1995 föll den så kallade Bosman-domen – uppkallad efter den belgiske fotbollsspelaren Jean-Marc Bosman – som tog bort begränsningarna för hur spelare utan kontrakt fick flytta mellan klubbar, baserat på principen om fri rörlighet för arbetskraft inom EU. Innan dess var klubbar tvungna att betala en transfersumma för att värva spelare, även då de var kontraktslösa.
Jean-Marc Bosman erbjöds av sin klubb 25 procent av sin tidigare lön när hans kontrakt hade gått ut. När han sa att han då ville lämna klubben så krävde den en väldigt hög transfersumma, högre än någon annan klubb var villig att betala. Forskarna menar på att fallet är ett tydligt prov på så kallade monopsonisk makt, alltså att företag begränsar konkurrensen på arbetsmarknaden.
Efter domen var spelare i EU fria att byta till en annan klubb när deras kontrakt löpt ut. Under samma tidsperiod ändrades även kvoterna för antal utländska spelare i de europeiska ligorna.
Lönediskrimineringen försvann
Forskare på Stockholms universitet, SU, och Université Paris-Saclay har nu undersökt hur så pass drastiska förändringar på arbetsmarknaden påverkade lönediskrimineringen. De undersökte därför löneförhållandena i den engelska fotbollsligan Premier League, innan och efter domen. Vad de fann var en kraftig minskning av lönediskriminering mot mörkhyade fotbollsspelare.
– Vi fann att lönediskrimineringen mot mörkhyade engelska spelare var stor innan Bosman-domen och sedan i princip helt försvunnen efteråt. Den ökade rörligheten för arbetskraften tycktes hindra klubbarna från att kunna diskriminera, säger Pierre Deschamps, doktor i nationalekonomi vid Institutet för social forskning på SU i ett pressmeddelande.
I studien jämfördes bland annat prestation mot ersättning. Efter Bosman-domen så återspeglade lönerna mer de mörkhyade spelarnas prestationer än innan domen. Forskarna menar att förändringen av maktrelationen på arbetsmarknaden gjorde det svårare att diskriminera spelare.
”Rörlighet är nyckeln”
Även om Bosman-domen innebar en markant minskning av lönediskriminering inom EU så visar studien att främst en grupp fortsatte att diskrimineras: mörkhyade spelare från länder utanför EU. Rörligheten på arbetsmarknaden som kommit för europeiska fotbollsspelare gällde inte dem på samma sätt. Dessa spelare behövde bland annat få ett arbetstillstånd från myndigheterna innan de kunde spela i England. Forskarna menar att dessa spelare är de enda som ”både måste hantera fördomar från klubbarna och begränsande kontraktsregler”.
– Detta stärker antagandet att avtalsregler och arbetskraftens rörlighet är nyckeln till att begränsa lönediskriminering, säger Pierre Deschamps.
Rätt approach
Studien må ha undersökt fotbollsspelare, men forskarnas slutsats är mer allmän: att rätt arbetsmarknadsförhållanden kan förhindra lönediskriminering – även om arbetsgivarna har fördomar mot en viss grupp.
– Att agera mot fördomar och diskriminering, även om det verkligen är önskvärt, är en långsiktig process med osäkra resultat. Att begränsa monopsonisk makt och öka arbetsmarknadsrörligheten kan dock göras direkt, och i vår data ser vi att det leder till en omedelbar minskning av lönediskrimineringen, säger Pierre Deschamps.
