Något liknande hade varit otänkbart under de föregående åtta åren när Polen och dess publika medier styrdes av det auktoritära högerpopulistiska partiet PiS, Lag och rättvisa. De fyra personerna och deras flagga signalerade en förändring.

– För mig känns det fortfarande overkligt att det där hände. Att det här plötsligt är den nya verkligheten, att samkönade par bjuds in för att prata om sina förhållanden i tv. Och att allt hatspråk är borta! Det gör oss väldigt hoppfulla, säger Annamaria Lincowska som arbetar vid organisationen KPH, Kampanj mot homofobi.

Hatspråk från politiker

KPH är Polens ledande hbtq-organisation och bildades 2001 i samband med att landets första Pridetåg arrangerades. På den tiden fanns det också utmaningar, men inte på samma sätt som 20 år senare, när det regerande partiet byggde hela valkampanjer på att attackera hbtq-personer.

Den polska högerns homofobi har orsakat rubriker i åratal. Både PiS, dess medier och regeringslojala representanter för den katolska kyrkan har målat ut hbtq-personer som ett hot mot Polens traditionella värderingar. Man har demoniserat något man kallat ”hbtq-ideologin” och ett stort antal högerstyrda kommuner antog resolutioner där man förklarade sig fria från sådan ideologi. 

Vi har sett väldigt mörka och svåra tider.

Dagens ETC har tidigare skrivit om hur polska hbtq-personer sökt asyl i Sverige, mot bakgrund av att de ansett sig vara utsatta för förföljelse i hemlandet.

– Vi har sett väldigt mörka och svåra tider. Det har handlat om en statligt sponsrad homofobi och om hatspråk från välkända politiker. Aktivister har åtalats bara för att de medverkat i demonstrationer. Det har skapat psykiska problem hos personer som tillhör en redan utsatt grupp, säger Annamaria Lincowska.

”Mycket måste förändras”

I organisationen ILGA-Europes regnbågsindex över hbtq-rättigheter ligger Polen idag på den absoluta bottenplatsen bland EU:s medlemsländer. Men sedan maktskiftet i december finns det stora förhoppningar om att hbtq-personer kan få en drägligare tillvaro. Premiärminister Donald Tusks nya koalitionsregering, som består av både liberalkonservativa och progressiva politiker, har lovat att genomföra reformer. 

– Det är mycket som måste förändras. Polen måste introducera skydd mot diskriminering för hbtq-personer, börja med skolundervisning om diskriminering. Men viktigast tycker jag är att vi får ett skydd mot hatspråk. Det skulle underlätta diskussionen om allt annat, säger Annamaria Lincowska.

Enligt polsk lagstiftning är det förbjudet att rikta hat mot någon på grundval av nationell eller etnisk identitet, ras, religion eller avsaknad av religiös tillhörighet. Men inte på grundval av sexualitet och könsidentitet. 

 – Koalitionsregeringen har sagt att det här är något de vill åtgärda, men vi vet inte när det kan komma ett förslag. Vi ser dock goda möjligheter att kunna samarbeta med dem. Vi var även en av flera organisationer som bjöds in att träffa den nya jämställdhetsministern tidigare i januari.

Kräver dialog – och respekt 

Men andra personer i Polens hbtq-kretsar vill se mer än bara träffar med den nya regeringen, efter allt som de gått igenom under högerstyret. De vill ha riktiga samtal – och erkännanden. 

– Efter åtta år med Lag och rättvisa, efter att folk satt hela sina liv på spel… De behöver bjuda in oss för att visa respekt för vårt arbete, så att vi kan gå vidare från något som varit allt annat än normalt, säger Bart Staszewski när Dagens ETC träffar honom i Warszawa.

Dokumentärfilmaren Bart Staszewski bör betraktas som Polens mest kända hbtq-aktivist. Det var han som kom på idén med att fotografera en egentillverkad gul förbudsskylt som deklarerade en ”hbtq-fri zon”, tillsammans med lokala hbtq-personer, i högerstyrda polska samhällen där man hade antagit resolutioner mot en så kallad hbtq-ideologi.

Hans aktivistkampanj bidrog starkt till att skapa internationell uppmärksamhet kring de homofoba resolutionerna. Så småningom beslutade EU också att sanktionera flera av samhällena genom att frysa inne utvecklingsbidrag, vilket lett till att många fler idag dragit tillbaka sina resolutioner.

– Jag gjorde det eftersom de polska medierna inte uppmärksammade saken tillräckligt. Min tanke var att jag kanske skulle bli omskriven i två dagar och sedan skulle det vara över. Men istället väckte jag liv i en stor debatt. 

Besviken på Donald Tusk

Bart Staszewski förväntade sig inte att oppositionen skulle vinna parlamentsvalet i oktober förra året. Det var svårt att ta in valresultatet och han förmådde göra det först några dagar senare, när han satt i sin bil och plötsligt började gråta. 

– Då förstod jag att vi vaknade upp till en ny verklighet. Men för att vi ska kunna gå in i den behöver vi först någon form av avslut. Och jag förväntade mig verkligen att Donald Tusk skulle säga något om hbtq-personer i sitt första tal till nationen. Där han skulle nämna attackerna mot oss, eller ge oss ett löfte om en bättre framtid. Men ingenting av det hände. 

Det finns en anledning till att länder tar fram sanningskommissioner som utreder övergrepp, och att regeringschefer ber om ursäkt för missdåd som staten tidigare begått, påpekar Bart Staszewski. Det handlar om att läka sår hos den egna befolkningen. Som han ser det, så drabbades polska hbtq-personer av en förföljelse under högerstyret som kan liknas vid något som skedde under kommunismen. Folk flydde landet, andra tog livet av sig. 

Lider av PTSD

Själv hängdes Bart Staszewski ut som en fiende till nationen av politiker och medier. Han har fortfarande två åtal hängande över sig, och har i sin tur anmält flera journalister som sedan åtalats på grund av attacker mot honom. Han är öppen med att han lider av posttraumatiskt stressyndrom och att han går i terapi. 

Men känner du något hopp inför framtiden? 

– Det finns ett diplomatiskt svar, att jag litar på att politikerna förstår att det var vi i civilsamhället som såg till att de vann valet. Det var tack vare oss aktivister som var ute och demonstrerade på gatorna och blev arresterade av polisen, som har använt vår fritid, vår energi och levt upp våra besparingar. Och de kommer att ge oss vårt erkännande.

Men Bart Staszewski har också ett mer ärligt svar. Att somliga politiker tenderar att utnyttja civilsamhället när det passar dem, bara för att sedan glömma bort det igen. 

– Varje gång de nämner något om att ta fram nya lagar så spelar vi också ett diplomatiskt kort och spelar med, och ler så brett vi kan. Även om de inte bjuder in organisationer och aktivister till att delta i arbetet. Men de har gett ett löfte om att bygga upp demokratin igen tillsammans med den civila sektorn och jag förväntar mig fortfarande att man kommer göra så.