Han kastar sig mellan utläggningar om filosofen Debord, filmen ”V för Vendetta” och hur svårt det är att hitta potent marijuana där han just nu befinner sig. Men så svårt är det kanske inte, för rummet fylls av böljande rökstrimmor. 

Dominik kallar sig partisan. Han lever ett liv på flykt, surfar mellan soffor och mellan tillfälliga flickvänner (det senare har han också utläggningar om). Han har fortfarande en romantisk inställning till att turnera genom Putins slutna Ryssland som ambulerande sabotör. Men det är ingen lek. Han, och det nätverk han ingår i, utför attentat mot infrastruktur, mot militärens och polisens fordon, mot lokaler och monument som anses representera regimen. 

Slår till mot rekryteringskontor

Dominik föddes ungefär samtidigt som den före detta KGB-agenten tog makten, alltså runt millennieskiftet. Han har växt upp med Putin. Han säger att han tidigt kände att något var fel, men att han inte kunde sätta ord på det förrän han mötte likasinnade genom den alternativa musikscenen och genom sena sittningar på universitetets pub. 

Det började med vänskap och, vartefter förtroenden gavs och togs emot, började någonting ta form. Subversivt klotter. Hur kittlande det var att göra det förbjudna. Hur rätt det kändes. Pysa polisbilar. Flygblad med Putin och andra Kreml-figurer i obscena sammanhang. Det var för bara några år sedan. Före kriget. Nu är det på riktigt.

Dominik blåser ut en tjock ring. 

– Förut hade jag väl fått fängelse eller skickats till hispan. Men tar de mig idag, då blir jag skjuten på fläcken.

Han har säkert rätt. Det handlar inte om kladdigt klotter längre, utan om avancerade angrepp mot järnvägens växelstationer och telekommunikation och arméns rekryteringskontor. 

Gruppen rör sig över stora områden, till synes utan mönster, slumpmässigt. Det är ett sätt att undgå kartläggning och upptäckt. 

– Sedan är vi rätt kaotiska som personer, vi kan bestämma oss väldigt snabbt ibland, sedan kör vi, sedan sticker vi till nästa ställe, resonerar Dominik.

”Dynamitardens paradis”

Han tror att den ryska staten har avsatt betydande resurser för att gripa honom. Och för att censurera nyheter och inlägg om deras sabotage, så att dessa nå ut till allmänheten. Det gäller inte bara traditionella medier, utan även sociala som Telegram. Hela trådar försvinner. 

Vi sprängde en bil för en känd influencer som kört massa Z-skit och solat sig på Krim.

– Jag har ett exempel, säger Dominik. 

– Vi sprängde en bil för en känd influencer som kört massa Z-skit och solat sig på Krim. Boom, ingen mer BMW! Det där började dyka upp på Telegram men raderades nästan direkt.

– Samtidigt är Ryssland så stort och så analogt. Det går att röra sig under radarn om man är smart. Det är inte som Kina där övervakningssystem håller koll på allt och alla. 

Vad får ni tag på sprängmedel?

– Allt du behöver är en bultsax och hitta närmaste bygge. Jag skojar inte. Ryssland är dynamitardens paradis.

Hur vet ni vad ni ska göra med det?

– Hahaha. Internet! Det är svårare att koka potatis.

”Putin är livrädd”

Dominiks motivation är ett demokratiskt Ryssland. Allmänna val. Då måste den sittande makten störtas. Han ser sig som inspiratör. Att visa att det finns möjlighet att göra motstånd. Att makten är sårbar, att dess kontroll inte är absolut.

– Diktatorn är livrädd för sitt eget folk. Jag tror att fler kommer att upptäcka det. Vi skapar sprickor.

Har du några kontakter med Ukraina?

– Med typ staten eller underrättelsetjänsten? Nej, inte ett dugg. Däremot med aktivister som vill ha fred, som vill att vi ska kunna existera tillsammans.

Vad gör du om fem år?

– Ligger på en skön strand eller ligger i jorden, hahaha. Vi får se vad som händer. 

Men allvarligt, vad ser du för framtid?

– Jag hoppas på ett nytt Ryssland. Det är ett fantastiskt land, men ett sjukt land som tagits över av galna män. Jag har bara upplevt det här. Jag vill ha det mer… normalt. Jag är beredd att göra nästan vad som helst för att hjälpa till.

Vad är du inte beredd att göra?

– Jag dödar ingen. Inte ens poliser eller militärer. Det kommer aldrig att hända. Det är inte rätt väg. Men annars har jag inga gränser. När du väl har börjat med det här så försvinner de. 

Vad säger din familj?

– Nästa fråga.

Vet de inget?

– Nästa fråga. Jag vill inte blanda in någon annan.

Vad blir din grupps nästa aktion?

– En mobilmast som används av Rosgvardia (nationalgardet).

Hur har ni valt den?

– Vi får tips. Det finns många där ute som avskyr regimen. Men vi väljer själva, ingen säger oss åt oss vad vi ska göra.

Till sist, någon hälsning till Sverige?

– Ge inte upp om oss.