauranger och privata fester. De drar blandad publik, men framför allt punkare och queers. 2019 gjorde Shh… Diam! även soundtracket till pjäsen ”To Which My Brother Laughed” som var en reaktion mot att två kvinnor hade dömts till spöstraff av en shariadomstol. Straffet, som utfördes inför åskådare, var en påföljd av att kvinnorna hade försökt ha sex med varandra.

Kyssen stoppade hela festivalen

Shh… Diam! får sin beskärda del av hat på sociala medier, men det har aldrig blivit tjafs på gigen. Trygghet är dock en utopi. Vid sidan av lagarna som direkt riktar sig mot hbtqi-personer kan de anklagas för en uppsjö av andra brott. Till exempel för blasfemi eller för att bryta mot kommunikations- och multimedialagen som förbjuder publicering av material som kan vara stötande eller förargande.

– Det ger myndigheterna en stor lucka att tolka vår musik som ett hot mot status quo, säger Cheryl Lee Yesudas.

Artister måste följa underhållningsriktlinjer vid framträdanden. Crossdressing är förbjudet, likaså att visa upp ”propagandasymboler”. En festivalarrangör berättade för ETC att hen aldrig bokar artister som kan anses vara hbtqi-vänliga. Det kan äventyra hela festivalen.

– Det är en konsekvens av luddiga lagar som leder till kulturell självcensur. Folk är rädda att mista sin inkomst – och det är förståeligt, säger Faris Saad.

I juli 2023 hölls en konsert med det engelska bandet The 1975 på en festival i Kuala Lumpur. Sångaren Matthew Healy kritiserade landets hbtqi-lagar och kysste sedan en manlig bandmedlem på scen. Myndigheterna gick då in och avbröt både konsert och hela festivalen, som skulle ha pågått i tre dagar. The 1975 blev bannlysta i Malaysia och stämdes på motsvarande omkring 27 miljoner kronor av arrangörerna.

– Att arrangörerna vidtog rättsliga åtgärder mot bandet är ett väldigt dåligt prejudikat. De borde ha tagit det till myndigheterna i stället, menar Cheryl Lee Yesudas.

Transpunkare i exil

Kort efter festivalen drogs nya och hårdare underhållningsriktlinjer upp för högre läroanstalter. Situationen har lett till att många hbtqi-personer flyr utomlands för att gifta sig, byta juridiskt kön och annat de förnekas i Malaysia. Yon lirar även trummor i queerpunkbandet TingTongKetz (Galna Katter). För två år sedan drog bandets låtskrivare och fronttranskvinna, Shika Thibault, till Storbritannien när hon hade fått flyktingstatus. Jag når henne via telefon i hennes nya hemstad London.

– Malaysiska transpersoner måste flytta utomlands för att kunna leva normala liv, säger Shika Thibault.

Hon bildade TingTongKetz med tre andra queerkvinnor 2018. Samma år släpptes debutalbumet ”Enjoy the Monsoon”.

– Texterna handlar framför allt om mina personliga erfarenheter som transkvinna i Malaysia, berättar hon.

Shika Thibault, som är 48 år, växte upp i en konservativ muslimsk familj och insåg tidigt att hon var tjej. När hon var i puberteten började hon bära kvinnokläder. Det ledde till att hon försköts av sin familj. Med olika medel och stipendier har hon kunnat gå högre konstutbildningar i såväl Malaysia som utomlands. 2015 genomgick hon könsbekräftande behandling i Thailand. Även om livet inte är en dans på rosor för någon hbtqi-person i Malaysia så är transkvinnor extra utsatta.

– Vi får utstå mycket trakasserier. Anmäler vi det för polisen blir vi utskrattade samtidigt som religiösa myndigheter kan arrestera oss när som helst för crossdressing. Och det är väldigt svårt för oss att få jobb, säger hon.

Tvingas sälja sex

Shika Thibault är illustratör, men många andra transkvinnor tvingas sälja sex för att överleva. På första plattan delar hon med sig av sin och andra malaysiska transkvinnors verklighet i ackompanjemang till skramliga garagepunktoner.

– Vårt första album är väldigt punkigt och texterna går rakt på sak. På vår andra fullängdare ”Misi Destinasi” är budskapen mer dolda och musiken experimentell, säger hon.

Texterna är på manglish, ett informellt kreolspråk.

– Jag tycker det är viktigt att sjunga på manglish eftersom vi pratar det till vardags, säger Shika Thibault.

Hon ser texterna som bidrag till den malaysiska litteraturen som i övrigt är svältfödd på berättelser om hbtqi-personer.

– När det gäller spelningar så har vi bara haft ett fåtal i Kuala Lumpur, framför allt i slutna miljöer. Vid typ två tillfällen har vi spelat på punkställen, men jag har inte känt mig helt trygg där. Det har känts som ett risktagande, säger Shika Thibault.

Hon anser att Malaysia rör sig i fel riktning. I det senaste valet, i november 2022, fick inget parti tydlig majoritet. De olika koalitionerna tvingades hitta stöd i parlamentet där islamistiska Parti Islam Se-Malaysia nu är största partiet. I London har hon heltidsjobb som illustratör och TingTongKetz existerar fortfarande. Nyligen var trummisen Yon på besök. Då spelade de in en ny singel.

– Det känns som jag kan leva till hundra procent nu. Jag borde ha lämnat Malaysia för länge sedan, avslutar Shika Thibault.

Juridiska vapen

På en veganrestaurang, i ett låghusområde i Kuala Lumpur, träffar jag Thilaga Sulathireh som är ickebinär och grundare till människorättsorganisationen Justice for Sisters, JFS. Hon berättar att religiösa ledare från andra samfund än det muslimska sällan uttalar sig om hbtqi-frågor.

– Men vi vill inte bidra till islamofobi när vi pratar om kriminalisering av hbtqi-personer. Lagarna i brottsbalken kan ju sägas ha ursprung i kristendom eller judendom. Sharialagarna är islamsk jurisdiktion, men det finns många muslimskt rättslärda som ifrågasätter dem och huruvida människor över huvud taget har rätt att kriminalisera personliga och religiösa synder, säger hon.

JFS slåss för hbtqi-personers rättigheter med framför allt juridiska medel. Man har flera gånger gått till federala domstolar och överklagat shariadomar. Shariadomstolar får inte utdöma straff för brott som redan täcks av brottsbalken. Med detta som slagträ vann JFS ett mål 2021. Det rörde sex män som hade dömts till böter och spöstraff av en shariadomstol för att ha deltagit i ”homosexuella aktiviteter”. Eftersom detta ”brott” täcks av brottsbalken förklarade den federala domstolen shariadomen som okonstitutionell.

– Även i andra fall har våra jurister hävdat att sharialagar mot transpersoner bryter mot grundlagen, säger Thilaga Sulathireh. 

”Förolämpar islam”

Det resulterade i att hovrätten 2014 förklarade sektion 66 i delstaten Negeri Sembilans sharialagstiftning som grundlagsstridig. Sektionen förbjöd män att bära kvinnliga kläder eller posera som kvinnor på allmänna platser. I praktiken innebar det att transkvinnor inte kunde åtnjuta sin konstitutionella rätt till rörelsefrihet, försörjning med mera.

– Efter det blev ingen arresterad för att ha brutit mot sektion 66, säger Thilaga Sulathireh.

Myntets baksida är att shariadomstolarna i stället stiftar nya lagar eller omtolkar befintliga. I januari 2021 grep shariapolisen transkvinnan Nur Sajat, en muslimsk kändisentreprenör, för att ha förolämpat islam genom att som man offentligt ha varit klädd som kvinna. Bevismaterialet var foton på Instagram där hon var klädd i en rosa abaya (ett muslimskt kvinnoytterplagg) och blommig slöja på en religiös välgörenhetsgala. Hon riskerade tre års fängelse, men flydde till Australien innan rättegången.

– Att anklaga någon för förolämpning av islam är väldigt allvarligt. Det framställer transidentitet som en direkt förolämpning mot islam, säger Thilaga Sulathireh.

Hen ser de tuffare underhållningsriktlinjerna som kränkningar av mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och konstnärlig frihet som knappast leder till mindre trans- och homofobi. 

Thilaga Sulathireh har varit på flera spelningar med Shh… Diam!

– Där råder en eufori som jag och mitt påverkansarbete aldrig kan åstadkomma. När Shh… Diam!” sjunger refrängen ”everybody's gay” jublar publiken och sjunger med. Det uppstår en eufori som inte lämnar någon oberörd.