Efter snart fem år har konflikten i Syrien blivit vad som närmast liknar att världskrig, som involverar en mängd stormakter och allianser på plats i landet. I september berättade USA:s militära centralkommando att amerikanska specialstyrkor finns i norra Syrien för att assistera den kurdiska YPG-gerillan. Samma månad började Ryssland sända egna styrkor för att understödja Bashar al-Assads regim, och började flygbomba Islamiska staten samt andra grupper.
Både Moskva och Washington planerar markoffensiver från väst respektive nordost genom sina egna allierade. Men leder denna nya utveckling till några möjligheter för fred i Syrien?
FN har hittills inte lyckats stoppa det syriska kriget trots medlingsförsök, fredskonferenser och försök till vapenvilor. Journalisten och Syrienkännaren Aron Lund berättar att i den mån det ännu går att tala om en fredsprocess är det genom att FN:s sändebud i Syrien Staffan de Mistura försöker skapa en kontaktgrupp med de viktigaste inblandade staterna, samt fyra arbetsgrupper där regimen och opposition kan samtala om lägre och icke-bindande frågor. Men allt är i startfasen.
– Rent generellt är det svårt att se någon lösning eftersom det inte finns någon kompromissvilja idag hos någon av parterna om kärnfrågorna, om vem som ska ha makten.
Styr landet i 45 år
Familjen Assad har styrt landet i 45 år och är inte villig – eller förmögen – att dela på makten i en gemensam struktur. Syrien har alltid haft grundlagar, parlament, regeringar och val, men allt har varit en dekor till det faktum att en enda man från familjen Assad styr landet. Ett sådant system är svårt att reformera.
– Det ser väldigt mörkt ut. Men den ljuspunkt man kan se är att det också finns en enorm krigströtthet, både i och utanför Syrien. Alla inser att någon slags kompromiss måste till. I ett krig där inte någon av parterna kan vinna måste man först bli utbränd på något vis.
Å andra sidan är det en kamp mot klockan om sidorna ska försöka mötas och kompromissa, menar Aron Lund, eftersom Syrien rent strukturellt faller sönder. Resterna blir allt svårare att kontrollera.
En tänkbar lösning är att försöka dela in landet i separata zoner, kontrollerade av regimen och andra grupper, för att etablerade lokala vapenvilor och låta kvarvarande befolkning kunna hämta andan och få tillgång till bistånd. Det är en linje kurderna i norr förespråkar, men idén är ännu inte populär hos de andra aktörerna.
Samtidigt skulle en sådan lösning innebära att ge större legitimitet åt Assadregimen, som dödat flest människor i kriget. Men idag talar allt fler röster även i västvärlden om att det trots allt är bättre att behålla Assad, framför alternativ som IS och andra extremister som idag dominerar slagfältet.
– Jag tror de flesta västländer idag dragit slutsatsen att Assad inte är på väg bort, och då är frågan om man kan acceptera honom i en del av Syrien. Men man kan inte säga det öppet, säger Aron Lund.
Regimen måste bort
Syrienskribenten Somar Al Naher, som själv är uppvuxen i Damaskus, menar att regimen inte kan sitta kvar i landet om vi vill se en stabil och fredlig utveckling i framtiden. Assad är ett hinder för samtal mellan grupper, och det finns inga garantier för att folk kommer sitta säkert om Assad stannar kvar – inklusive de autonoma kurderna. Regimen är lika opålitlig nu som innan 2011, menar hon.
– Det är löjligt att låtsas som att valet bara står mellan regimen och IS. Och det är det största sveket, att folk fortfarande tror att ”barbarerna” i Mellanöstern behöver en diktator, annars fungerar inte samhällena. Varför kan inte Syrien få vara en demokrati, så kan syrierna själva få välja?
Embryon till fred
Samtidigt tror Somar Al Naher ännu att en fred är möjlig, och sätter hoppet till lokala krafter snarare än höga makthavare. Idag är många syrier gruvligt trötta på kriget, och vill leva i trygghet och gå vidare med sina liv. I både södra och norra Syrien finns platser med embryon till framtida fred och frihet. De förblir ännu embryon, menar hon, men om de kan få stöd från omvärlden, om bomberna slutar falla och IS stoppas, så har de möjlighet att växa.
– Men så länge stormaktsintressena å andra sidan finns kvar i Syrien så har jag väldigt svårt att se en lösning, säger Somar Al Naher.
Under oktober har USA anklagat Ryssland för att attackera dess CIA-tränade styrkor i Syrien. Nato har hotat med att backa upp sin medlem Turkiet, efter att ryska bombplan sagts kränka turkiskt luftrum. Kalla krigs-vibbarna oroar många, medan andra menar att Moskva och Washington naturligtvis ändå samtalar. Men ingen kan säga vad som kommer ske – bara att kriget måste sluta.
– Om man bara missar lösning på lösning och inget händer blir resultatet ett nytt Somalia, där ingen kan upprätta någonting igen utan enorma kostnader i pengar och människoliv, säger Aron Lund.
