– För att jag, och många andra latinamerikaner som precis som jag flydde till Sverige från militärdiktaturerna på 70-talet, är upprörda och besvikna över hur Sverige agerar gentemot Latinamerika idag. Det land jag lärde känna när jag fick asyl här 1976 var ett ett solidariskt Sverige som tog emot flyktingar och försvarade mänskliga rättigheter. Men det verkar som det engagemanget dog med Palme.

Hur skulle du beskriva det aktuella läget i Chile?

– Det som händer i Chile i dag påminner mig om militärkuppen 1973, men nu när människor som protesterar mot orättvisor återigen blir misshandlade, torterade och dödade av polis och militär gör Sveriges regering ingenting. Vi var hundratals svenskar och chilenare som demonstrerade i flera timmar på Sergels i söndags och krävde att Sverige ska ta sitt ansvar. Nu väntar jag på att få svar på brevet som jag och min familj har skickat till utrikesminister Ann Linde och ordförande i utrikesutskottet Kenneth G Forslund.

Du är kritisk till hur den svenska regeringen agerar gentemot Latinamerika och de uteblivna reaktionerna på protesterna i Chile. Kan du ge ytterligare några exempel?

– Jag tycker att Sveriges regering dels har en väldigt otydlig position gällande Latinamerika, och framförallt för en politik som på flera sätt dikteras av USA. Margot Wallström godkände till exempel Juan Guaidó som Venezuelas interimspresident, Sverige är ett av få länder i EU som ännu inte har skrivit under handels­avtalet med Kuba och vår regering har applåderat Chiles marknadsliberala utveckling.