Internationellt fiasko.

I stället kraschade de redan spända relationerna med Algeriet. Frankrikes kolonisering av Algeriet, det följande frihetskriget och dess efterspel är ett öppet sår i relationerna länderna emellan. Algeriet beslutade att ta återkolla sin ambassadör i Frankrike med omedelbar verkan och anklagar nu Emmanuel Macron för att ”stödja förnekandet av det sahariska folkets rätt till självbestämmande”, som de alltså stöder.

Kungarikets prioritering

Reaktionerna på hemmaplan i Frankrike ger en fingervisning om till vilken politisk familj beslutet hör hemma: Nationell samlings Marine Le Pen, Republikanernas officiella orförande Éric Ciotti och flera andra höger- och extremhögerprofiler välkomnade tillkännagivandet medan de grönas Marine Tondelier och vänsterpartiet Det okuvliga Frankrikes Ersilia Soudain kallade det hela ett ”internationellt fiasko” och en ”provokation”.

Det avslöjar de koloniala orsakerna och intressena bakom spänningarna och konflikterna i regionen. 

Det internationella erkännandet av regionen Västsahara som autonom region inom den marockanska federalstaten är en av kungahusets absolut viktigaste prioriteringar. Den franska presidentens erkännande kommer efter att USA under Donald Trump (2020), och Spanien under Pedro Sánchez (2022) – som tidigare precis som Frankrike koloniserade Marocko – samt Israel under Netanyahu (2023) gjort detsamma. 

Det avslöjar de koloniala orsakerna och intressena bakom spänningarna och konflikterna i regionen. Spanien och Frankrike slog sina påsar ihop på 70-talet och ritade ut de postkoloniala gränserna i och mellan Marocko, Algeriet och Mauretanien – som är konfliktzoner idag. Västsahara gick från att stå under spanskt styre – till marockanskt.

FN: Det handlar om ockupation

Såväl FN som EU-domstolen motsätter sig Marockos version av Västsahara som en marockansk autonom region. Enligt dessa är Västsahara ett icke-avkoloniserat område som alltså ockuperas av Marocko. EU står formellt bakom tanken på en folkomröstning om självständighet för regionen men ser mellan fingrarna på att den inte genomförs.

Enligt oberoende organisationer som Amnesty international och Human rights watch begår Marocko systematiskt brott mot mänskliga rättigheter i det ockuperade området. I strid med internationell lag har runt 400 000 marockanska bosättare installerat sig i det ockuperade Västsahara. Vidare har Marocko byggt en 270 mil lång mur till regionen, utrustad med övervakningssystem från Israel – väl prövade på den snarlika muren till Gaza. Marocko har därtill etablerat ett av världens största minfält.

Konflikten trappas upp

Efter decennier av vapenvila trappades för ett år sedan konflikten med den Algeriet-stödda frihetsrörelsen Polisario upp på nytt. Det finns starka, aktuella geopolitiska intressen i regionen där Marocko-Algeriet är en kärnpunkt – i skuggan av Ryssland-Ukraina och Israel-Palestina. Det handlar, som den geopolitiska och USA-tillvända nättidningen Atlantic council påpekar, om ett slags global återpositionering bakom det kalla krigets frontlinjer. Marocko har länge varit ett av arabvärldens mest västtillvända länder medan Iran med allierade stärker relationerna med Algeriet, vars relationer till Ryssland länge varit starka. Allt fler rapporter gör gällande att ryska Wagner-gruppen och iranier finns bland västsahariska flyktingarna i Titouf-lägret i västra Algeriet.

Den 7 september går Algeriet till val och president Abdelmadjid Teboune hoppas bli omvald. Det upplevda sveket från Frankrike kan göra att han förlitar sig än mer på Ryssland och Iran. 

Svåröverskådliga konsekvenser 

Det hela är av stort intresse för hela EU och därmed Sverige. Viktiga handelsförbindelser mellan EU och såväl Marocko som Algeriet ligger i vågskålen. Exempelvis gas, som tas till EU via Marocko från Algeriet – och som Algeriet tillfälligt blockerade precis efter att Ryssland ockuperat Ukraina i och med konflikten med Marocko. Men intressena i relationerna till Marocko är uppenbarligen större än de med Algeriet, trots att det går emot EU-domstolens beslut ingår Västsahara i handelsavtalet EU-Marocko. 

Dessutom är migrationsavtalet med EU kungarikets största hållhake på unionen. Vid ett tillfälle 2022 släppte marockanska myndigheter tusentals migranter fria att korsa gränsen till den spanska enklaven Ceuta, insprängd på den marockanska Medelhavskusten. Det var en maktdemonstration och den var effektiv. Europeisk skräck för migration hör till unionens svagaste punkter. Tilltaget ledde bland annat till att EU-kommissionen drog tillbaka kritik mot såväl Marocko som Spanien.

Frankrikes senaste ställningstagande ska, enligt vad dagstidningen Le Monde rapporterar, vara ett försök att ”lösa Västsahara-frågan en gång för alla” men flera internationella freds- och konfliktvetare, som Atlantic councils Sarah Zaami, befarar att det lika gärna kan gå i motsatt riktning.

Eskalerar konflikten får det svåröverskådliga konsekvenser för hela den europeiska unionen.

Samtidigt i Västsahara: en civilbefolkning vars intressen inte har tillfrågas.