På andra sidan skärmen syns nu de äldsta syskonen i familjen: storasystern Gladys, mellansonen Karlus och lillasystern Gloria. De befinner sig i en bergsby utanför Bologna i norra Italien. Väggarna är smutsvita och i hörnet där väggen möter taket är det mörkt, som om det är angripet av mögel eller en begynnande fuktskada.

Det är Gladys som för syskonens talan. 

– Jag känner ett ansvar. Jag är äldst av syskonen. Att aldrig veta någonting, och att sakna personnummer, uppehållstillstånd, möjligheter, det påverkar en mycket. 

De tre äldsta syskonen flydde vidare från Sverige till Italien i oktober 2022. De första två månaderna var tuffa. Italien är det första ankomstlandet för många flyktingar, och ibland räcker inte boendeplatserna till. Hemlösheten bland flyktingar är således hög.

– Det dröjde innan vi fick plats på ett flyktingboende, så vi bodde med hemlösa, säger Gladys. 

Framtidsdrömmar

En stor del av syskonen El-Khourys liv har bestått av väntan. Gladys är den som har väntat längst. Hon tog studenten från naturprogrammet 2016. Sedan kunde hon gå på naturvetenskapligt basår innan det tog stopp. I drygt fem år gjorde hon – ingenting. 

Utan personnummer är det svårt att leva ett normalt liv i Sverige. Men i Italien lever fortfarande drömmen om att få plugga vidare, någon dag. 

– Jag vill bli biomedicinsk analytiker, säger hon. 

Karlus vill bli spelutvecklare, och 23-åriga Gloria – som också gick på naturprogrammet – vill jobba inom vården. Men mest av allt vill de bara vara självständiga. Dagen efter videosamtalet skickar Gladys ett sms där hon ber Dagens ETC lägga till att de aldrig har väntat sig någon hjälp eller ekonomiskt stöd.

”Vi ville ju bygga upp vår framtid och plugga, jobba och stå på egna ben utan att be eller få någon hjälp av staten”, skriver hon. 

Blod eller giftermål 

Gladys har vaga minnesbilder kvar från Västbanken, där hon levde sina första 14 år. Hon minns den abrupta flykten, och en del av det hedersmotiverade våldet som riktades mot dem efter att Vektoryas bror hade haft en relation med muslimsk kvinna från en lika stor som konservativ släkt. 

– Jag minns att vi behövde fly, och att min mamma blev misshandlad och att några män hällde hett vatten på Giorgios bröst. Visade han märkena för er när ni var där? De syns fortfarande, säger Gladys. 

Efter några år i Sverige kom sedan först ett hotbrev, handskrivet med snirkliga arabiska bokstäver, och sedan ett till. Det ena brevet har använts som bevis för hotbilden, det andra brevet tappade domstolen bort. Dagens ETC har sett det ena brevet, där brevskrivaren riktar sig mot Raied, mannen i familjen. Det står att han måste återvända för att straffas, och att de annars kommer att komma efter dem.   

Rädslan över att de skulle bli uppsökta i Sverige fick familjen El-Khoury att flytta flera gånger under ett och samma år. Gladys minns inte exakt, men hon tror det var fyra eller fem gånger. Men medan breven skrämde upp hela familjen, tyckte inte Migrationsverket att det förändrade någonting: familjen kan åka tillbaka till Västbanken, utan några problem. 

– I Sverige har de aldrig trott på oss. Det känns orättvist att det är så här: vi är i Italien, och mamma, pappa och Giorgios är i Sverige. Det känns som att mitt liv slösas bort, säger Gladys.  

Samarbetar inte?

Efter flera år i limbo, bestämde sig de tre syskonen för att lämna Sverige i oktober 2022. Då hade Migrationsverket dragit in deras LMA-kort, som fungerar som ett bevis för att de får vistas i landet. Migrationsverket hade dessförinnan uppmanat dem att skaffa nya pass, så att en kommande utvisning skulle underlättas. 

Men det skulle visa sig lättare sagt än gjort att göra nya palestinska pass från Sverige. Passen de reste med till Sverige behöll smugglaren. 

– Någon från Migrationsverket följde med oss till den palestinska ambassaden i Stockholm. Vi gjorde en fullmakt där, som behövde skickas till Palestina för att vi skulle få nya pass, säger Gladys.

Därefter fastnade de i ett moment 22. Eftersom de inte lyckades göra nya pass, tyckte inte Migrationsverket att de samarbetade. Därför drogs deras LMA-kort och dagersättning in. Migrationsverket hävdade att det visst gick att skicka fullmakten till Palestina, medan både DHL och Postnord sa att det inte gick. Dagens ETC har tagit del av mejlen från båda postföretagen, daterade 2021, där de förklarar att det inte går att skicka någonting via dem till Palestina. Gladys berättar att de senare ringde, men fick samma svar också då.

Behöver opereras

Gloria, som är näst yngst i syskonskaran, har Chrons sjukdom. Det är en magsjukdom som kan vara både ärftlig och utlösas av stress. Ofta är det en kombination. När de tre syskonen kom till Italien, och saknade bostad, var hon utan medicin i flera månader. Under den tiden förvärrades hennes sjukdomstillstånd. När Gloria till slut blev undersökt av en läkare i Italien fick hon veta att 70 procent av hennes tarm är så pass inflammerad att den aldrig kommer att återhämta sig och behöver opereras bort. 

Det är en stor operation som kräver lång återhämtning.

– Det går inte att göra den operationen nu, säger Gloria. 

Gladys ansikte dyker åter upp i rutan och hon fyller i:

– Det skulle vara jobbigt både för henne, mig och Karlus, och för våra föräldrar om Gloria gör operationen nu. Vi vet inte vad som kommer att hända, och de kan inte vara här och hjälpa till under tiden som Gloria återhämtar sig.